Känslig kolorist i helfigur

I Sverige brukar Sigrid Hjertén beskrivas som Henri Matisses favoritelev. I vilken grad det verkligen var så är svårt att belägga, men vid åtminstone ett tillfälle var det hennes modellstudie som fick honom att stanna upp.

I flera verk går det också att se släktskap mellan den franske mästaren och Sigrid Hjerténs motiv, till och med i skisser som hon gjorde före den avgörande resan till Paris. Den då nyutbildade textilkonstnären skulle studera gobelänger. I stället skrev hon in sig på målarskola tillsammans med sin blivande man Isaac Grünewald.

För exakt 100 år sedan tog så tre av de svenska Matisse-eleverna, Sigrid Hjertén, Isaac Grünewald och Per Leander Engström, de svenska konstkritikerna på sängen med sin färgstarka modernism.

Hårdast åtgången blev just Sigrid Hjertén, som ett sekel senare får i princip hela utrymmet på Waldemarsudde.

Samförstånd

Cavalli-Björkman lyfter fram det samförstånd som rådde mellan Hjertén och hennes man när det gällde konstnärlig kvalitet: "Du och jag vet ju att du är bäst" skrev Isaac Grünewald i ett av breven till sin hustru, och hans syster Berte har berättat i en radiointervju om hur hon älskade att höra sin bror och svägerska diskutera konst, och att det var Sigrid Hjertén som hade de tydligaste åsikterna.

Ibland målade de till och med samma motiv och på Waldemarsudde kan besökarna själva studera skillnaderna bland annat mellan deras porträtt av en svart kock. Isaac Grünewalds målning är onekligen blekare både till färg och form.

I sin helhet

Utställningen bygger på Görel Cavalli-Björkmans biografi från i fjol, "Kvinna i avantgardet", och ger en ny generation möjlighet att uppleva svensk konsthistoria, och de redan bevandrade att se konstnärskapet i sin helhet.

Waldemarsudde har lyckats samla ett hundratal målningar varav många, inte minst från Sigrid Hjerténs sena måleri, är i privat ägo. 1910-talets nyckelverk, som det eleganta paret på divanen, och den röda teaterinteriören finns med, men också Mussolinis barnparad från Sicilien, daterad 1934, två år innan hon blev permanentboende på Beckomberga sjukhus.

Friare måleri

Före resan till Sicilien hade Sigrid Hjertén vistats på Konradsbergs sjukhus för sina psykiska problem i ett och ett halvt år. När hon återkom till staffliet var det med ett friare måleri, besläktat med Van Goghs och Carl Fredrik Hills, konstaterar Görel Cavalli-Björkman. Den inre världen färgar av sig på den yttre och måleriet får "en särskild lyster och visionär kraft".

Samma lyftkran som Hjertén målade 20 år tidigare har plötsligt blivit orangeröd och kommit mycket närmare.

Karin Sidén, överintendent på Waldemarsudde är särskilt glad över att kunna visa några av Sigrid Hjerténs allra sista målningar, upplösta blomsterstilleben som hon tycker håller samma internationella klass som Emil Noldes måleri.

TT