Annons

Filmrecension: Point break

Trots att det var 25 år sedan "Point break" hade biopremiär känns den fräschare och modernare än nyversionen som gör sitt bästa för att cementera tröttsamma könsroller och den seglivade idén om att manlig vänskap blir mer värdefull och sann om man upplever farliga äventyr ihop.(TT)
Publicerad 3 februari 2016

Även fast detta är en nytolkning av originalfilmen från 1991 och därmed borde vara en modernare och uppdaterad version känns den överraskande förlegad. Manlig vänskap förseglas genom ett hederligt gammalt knytnävsslagsmål, filmens enda kvinnliga roll (förutom ett stort antal statister med perfekta kroppar och minimala bikinis) syns på duken i uppskattningsvis två minuter sammantaget. Given sexscen inkluderad. Alltså, man häpnar.

Varför man valt att göra en remake av Kathryn Bigelows härliga men lite bänga actionrulle om FBI-agenten Johnny Utah och dennes inre konflikt med plikt kontra vänskap är ett mysterium. Handlingen här är i stort sett densamma; Utah (Luke Bracey) lämnar sportvärlden för polisvärlden, infiltrerar en liga som leds av Bodhi (Édgar Ramirez) men får svårt att inte dras med i gruppens häftiga levnadssätt och bekymmersfria livsfilosofi.

Annons

Men där den förra filmen såg till att Patrick Swayzes sköna surfarliga mest hade skoj och levde för frihetskänslan och den perfekta vågen utför denna nya liga livsfarliga extremsportsgrejer enbart under någon flummig devis om att man måste bli ett med naturen. Detta leder till många testosteronstinna minuter av manliga hejarop, blåmärken och gruppkramar. Det är dock ytterst oklart hur detta ökar grabbarnas respekt för naturen. Eller ännu konstigare, hur detta ger något tillbaka till naturen, vilket är det som är målet. Moder Jord verkar inte supertacksam för att de spränger en guldgruva till exempel.

Och även om det säkert är trevligt att vara en del av ett grabbgäng som lagar gryta ihop och kallar varandra "broder" så är det svårt att se varför detta levnadssätt skulle locka vår hjälte så till den milda grad att han glömmer bort att han är FBI-agent. Det finns ingen särskild kemi mellan Bracey (en fattigmansvariant av Heath Ledger) och Ramirez, varför Utah känner ett band till gängledaren kan enbart förklaras genom den mossiga teorin om att fara binder människor samman. Roligt då att påminna sig om att originalets tagline var "100 procent ren adrenalin" och även om denna nya "Point break" radar upp stunt på stunt når adrenalinet aldrig högre än ungefär 3 procent.

TT

Annons
Annons
Annons
Annons