Trotjänaren firar 500
Alexander Johansson debuterade i IKO-tröjan den 22 september 1999. Det blev strafförlust hemma mot Rögle.
– Jag kommer faktiskt inte ihåg ett skit av debuten. Det är ju så länge sedan. Men jag minns att jag åkte lite in och ut i laget i början, säger Johansson.
500:e allsvenska matchen i samma klubb – vad känner du inför det?
– Jag måste säga att det känns häftigt. En milstolpe i karriären. Särskilt just eftersom jag varit i samma klubb hela tiden.
Boforsduon Christian Carlsson (522) och Micael Andersson (503) samt Växjös Christian Magnusson (510) är de enda som gjort fler allsvenska matcher.
I den moderna IKO-historien är Fredric Jaensson den som spelat näst flest matcher med 418.
– Jag vet inte hur det ser ut längre bak i tiden i IK, innan det började föras officiell statistik. Det sägs ju att ”Ekis” (Mikael Ekström) gjort en jäkla massa matcher, säger Johansson.
Ditt kontrakt går efter den här säsongen. Hur länge fortsätter du?
– Jag vet inte, utan tar det som det kommer. Men spelar jag på den här nivån, så gör jag det i Oskarshamn.
Det har ju kommit och mängder av spelare under alla dina år i klubben. Minns du alla dina gamla lagkamrater?
– Jag tror det. Eller kanske inte de som bara kommit och gjort några enstaka matcher. De jag har bäst kontakt med är väl Fredrik Lovén, Robban Ohlsson och Mikael von der Geest.
Alexander Johansson är precis tillbaka efter en segdragen överkroppsskada. I kvällens match mot Bofors bildar han backpar med gamle radarpartnern Daniel Ljungkvist.
– Det känns lite vid tacklingar, men jag hämmas inte av skadan längre. Det enda är väl att jag är lite ovan vid matchtempot.
I fjol var ni dunderjumbo, nu är ni topplag. Lite roligare nu, va?
– Absolut. Vi har en enorm moral i laget och jobbar verkligen för varandra. Sedan ha vi har många matchvinnartyper också, och de har verkligen fått visa att de är matchvinnare också. Jag tänker exempelvis på Ryno och Guter.
Till sist, visst räknar du med att du får din tröja i taket när du lägger av?
– Haha, det är upp till klubben att avgöra, så jag låter den frågan vara obesvarad. Men om det händer så skulle det vara en stor ära.
? ”När vi slog ut Skellefteå borta i play off 1 2001. Vi var helt nederlagstippade och åkte upp och slog dem. Björklövenklacken hade åkt till Skellefteå och stod och hejade på oss. Det var underbart och är nog det allra starkaste minnet”.
? ”Dubbelmötet med Bofors i play off 2 2005. Båda matcherna var häftiga. Jag spelade i en kedja med Tobbe Holm och Martin Thönberg och det var en skön känsla hela den våren”.
? ”Ett negativt minne som sitter kvar är hemmamatchen mot Gislaved 2001. Vi skulle bara spela hem en plats i superallsvenskan, men tappade 3–1 och förlorade med 5–4. Det var bittert”.
