Olander - doldis som nått toppen

Mårten Olander har aldrig varit rubrikernas man. Men sakta och säkert har han hela tiden närmat sig den yttersta golfeliten. Andraplatsen på Europatourtävlingen i Madrid häromveckan och den sammanlagda 61:a-platsen på touren 2003 bevisar att han tillhör dom bästa nu.

Plötsligt är killen som aldrig hade den där stora talangen en av Sveriges och faktiskt Europas bästa golfspelare.

- Jag har själv funderat på var och när det började. Jag är lite seg som person, tar tid på mig. Däremot får jag väldigt sällan stora svackor i mitt liv.

Visserligen var Mårten Olander en duktig junior, men han hade inte någon exceptionell talang.

För femton år sedan var det svårt, för att inte säga omöjligt att se att han skulle bli en etablerad spelare på Europatouren.

Minst överraskad är Mårten Olander själv.

- Jag har alltid tyckt att jag har varit lite bättre än vad jag har kunnat prestera. Jag har tittat på andra och sagt att visst, de är bra nu, men får jag bara fortsätta så kan jag bli ännu bättre.

Och så har det blivit.

Viktiga milstolpar

Mårten Olander nämner segern i norska öppna mästerskapen i landslagsdebuten 1991, fjärdeplatsen på EM 1994 och vistelsen på college i USA som viktiga milstolpar i karriären.

- När jag kom tillbaka till Europa och blev proffs efter att ha varit i USA i fyra och ett halvt kände jag att jag hade befunnit mig på en annan nivå och spelat i USA.

1997 spelade Mårten Olander på Europatouren ganska regelbundet. Sedan fick han finna sig i att kliva ner på den mindre Challengetouren, men det är det enda lilla bakslaget i karriären. Sedan dess har det gått uppåt och framåt - sakta men säkert.

2001 säkrade han kortet på Europatouren, 2002 klarade han det svåra första året och i år har han etablerat sig på touren. Sju placeringar bland de femton bästa, en 61:a plats på penninglistan (bara fem svenskar var bättre) och 215:e plats på världsrankingen talar sitt tydliga språk.

Det handlar om hårt och målmedvetet arbete och en tro som försätter berg.

- Jag tror oerhört starkt på det koncept jag har bestämt mig att jobba efter och jag har omgett mig med rätt personer.

Rätt personer är stöttande föräldrar, tränaren och numera gode vännen Hans Weinhöfer, skolcoachen från universitetstiden i USA Dick Spybey, nuvarande tränarna Stephen Aumock (golf) och Torsten Hansson (mental träning).

Dessutom nämner Olander klubbkompisen och kollegan Joakim Haeggman.

- Jag och "Jocke" bor eller tränar sällan ihop, men jag kan alltid ringa honom och fråga om det är något och han var ledstjärnan när jag växte upp.

Nu har Mårten Olander lämnat skuggan bakom Joakim Haeggman och skapat sig ett eget namn.

- Jag är själv lite främmande inför att bli igenkänd och förvånad över att så många vet vad jag gör och hur det går. Visst är det roligt med uppmärksamhet, men om man exponerar sig för beröm och gratulationer så exponerar man sig för kritik också.

Men framgångaran har naturligtvis ett pris. Mårten Olander kuskar världen runt större delen av året, sitter av otaliga tim-