En riktig doldisvärvning av IK Oskarshamn, och tränaren Martin Filander pratade i förra veckan om att det är en spelare med en tydligt utpräglad roll.

– Jag ska stå på blå i första powerplay, flinar Anthon Eriksson innan han fortsätter:

– Skämt åsido. Jag vill bidra med mycket energi, tackla mycket och gillar det jag gör. Sedan vet jag själv att jag har en liten offensiv uppsida och vill bidra med något framåt också. Jag gillar att vara där det händer grejer. Jag brukar spela på mina känslor. Det har gått fort det här, cirka två veckor skulle jag säga. Två–tre veckor.

Du gjorde lite poäng i Polen, bland annat tio poäng i slutspelet. Var det viktigt för dig att få känna att du kan bidra med poäng?

– Det är så klart en annan liga att göra poäng i också. Självklart var det en liten självförtroendeboost, men jag har ganska bra koll på vad jag ska göra i en bra liga för att vara så framgångsrik som möjligt.

Vad tänkte du när IKO ringde?

– Egentligen inte så mycket att tänka på mer än att det är en otroligt inspirerande chans. Det var inte så mycket att tänka på.

Blev du förvånad?

– Nja, skulle inte säga förvånad. Jag visste att det funnits ett litet intresse sedan tidigare. Men, visst, lite förvånad ändå. Det är en avig väg. Det är jättesvårt att jämföra ligor med varandra. I Sverige är du mer skolad. Men jag skulle säga att topp fem-lagen håller allsvensk mitten-nivå och nedre halvan är sämre. Det är ganska stora glapp i ligan.

Sedan var det då det här med guldet i polska ligan. Katowice ställdes mot Unia Oswiecim och vann med 4–0 i matcher.

– Det var coolt faktiskt. Fankulturen var ruggigt bra, i alla fall i vår klubb. Vi hade fyra olika sporter i föreningen och det var samma fans som gick på fotboll, hockey, volleyboll och så vidare. De går för klubbens skull. Vi vann på bortaplan och det var cirka 7 000 personer som tog emot oss.

Första gången i SHL. Hur tror du att det kommer att bli?

– Det återstår att se. Jag är jäkligt taggad i alla fall.