Så ska IKO lyfta juniorverksamheten: ”Finns saker som man måste stå för”
Mikkel Øby-Olsen och Hampus Plato skrev båda två A-lagskontrakt under förra säsongen, och är nu utlånade till Almtuna respektive Västervik i Hockeyallsvenskan. Under försäsongen fick Leo Halmrast Johansen, Liam Svensson, Emil Grimlund och Hampus Johannesson fått chanser på både träningar och matcher.
Då har vi inte nämnt den som med största sannolikhet kommer att skriva att rookiekontrakt under hösten: Hugo Jonasson.
Här saknas innehåll
Det finns dock lite frågetecken för juniorverksamheten i IK Oskarshamn. J18-laget lyckades inte ta klivet upp i landets högsta liga i våras och J20-laget missade slutspelet.
Så: vad vill IKO med sin juniorverksamhet?
– Vi vill utbilda bra hockeyspelare och bra människor. Vi vill så klart ha spelare från juniorerna upp i A-laget, och att vi ger dem bra möjligheter att ta sig vidare. Det är målsättningen, säger klubbens junioransvarige, Arsi Piispanen.
Var är ni på den resan?
– Väldigt mycket i början. Det finns saker som man måste stå för också, man kan inte bara prata. Nu hade vi inget 06-laget förra säsongen, vilket gjorde det svårt att ta in några till hockeygymnasiet. Det är synd att vi har en del juniorer i andra föreningar.
Vad beror det på?
– Det beror på att lagen på ett eller annat sätt blev lite tunna. Numerären blev tunn och kvalitén på träningen drabbades säkert. Vi har istidsbrist, de kände säkert som andra att våra A-pojkar får två ispass på en vecka när A-laget spelar hemma. Då kanske man får träna fyra–fem gånger hos någon annan. I grund och botten tror jag istidsbrist har med saken att göra.
För faktum är att IKO i dag har en hel drös med juniorspelare som valt spel i andra klubbar – däribland Joel Svensson (Växjö Lakers), Albin Laksonen (dito), William Håkansson (tidigare Växjö, nu juniorhockey i USA), Viggo Boston (Almtuna), Herman Träff (HV71), Edwin Aronsson (Mora) och Lukas Åman (dito). Den förstnämnde har varit med A-laget under försäsongen.
Svider inte det lite?
– Jag vet inte om det svider. Det är jättesynd. Vi hade haft ett jättebra juniorlag om vi hade fått behålla våra egna produkter. Men vi är där vi är, vi kan inte kolla så mycket bakåt. Vi måste göra det bättre i framtiden för att det inte ska hända igen. I grund och botten måste det börja på ungdomssidan, att vi inte hamnar i en situation där vi inte har ett lag (A-pojkar).
Den här säsongen har IK Oskarshamn ett A-pojkslag i seriespel, och flera av spelarna har varit med J18-laget. Något som Piispanen tror är viktigt.
– Det är viktigt för att kunna utmana sig, nästa säsong ska de ta plats i vårt J18. Jag hoppas att de kan bo kvar hemma, plugga här och spela i IKO. Men redan nu vet vi att alla inte kommer få plats.
”Jag kan inte gå igenom varje lägenhet och kolla att de är i sängen klockan 22.00”Piispanen om de unga grabbarna som flyttar hemifrån för första gången.
I fjol tog Philip Bertilsson över J18 i november och Victor Steen blev assisterande i J20 i stället. Har det varit stökigt?
– Helt ärligt, nej. Det gick väldigt smooth. Victor valde att vara kvar i föreningen, och det var stort. Philip tog över på ett bra sätt, sedan är det jättesynd att vi missade J18 region – med ett mål, vilket gör att vi sitter i samma sits igen. Det är en lång och lite stressande resa. Man har inte råd att förlora många matcher, det är som play off hela säsongen.
Hur viktigt är det att få upp J18-laget i högsta serien?
– För vår verksamhet betyder det egentligen allt. Om vi vill utbilda hockeyspelare hela vägen, ge oss själva bättre förutsättningar, ska vi spela i den högsta J18-serien. Vi blir mer attraktiva mot spelarna också. Det är den viktigaste målsättningen för juniorverksamheten – att J18 ska upp.
Det blir lite press på grabbarna?
– Ja, det blir det. Men det är också lärdom, att bli en professionell hockeyspelare är att hantera press.
Till den här säsongen har IKO tagit in ett tiotal spelare utifrån. Allihopa har för första gången flyttat hemifrån, ska bo själva, sköta skolan och ta ett större ansvar. Något som inte alltid är lätt i 15–16-årsåldern.
– De tränar tre morgonpass i veckan och sedan kvällsträningar på det. Det är ett pussel för dem att lära sig livet, hur mycket det krävs. Det är ett tufft steg, men vi är väldigt tydliga med att de ska sköta sig i skolan. Vissa förstår det, vissa inte, sedan får vi försöka hjälpa till.
Hur ser apparaten ut runt omkring för de som flyttar hit?
– Vi hjälper till med lägenheter och sådant så mycket vi kan. Alla har fått boende som de vill. Sedan försöker vi hjälpa till med lite matlådor, att de kan få det till ett bra pris, men vi har ingen restaurang här i arenan. Det är otroligt viktigt att man äter och sover. Det syns ganska fort när man inte sköter det.
Vad säger du då?
– Vi pratar om det. Men jag kan inte gå igenom varje lägenhet och kolla att de är i sängen klockan 22.00. Det är under eget ansvar, men det är så klart vårt jobb att förklara varför det är så viktigt. Det är inte här det syns först om de är trötta, det är i skolan. Många är väldigt mogna, och jag vet inte om jag själv hade klarat att flytta hemifrån i den åldern.
Hur gör ni när ni väljer ut vilka spelare som kommer in på hockeygymnasiet?
– Det har varit lite svårt med pandemin nu. Vi fick ställa frågan till Smålands ishockeyförbund om vi kunde ha en try out, men det fick vi inte. Då blir det mycket samtal. Sedan är det inte jättelätt att prata i telefon med en 15-åring. Man får prata med deras tränare och andra runt omkring för att hitta dem som verkligen vill. De som kommit hit måste vilja bli hockeyspelare, det är ett jättesteg från ungdomshockeyn.
Hur mycket är du ute och tittar på juniorspelare?
– Alldeles för lite. Jag skulle vilja göra det mer. Det vill han också göra, säger Piispanen och tittar på sportchefen Thomas Fröberg i bakgrunden:
– Jag skulle vilja vara ute och tittar på matcher varje helg, men jag hinner inte det. Sedan är det viktigt att vara på plats och titta på våra egna matcher och ungdomslag också.
I J20-laget – som efter A-lagets avancemang till SHL spelar i Sveriges bästa juniorserie – finns det i dagsläget två egna produkter. Piispanen medger att de ligger lite efter den absoluta toppen, och även om några spelare har en slant, är det inte tal om några stora pengar.
– Det är också skillnad mot de största. Där tycker jag att det kan bli lite fel ibland. Ger vi för mycket till juniorerna får de fel bild av hockeyn, och det är jättesvårt att platsa i SHL eller Hockeyallsvenskan efter junioråren. Sedan måste man stötta dem så mycket det går, det är en jäkla kostnad för föräldrarna.
Hur ser det ut i dag, får de betala utrustning själv till exempel?
– I grund och botten är det så hos oss. De får hjälmar, handskar och byxor. Vi försöker erbjuda att de kan köpa klubbor till ett bra pris. Ofta vill de inte göra det för att det är fel böj eller flex. Där hamnar vi lite snett när jag ser juniorer som spelar med PM-grejer (personal made). Jag brukar fundera på ifall de verkligen gör fler mål med klubban de har betalat dubbelt så mycket för. Jag har aldrig spelat med PM-klubbor, mina skridskor var direkt från hyllan och jag har aldrig varit någon materiallirare.
Är det en diskussion du har med föräldrar och spelare?
– När man gör avtal kommer så klart frågan hur mycket man får. Då brukar jag berätta hur jag ser på det. Det är ekonomiskt svårt, för det kostar mycket pengar att skicka sitt barn till en annan ort. Du får inte bli drabbad som hockeyspelare för att dina föräldrar inte har samma ekonomisk möjlighet som någon annan.
J20-laget har inlett säsongen på ett hyggligt sätt och nu hoppas Arsi Piispanen att de ska kunna nå SM-slutspelet längre fram i vår.
– Det vore roligt! Men det viktigaste för oss är att utveckla våra spelare, att vi kan lyfta upp någon A-laget och några kan träna med dem nästa sommar. Jag är stolt över att Jonasson, Plato och Øby-Olsen fått chansen. Jag tror inte att något annat SHL-lag hade gett dem den möjligheten.
Hur ser kullarna ut som kommer underifrån?
– 2007:orna är 14 stycken, 2008:orna är 17 kanske, 2009:orna är 14 nu tror jag. Jag tror att vi har haft sju stycken från 07:orna som har tränat med J18 nu. Från de som är födda 2010 och nedåt har vi många. 2010:orna är runt 23 stycken, 2011:orna är ännu fler och de yngsta är 30 plus i sina kullar.