Christian Gustafsson: ”Ludvig, 24, golfens nya superstjärna – så långt från Sörenstam och Stenson man kan komma”
Jag är egentligen ingen större golfkonnässör. Jag har ännu inte, som jag skrivit om i den här spalten vid tidigare tillfälle, påbörjat min (förmodligen mycket framgångsrika) golfkarriär som spelare och jag kan inte säga att jag följer sporten utan och innan.
Men – jag har alltid gillat golf.
Det är något med golfen som alltid tjusat och förfört mig, något med glamouren, de gränslösa prispengarna, stjärnstatusen och – kanske – att spelarna inte ser ut som stjärnor gör i andra sporter. De kan se ut som vicepresidenter eller sluskiga rockstjärnor och allt däremellan. Det är också en sport som spänner över i princip hela jordklotet.
När jag växte upp – när de svenska stjärnorna hetta saker som Anders Forsbrand, Lotta Neumann och Mats Lanner – var Ove Sellberg min svenska favorit. Internationellt höll jag på Severiano Ballesteros.
Seve Ballesteros. Kan man heta coolare, liksom?
En annan inkörsport till golfen var så klart Göran Zachrisson, den oefterhärmlige kommentatorn som kunde säga saker som: ”Det enda jag vet om den här putten är att klockan är kvart i tre”, ”Han missade en putt som inte var längre än en stor fisk” och ”Den här greenen ser ut som fläskkotlett – fast mindre”.
• • •
Våra två största golfare genom tiderna heter Annika Sörenstam och Henrik Stenson. Båda har på divergerande, men ändå snarlika, sätt gjort sig svårälskade.
Sörenstam tog – dagen efter stormningen av Kapitolium, där fem personer dog – emot Donald Trumps hedersmedalj. En medalj som exempelvis trogne Trump-supportern och NFL-tränaren Bill Belichick valde att nobba. Sörenstam? Hon hyllade ex-presidenten: ”Jag vill säga tack för allt du har gjort för det här landet. Särskilt för ditt arbete under coronaviruskrisen”.
Henrik Stenson å sin sida valde att – för 580 miljoner kronor – ansluta sig till den hårt kritiserade Liv-touren i Saudiarabien. Ett beslut som gjorde att Svenska golfförbundet bröt sitt samarbete med honom och att han petades från sitt kaptensuppdrag för Europas Ryder Cup-lag.
Det har alltså inte varit helt lätt att vara...eh...golfsupporter (säger man så?) i Sverige, när de två största gjort sitt bästa för att svärta ner både sig själva och sporten. Stiffa, giriga överklassmänniskor, långt från vardagen och verkligheten.
Tur då att Ludvig Åberg har dykt upp från ingenstans.
• • •
Historien om Ludvig Åberg, 24 år, är faktiskt helt otrolig.
För ett halvår sedan var en helt okänd golfspelare och knappt det. Han spelade på amatörtouren, där han förvisso sågs som ”världens bäste amatör”, men jag är inte säker på att vi ens skickat en reporter om han i våras dykt upp på en tävling på Kalmar Golfklubb, Grönhögen eller Skorpetorp.
Sedan dess har han svarat för ett genombrott fullt i klass med Peter Forsberg, Sarah Sjöström, Björn Borg, Ingemar Stenmark, Mats Wilander eller Ulrika Knape. Jag tror faktiskt inte att jag tar i för mycket.
På ett halvår har Ludvig Åberg gått från amatör till världens hetaste golfspelare. Från ett par tusen till 127 000 följare på Instagram, om nu det är ett mått.
Han blev proffs i somras, i september vann han sin första proffstävling och blev uttagen till Europas Ryder Cup-lag. Där var han en av de största hjältarna när Europa spöade USA. Tillsammans med norrmannen Viktor Hovland slog han världsettan Scottie Scheffler och femfaldige majorsegraren Brooks Koepka i foursome – med den största segermarginalen i Ryder Cups 96-åriga historia.
I helgen kom första segern på amerikanska PGA-touren när han slog världseliten och vann RSM Classic på St. Simons Island i Gerogia. Och det var inte vilken prestation som helst. Han slutade på makalösa 29 under par och gick de två sista rundorna på 122 slag (61 x 2). Nytt PGA-tourrekord.
Golfstatistik-oraklet Nosferatu konstaterar på X/Twitter att Åberg på sina 54 rundor hittills som proffs har en snittscore på 67,39. Motsvarande siffra för Tiger Woods var 68,81. Det säger inte allt, men mycket.
Ludvig Åberg är nu rankad som 32:a i världen, men rankingen släpar och det är ingen vågad gissning att han snart återfinns i toppen. Noterbart är också att han ännu inte ens spelat en major. Debuten sker i The Masters på Augusta National i april.
”Det finns inga gränser. Ludvig har obegränsad potential”, säger Europas Ryder Cup-kapten Luke Donald.
”Jag hade hört hur bra han var, men jag blev helt hänförd av hans spel. Han kommer vara med i Ryder Cup-laget de kommande 20 åren”, säger superstjärnan Rory McIlroy.
”Om artificiell intelligens skulle ta fram den ideala golfsvingen skulle det bli något som liknar Åbergs”, skriver Sean Martin, chefredaktör på PGA-tourens hemsida.
• • •
”Men min poäng är inte bara att Ludvig Åberg är en sjusärdeles golfspelare och idrottsman. Han har också gett mig hopp om golfarnas mänsklighet”
Men min poäng är inte bara att Ludvig Åberg är en sjusärdeles golfspelare och idrottsman.
Han har också gett mig hopp om golfarnas mänsklighet. Jag känner så klart inte Ludvig Åberg, men 24-åringen från Eslöv verkar verkligen – verkligen! – vara som vem som helst. Bara att han är lite bättre på golf än oss andra.
Mitt första ”möte” med honom var i podcasten ”Mellan raderna” med komikerna Anders Jansson och Niklas Andersson samt Viaplays Erik Bäckrud. De hade Ludvig Åberg som gäst i september och det var på alla sätt befriande att höra honom. Inte bara för att han avslöjade att han nobbat ett anbud på 26 miljoner kronor från Liv-touren, utan för att det kändes som att det var en polare – kött och blod – som satt där och snackade.
Han berättade om uppväxten i Eslöv med innebandy och fotboll och sitt enorma, fortgående fotbollsintresse: ”Jag var kär i Steven Gerrard när jag växte upp”. Hans favoritlag, Liverpool FC, har också noterat att en av golfvärldens hetaste spelare håller på dem.
– Jag fick nyligen en tröja signerad av Trent Alexander-Arnold av dem, klubbens officiella konto började följa mig på Instagram och har börjat lajka min bilder. Det känns som att jag är klar, säger han med starstruckklang i rösten.
Han berättar också att han följer sitt favoritlag – även under tävlingar i USA.
– Jag fick ett pling i telefonen att matchen mot Wolves hade startat. Gick ner för ettan, kollade resultatet, pang, 1–0 Wolves. Hade jag missat putten för par där, så hade jag skyllt det på Liverpool...
Det känns så långt man kan komma från den rätt osympatiska ”iskall robot”-aura som både Sörenstam och Stenson utstrålar.
– När jag värmde upp ranchen en dag stod John Terry (ex-lagkapten i Chelsea) bredvid. Han hade en blå bag med en massa Chelseamärken. Jag tänkte att jag skulle ha lagt en liten loska på den. Dålig sving hade han också...
Jag kan verkligen rekommendera ”Mellan raderna”-intervjun om ni vill lära känna vår senaste – och för tillfället kanske största – idrottsstjärna.
– Golfen förändrar inte vilken person jag är, säger han.
Och, vet ni vad – jag tror honom.
Sport-Barometern vecka 47
”Lill-Nyllets” hemmaplansgenombrott
Ja, han är 27 bast, huserar i hockeyns huvudstad och har varit en NHL-stjärna länge. Men – veckan i Stockholm, braksuccén i Globen, linnet hos Bianca är nog det som till slut får William Nylander att bli en superstar även i hemlandet. Nu är han inte längre ”Micke Nylanders pojk”, utan en av världens absolut bästa hockeyspelare – även hemma i Sverige. Jag vill också skicka med ett tillägg. Nästa gång jag ser en svensk journalist slänga sig lite tufft med det urtöntiga smeknamnet ”Willy Styles” svarar jag inte för konsekvenserna. Sluta, ni är inte barn.
Pär Wiksten i ”Så mycket bättre”
The Wannadies-frontmannen virvlade in på Grå gåsen, grät sju gånger, berättade fläskiga 90-talsstories och rev av ”Vi lever tills vi dör”, en svensk indiesmocka baserad på Eagle-Eye Cherrys ”Are You Still Having Fun?”. Årets bästa tolkning med Legolaslängder.
Nybro och Kalmar
Jag trodde nog att det var dagsländefasoner initialt, men det verkar fasen som att både Nybro och Kalmar är the real allsvenskan-deal. Just nu ligger lagen sexa och åtta och det känns snarare ”with a bullet” än ”varning för ras”. Synnerligen imponerande.
Dackarnas silly season
Svenska mästarna har fortsatt att imponera – även efter SM-guldet. Truppen som byggs ser ut att bli i högsta grad konkurrenskraftig. Världsartisten Dan Bewley, publikfavoriten Andzejs Lebedevs, toppföraren Rasmus Jensen är klara. Australiensaren Ryan Douglas och finländaren Timo Lahti har anslutit i mellanskiktet. Två förare återstår att presentera. Luktar det lite Jason Doyle? Ex-världsmästaren passar i varje fall snittmässigt.
Oskarshamns AIK
Ja, jag tycker det är viktigt att Oskarshamn har ett division 1-lag i fotboll. Därför gladde jag mig när OAIK åkte till västkusten och – tack vare två fullständiga freakmål – räddade kontraktet.
IK Oskarshamn
Avhängda – i mitten av november. WTF?!? Tolv poäng från kvalstrecket. Det är kris, det närmar sig dunderkris. Det är nästan fyra månader till kvalet börjar. Hur gör man ens? Hur tränar man? Kommer publiken? IK Oskarshamn är just nu en klubb under prövning – från klubbdirektör, ordförande, sportchef, huvudtränare och spelare och hela vägen ner genom hela föreningen.
