Christian Gustafsson: ”Jag blir inte förvånad om Teurnberg dyker upp i IKO eller Kalmar HC”
Guld, semifinal, guld, silver.
Det är inget dåligt facit Mikael Teurnberg samlat på sig under sina fyra år i klubben.
Teurnberg är en råbarkad ”till varje pris”-vinnare – på gott och ont. Han lyfte Rospiggarna från havets botten till SM-guld. Han har förvandlat Dackarna från loserlag (blir det kvartssamtal nu igen...?) till maktfaktor. Han gör det genom att dels ha ganska goda förutsättningar ekonomiskt, dels genom smart byggda lag och en sympatisk ledarstil som förarna uppskattar. Dackarna har under flera år haft en stomme av kompetenta förare (Jensen, Lebedevs, Kurtz, Lahti och så vidare) strax under den yppersta eliten som trivs tillsammans och gör något så ovanligt i den här sporten som att, åtminstone lite, köra för klubbmärket.
Det har tagit Dackarna till den position de har i dag.
• • •
Lejonen vann 2024-guld rättvist, helt enkelt för att de hade det bästa laget.
Samtidigt kändes det som ett av de mest blasé guldfiranden jag sett, när guldet firades – ”firades” – på innerplan med fyra halvuttråkade polacker i fronten.
Det var inga ”Hans Andersen på guldfesten 2007”-takter där, direkt...
• • •
När jag skriver ”på gott och ont” är det för att Teurnberg också är ganska ointresserad av att satsa på egna produkter.
Dackarna har heller ingen historik av att pusha fram egna förare. Vi får nästan gå tillbaka till Stefan Anderssons dagar för att hitta en egen förare som var med och dominerade i Målillalaget. Ricky Kling fick aldrig riktigt fäste i moderklubben, även om han var med och vann 2021 (då som sent inkallad utfyllnad), utan hade sina största framgångar i andra klubbar. Lite samma sak med jättetalangen Joel Kling, som slutade tidigt.
Peter Ljung började förvisso sin seniorkarriär i Dackarna, men förknippas mer med Vetlanda.
Här och nu, då?
Filip Hjelmland var med i fjol, men har den här säsongen fått noll förtroende. Det trots att han gjort något av sitt livs säsong med ett SM-brons som icing on the cake.
Börderna van Dyck – Sammy och Avon – är en historia för sig.
De kommer från Målilla, de bor i Målilla, de tillhör Dackarna.
Men i SM-finalen befann sig båda – i Lejonens depå.
Jo, ni läste rätt.
Här ska ni höra. Lillebror Sammy är utlånad från Dackarna och har tagit en ordinarie plats i Lejonen. Storebror Avon var petad från Dackarnas finallag och var i stället mekaniker åt sin lillebror under finalen. För motståndarlaget, alltså, med Dackarnas goda minne.
En situation som bara kan uppstå i speedway.
Det måste ha känts mycket märkligt i alla Dackarnasupportrars hjärtan när det var just Sammy van Dyck som mer eller mindre avgjorde SM-finalen. I det femte heatet, just när Dackarna hämtat i kapp försprånget, åkte lillebror ut, spöade Målillastjärnorna Dan Bewley och Ryan Douglas och tog en femetta tillsammans med Dominik Kubera.
Snacka om knäpp på näsan.
Frågan är vad som händer med både bröderna och Filip Hjelmland nu?
Min åsikt? Åtminstone Sammy van Dyck, en av landets absolut största speedwaytalanger, bara måste, om han vill, ha en given plats i Dackarna 2025.
Det är smått generat att han – på lån från Dackarna – kör hem ett SM-guld till en av de värsta konkurrenterna.
• • •
Nästa års lag, då?
Än så länge är Dackarna 2025 ett blankt papper och uppställningen är så klart avhängig vem som leder laget.
Men det är nog ganska troligt att flera förare blir kvar. Många har gynnsamma snitt.
Ta en sådan som Dan Bewley. Förvisso var det han som vek ner sig mest i finalerna, men samtidigt finns det en enorm uppsida i den unge britten, som haft fullt upp med Grand Prix-serien och finaler i både Sverige, Polen och England. Det kräver sin man, sin förare och sitt team.
Han har ett extremt lågt snitt i förhållande till kapacitet och jag skulle gärna se att Dackarna bygger laget kring honom.
• • •
När klockan var halv åtta och SM-finalen hade pågått i sex heat var det fortfarande långa bilköer in till arenan i Gislaved. Många åskådare missade i stort sett halva matchen. Fiasko. Antingen hade man fått lösa trafiksituationen på ett bättre sätt eller skjuta på starten.
Det kan väl knappast ha kommit som någon överraskning, att det skulle komma mycket publik på en SM-final?
• • •
Blir då Mikael Teurnberg kvar som lagledare, marknadsansvarig och sportchef i Dackarna? Ja, det är frågan.
Han var minst sagt ”vi får se”-luddig direkt efter finalen. Som lagledare är det nog inga större svårigheter att ersätta honom. Däremot har han gjort ett hästjobb med att sätta klubben på kartan igen och sälja in Dackarna till sponsorer långt utanför motorstadion i Målilla.
Där skulle Dackarna ha ett tomrum att fylla om han väljer att lämna.
Jag känner Mikael Teurnberg som en rastlös själ. Kanske har han baxat projektet Dackarna så långt han kan nu och vill göra något nytt.
Han är rotad i trakten och har köpt hus i Hultsfred. Med sitt omfattande kontaktnät, sin stramt charmiga personlighet och sin erfarenhet av att leda elitidrottsklubbar både som sport- och klubbchef, är jag övertygad om att han skulle kunna göra stor nytta i andra, kanske ytterligare lite större, elitföreningar i regionen.
Jag blir faktiskt inte jätteförvånad om Dackarnas starke man dyker upp i exempelvis IK Oskarshamn eller Kalmar HC vad det lider.
Dackarna har starka band med både IKO och KHC, Teurnberg har varit på tapeten som klubbdirektör i Almtuna och syns ofta i Be-Ge Hockey Center.
Vore jag klubbdirektör i någon av de klubbarna skulle jag åtminstone göra ett försök att locka in honom i organisationen.
