Men kedjan består som sagt av ytterligare en spelare. En tänkt skyttekung som kanske inte riktigt blev skyttekung, men som blev så mycket annat.

Jag brukar roa mig med att titta på Ahti Oksanen lite extra under matcherna. I synnerhet i offensiv zon när IKO just tappat pucken. Det brukar inte ta så lång tid innan finländaren med nummer nio på ryggen sökt upp en motståndare, lyft lite lätt på klubban och tagit tillbaka pucken, varpå förstalinan kan börja snurra i offensiv zon.

Det kan inte finnas många – om någon – spelare i ligan som vinner tillbaka fler puckar än vad Ahti Oksanen gör. Det där är sådant som inte syns i den offentliga statistiken, men utan de där puckvinsterna har firma Suomela/Karlkvist gjort avsevärt färre poäng.

• • •

Skärskådar man Ahti Oksanens statistik är det faktiskt ganska osannolikt att han alltjämt ses som en lite förbisedd doldis.

• Han har gjort flest poäng i spel fem mot fem – i hela SHL. 23 av hans 25 poäng har kommit i lika styrka. I ett powerplaystyrt lag som IKO är det där en exceptionellt essentiell egenskap.

• Han avgör flest matcher i hela ligan. Oksanen står registrerad för sex game winning goals, alltså matchavgörande mål. Han avgjorde premiären mot Växjö på straff, han sänkte Färjestad och Skellefteå i sudden och han gjorde det matchavgörande målet under ordinarie tid mot Växjö borta, Leksand hemma och Malmö borta i oktober.

Därtill har han flera gånger punkterat matcher i slutet utan att det blivit GWG. Som mot Malmö och Skellefteå den senaste tiden.

• Han har gjort 25 poäng och taktar därmed mot 41 – trots att han spelar i andra-PP:t. Alltså den formation som får lira några sekunder när Suomela & Co känner sig färdiga. Om Oksanen – vilket kanske varit logiskt – spelat i huvud-PP-linan hade poängskörden nog varit ett tiotal poäng upp.

• Tolv mål ger en åttondeplats i SHL:s skytteliga.

• Bäst plus/minus i laget, vilket vittnar om en arbetsetik och backcheckmoral som inte alltid ger avtryck i poängligor. Även i corsistatistiken är han i intern topp.

Och så då den där spetsegenskapen med att vinna tillbaka puckar. Allt detta gör Ahti Oksanen till en femfjädrig värvning, även om hans kedjekamrater (och en och annan tjeck) får fler och fetare rubriker.

• • •

Ahti Oksanen har avtal med IKO även över nästa säsong och för en gångs skull sitter IKO i ett gott läge när det kommer till kontraktsläge.

Två tredjedelar av både första- (Karlkvist och Oksanen) och andrakedjan (Zohorna och Smejkal) har kontrakt. Detsamma gäller spelare som Lukas Pilö, Joe Cannata, Niclas Burström, Blaine Byron och hela fjärdekedjan.

Sedan är det så klart fet brasklapp på Jiří Smejkal, som högst troligt får en NHL-chans.

Hur som haver är SHL:s bästa kedja tvåtredjedelsintakt 23/24. Det är ändå någon form av garant för intakt spetskompetens.

• • •

Finns det då någon som helst utsikt att den sista tredjedelen – Antti Suomela – mot alla odds blir kvar?

Nja, det gör det väl egentligen inte. Jag hör att inte mindre än sju (!) schweiziska klubbar uppvaktat redan nu.

Men om vi hypotetar: Vad finns det för alternativ?

• Det är tämligen god chans att han – trots att han fyller 29 i mars – får en ny NHL-chans. Om han vill, vill säga. Han har redan testat den transatlantiska lyckan under fyra säsonger utan att få NHL-fäste. Han är näppeligen sugen på oändliga AHL-bussrövsresor, tvåvägskontrakt och fyra, fem NHL-minuter här och var. Det var liksom därför han lämnade.

• Schweiz, då? Han lär kunna signa var och vad han vill i alplandskapet och därefter bygga sig ett blåvitt Joakim von Anka-kassavalv där han kan plaska runt. Stora pengar och bra nivå på hockeyn. Dessutom är han i en bra Schweizålder. Det givna huvudalternativet.

• Flytta hem till Finland? Det lär han ju göra vad det lider, men knappast nu.

• Större och bättre SHL-klubb? Det är väl IKO:s värsta fasa, att han gör "en Max Véronneau", "en Brian Cooper" eller "en Fredrik Olofsson". Samtidigt tror jag inte risken är så stor. IKO kan – i det här fallet – matcha det mesta ekonomisk inhemskt. Men visst, det är bara att utgå från att en dreglande Leksands-”Tjomme” Johansson, Lakers-Evertsson, Abbotts och lag med finska sportchefer/tränare (Timrå, Brynäs) åtminstone kommer göra ett försök.

• • •

IKO:s chanser att behålla sin fixstjärna får nog ses som obetydliga.

M-e-n – Thomas Fröberg sitter på åtminstone ett litet trumf.

Antti Suomela (som i ärlighetens namn inte haft någon 100-procentsprudlande karriär tidigare) är ju inte dummare än att han begriper att hans egen, personliga succé springer ur förtroende och omgivning. I IKO spelar han i stort sett hur mycket han vill och han gör det med två telepatiska brothers from another mother-spelare, som han har en snudd omänsklig kemi med.

De förutsättningarna kommer han knappast få i någon annan klubb.

Kedjekamraterna Patrik Karlkvist och Ahti Oksanen har kontrakt nästa år. Martin Filander är fortsatt tränare.

Konkluderat: En – med SHL-mått mätt – fet lön, samma tränare och den europeiska kontinentens måhända bästa hockeykedja intakt.

Där har IKO sin pyttelilla chans att behålla SHL:s bästa spelare.