Vårsolen lyser över Oskarshamn när Martin Filander tar emot hemma i vilan i Havslättsområdet. Sambon Louise förbereder inför det femårskalas som ska äga rum dagen efter.
IKO-tränaren bjuder på kaffe och vatten. Han är avslappnad, och berättar om planerna att göra om på garageuppfarten.
Nu ska han summera säsongen som gick från att vara näst sist före jul fram till en kvartsfinalplats i egna händer inför sista omgången. Hur det slutade vet vi alla vid det här laget.
– Jag kände väl att vi tappade takten lite på slutet av olika anledningar. Vi började hitta den när vi åkte ur. Förutom sju–åtta minuter i match ett gjorde vi väldigt gedigna och bra prestationer i slutspelet. Det är sjukt små marginaler, säger Martin Filander.
Med facit i hand, toppade ni formen för tidigt?
– Vi låg ju näst sist när vi började toppa formen. Det var i den vevan som kom från efter jul, sedan hanterade vi inte att vi inte hade alla på plats på rätt sätt. Vi var inte tillräckligt bra i produktionen för att nypa några matcher till. Det kan också varit en signal på att vi red väldigt hårt på våra ledande spelare. Det är svårt för dem att bära laget under så lång tid utan någon form av dipp. Det betalade priset i slutet lite.
Lite som Leksand för ett par år sedan?
– Lite grand. Vi kände oss lite tvungna eftersom de ledde oss så mycket. De har gjort skillnad hela tiden. Vi kan inte förvänta oss något mer – men ibland behöver man lite mer ”secondary scoring” för att man ska orka som laget. Jag upplever att det var det som hände vid jul, vi fick upp alla på banan på ett bättre sätt. Vi fick en annan stabilitet i försvars- och målvaktsspel i kombination. Då blev vi livsfarliga helt plötsligt.
I sista matchen före jul blev IK Oskarshamn nollade borta mot Skellefteå i en match, som enligt Filander, kunde ha ha blivit 7–0. Det väckte något hos både ledarstab och spelare. Dagarna efter det hade de ett vad vi i media ofta kallar för krismöte.
– De stora dragen var att vi upplevde att det började spreta, kanske på individnivå, vad som inte funkade, man var inte helt linjerad i vårt spelsätt och tro på det vi gör. Enligt mig kan man inte ifrågasätta systemet om man inte spelar systemet. Då vet man inte om det funkar.
Var det folk som ifrågasatte systemet?
– Inte ifrågasatte som att det var utåtagerande – men man tvivlade på det vi gjorde. Vi försökte linjera det här: ”Nu ger alla allt, och visar vad systemet kan ge oss. Annars kan man inte vara med”. Det var typ på den nivån. Vi fick peka med hela handen. Det gav en jäkla effekt på individnivå, men också för oss som lag. Det blev något helt annat, det var som att vända på handen och vi kände det redan samma dag på träningen. Det var som att: ”Oj, nu hände det något.”
Varför gjorde ni inte det tidigare då?
– För det första ska man sätta fingret på det, för det andra ska man identifiera, även för oss, att vi kanske inte var tillräckligt tydliga. Följde vi upp det tillräckligt noggrant? Eller var vi nöjda med hyfsat bra? Det är en ledarfråga i allra högsta grad, att göra rätt analys. Vi kan titta på detaljerna hit och dit, men vi måste sätta grunderna först. Den där Skellefteåmatchen blev som en käftsmäll. Vi fick backa bandet och titta på x antal matcher bakåt. Just då kom det en tydlig dipp också.
Blev du lite utmanad i ditt ledarskap?
– Egentligen inte. Men vi hade en öppen diskussion. Det som är farligt med ledarskap, om man inte tar beslut ibland, är att det blir otydligt. Då måste man gå in och vara tydlig, att det är det här som är vår gemensamma väg. Sedan finns det massor av beslut som man har eget beslut över att ta, men att det här ska bara göras. Hade jag med facit i hand sett det tidigare hade vi gått in ännu tidigare, så klart.
Du fick peka lite med hela handen?
– Ja, men så blev det ju. Det som var häftigt då är att vi skakade hand på det här, sedan fick man ställa sig upp om man tyckte att det inte var…
Var det någon som ställde sig upp?
– Nej. Men det fanns någon diskussion på väg in, för det fanns funderingar. Sedan hade vi förberett oss med ett batteri på klipp för att visa vad som spretade.
När det kommer till ert spelsystem, är du beredd att dö på den kullen? Det ska bara funka?
– Nej, det är jag inte – men innan man kan säga att det är fel på ett system måste man göra det. Annars är det fel på avarten av systemet vi försöker göra. Alla spelsystem är dåliga om fem gubbar gör något annat. Jag tror att tvivel gjorde att man genade lite i besluten.
Tvivlade du någonsin?
– Faktiskt inte. Jag upplevde, framför allt första tio, 15 omgångarna, att vi spelade otroligt bra hockey på många sätt, även om vi hade ett läckage. Vi var otroligt osäkra i sista fjärdedelen på isen, när lägen dök upp var det fullständig panik. Vi litade kanske inte riktigt på målvakten eller ville man hjälpa så mycket att någon annan petade in pucken i tom bur. Rent spelmässigt var vi grymma med pucken å andra sidan, vi var helt outstanding offensivt i hela ligan.
När det kommer till Martin Filander, och IK Oskarshamns sätt att spela, beskriver han det som ”kul hockey”. Inspirationen har han dock hämtat från annan idrott.
– Vi brände att gå upp med Västerås för att det var för mycket struktur och för lite kreativitet. Ska man bryta ny mark, utveckla spelare, göra det attraktivt att spela hos oss samtidigt som man bygger kvalitet behöver man ha det här. Jag har inspirerats mycket av fotbollen, possession och spela genom press. Det är en erfarenhetsgrej också, jag har utformat något. Jag ville ta bort vissa grejer och addera andra. Det har varit en levande organism.
Har du kollat på mycket Barcelona till exempel?
– Ja, vi har ”snott” vissa övningar av dem. Jag har lärt mig några enstaka och har lite kompisar som är fotbollstränare. Jag har kollat på fler idrotter; handboll, fotboll, som det är mycket taktik i. Jag tycker att man ska försöka ta influenser om man kan. Rugby är en annan taktisk sport som är ganska långt fram i många avseenden.
Inför säsongen fick IK Oskarshamn in två nya assisterande tränare i Mikael Holmqvist från Brynäs samt Christoffer Norgren, som inte jobbat på SHL-nivå tidigare. Jeff Jakobs lämnade för Linköping och Mathias Tjärnqvist för Malmö Redhawks. Efter det är känslan att Martin Filander blivit mer central, att han håller i de flesta träningarna, medan Holmqvist och Norgren håller en något lägre profil.
– Från början var det meningen. Sedan har de väldigt stora roller i det individuella arbetet, video, uppföljning och samtal i det dagliga. De är mer riktade mot sina specialuppdrag. Jag har lite mer fri roll i övrigt. ”Honken” bytte till en helt ny roll, från backcoach till forwardscoach. Vi har egentligen bara definierat rollerna lite tydligare, vad vi har för uppdrag.
Ville du ha det så?
– Till att börja med, ja. Sedan får vi se hur länge det blir så. Att hålla en träning för ett helt lag är inte ”bara”. Det krävs ett viss driv, eftertanke och känsla. Man ska känna sig bekväm med det och hinna med det. Om ”Honken” har tre eller fyra videomöten, sedan ska han köra skills och driva och planera en träning för hela laget. Då är hans palett väldigt full den dagen. Vi tycker att det har fungerat väldigt bra.
Utifrån var Christoffer Norgren ifrågasatt av en del supportrar. Upplevde ni det?
– Jag såg någonstans någon gång, men samtidigt är det som med alla andra. Det är en process för oss alla. De vet ju och ser inte vad vi gör, vad bristerna beror på, om det är kvalitet i truppbygget, är det systemet som behöver justeras eller utförandet. Han har snarare varit en nyckel i att hitta vägen framåt från det. Det som hände i december, före den riktiga svackan, hittade vi vissa grejer som var viktiga för oss i försvarsspelet.
Försäsongen har redan dragit i gång och planen är att hela truppen ska samlas i slutet av juli eller början av augusti. I mitten på augusti väntar i sedvanlig ordning träningsläger i Visby.
– Vi kommer att möta Linköping. Det har blivit en tradition och upplever att det är en bra, isolerad miljö där vi kan träna bra. Vi får tid för lite teambuilding, lagmiddagar och en väldigt fin miljö. Det är en bra start för importerna som får komma dit och njuta av medeltidsveckan.
Vad vill du krydda laget med?
– Ska man vara krass behöver vi ha fler enheter, fler spelare som kan hjälpa till att leda laget på isen, vara mer speldrivande. Det har blivit lite två skikt de här säsongerna. De bra perioderna vi har är när alla chippar in. Det är inte hållbart över ett par års tid att spela vår förstakedja över 20 minuter. Vi skulle behöva sprida lite mer.
Vad vill du krydda laget med då?
– Jag vill krydda laget med ett bättre djup och en tydligare rollfördelning, inte var man ska vara, utan vad man ska göra.
Ska Ahti Oksanen spela center nästa säsong?
– Det är en tänkbar variant. Han spelade faktiskt center ett byte i match två mot Luleå, då gjorde han mål. Det är ett alternativ och han är den enda som haft uppdraget, som ytterforward, att spela center lågt när Suomela var sist hem. Sådant gör vi inte normalt. Vi gav honom den uppgiften för att han är en otrolig bra duellspelare. Vi har inte bestämt något ännu, men har med det i kalkylen.
Hösten 2021 förlängde Martin Filander sitt kontrakt fram till 2024 med en så kallad ”arenaklausul” till 2025. Sedan dess har han själv berättat att han inte kommer att utnyttja den klausulen och blir kvar i IK Oskarshamn till dess. Samtidigt hyser han inga större förhoppningar kring att arenan ska stå klar i närtid.
– Vad ska jag säga? Jag har varit här i tre år nu – och sätter mitt huvud på att det inte kommer vara klart innan mitt kontrakt går ut. Det är noll chans att det är klart så länge jag har gällande avtal.
Hur mycket följer du det som händer?
– Så mycket jag kan, men inte i detalj. Jag märker att det inte händer något mer eller mindre. Allting går i den politiska långbänken, precis så som man misstänkt att det skulle vara. Det kommer väl fortsätta så. Man ska vänta på beslut fast man vet vilka beslut som ska tas, vänta på fullmäktige i höst. Jag tycker att det är synd för alla. Sedan har det hänt massa andra omvärldssaker så klart som har påverkat.
Kontraktet sträcker sig alltså över den kommande säsongen och säsongen därpå. Nu öppnar han en liten dörr på glänt att förlänga avtalet.
– Jag kommer att ge allt för Oskarshamn, sedan får vi se var vi är på väg om två år.
Om Thomas Fröberg kommer i oktober och vill förlänga. Hur tänker du då?
– Jag har absolut inte stängt någon dörr för det kan jag säga direkt. Det skulle vara smickrande, en ära, men beror på helt vad som händer och hur känslan är kring det vi bygger upp. Helhetssituationen är det viktiga. Jag får med mig tränarstaben ett år till och kan bygga vidare på det vi har byggt upp. Vi har en viss kontinuitet i truppen, även om vi tappar två topp sex-gubbar i Cameron Brace och Antti Suomela – men det är hälften jämfört med sist.