Christian Gustafsson: Christian Gustafsson: Risken är stor att IKO har fem raka förluster när veckan är slut

De 50 tappra trumsoldaterna från Blue Front Office....förlåt...Support var som vi vet portade. Det märktes.

Framför allt blev det mycket tråkigare. Det är jag övertygad om att spelarna också tyckte. De har ändå, till skillnad från nästan alla andra, haft ett hemmastöd. Nu hade de det inte.

Klart det inverkade negativt.

Själv var jag gäst i C Mores tv-sändning i först periodpausen och fick känna på tv:s genomslag. När jag slog på telefonen efter intervjun med Niklas Wikegård hade jag över 100 meddelanden.

Det var ju roligt. Ända till Johan ”MrMadhawk” Svensson på Expressen (86 000 följare på Twitter) uppmanade sina följare att lägga upp "sin bästa CG-bild" från tv-intervjun...hm.

Nåväl, jag vet inte om det berodde på bristen på publik och liv och trumma eller om det bara var en allmän avslagenhet.

Det här var en grå hockeymatch.

Linköping, som inte var närheten av lika bra som Skellefteå var i lördags, hanterade gråskalan bäst. Gjorde en skarp, osprudlig bortamatch.

Framför allt var det två situationer som avgjorde.

Vid ställningen 1–1 fick Joakim Thelin ett superduperdunderläge att göra 2–1. Men självförtroendet hos nummer 11 är lägre än en sjunken båt.

Han dundrade pucken i plexit.

Sju sekunder senare satte Oula Palve 2–1 för Linköping.

Vi kan kallade det Thelinsyndromet.

Nästa ödessituation var när IKO skulle kvittera i början av tredje. Powerplay. Nu jäklar! Då passade Pontus Näsén taskigt och Filiph Engsund trillade och LHC-Jimmy Andersson gjorde 3–1.

Nä. IK Oskarshamn har inte stått att känna igen efter landslagsuppehållet.

Segern mot Djurgården var enkom frukten av en furiös tredjeakt och därefter har det varit rättvisa förluster mot ett exploderande Leksand, ett vrålstarkt Skellefteå och ett Linköping på väg upp ur covid-19-dyn.

IKO har för lite puck, är generellt för lite spelförande. Kommer lite snett in i matcherna, hamnar i underläge, bytena blir långa. Det blir ständiga uppförsbackar att hantera.

Den underliggande statistiken är också tydlig. Corsin är låg, PDO:n hög. Jag ska inte trötta ut er med statistiktjafs, men har man den typen av siffror i ryggen och samtidigt inte har den extrema utdelning som IKO haft i powerplay och i största allmänhet, ja, då är det svårt att vinna hockeymatcher på den här nivån.

Klubbchefen Martin Åkerberg har lite festliga, skrockfulla ritualer för sig. Han sitter ofta hos oss i trakten av pressläktaren under matcherna och han måste alltid sitta på samma plats som matchen innan.

Om det blivit seger, vill säga.

Annars byter han. I dag satt han på min plats när jag kom till hallen. Klubbchefens vidskeplighet styr pressplaceringen.

Samma med kläderna. Vid seger i matchen före har han samma trasor matchen efter. Annars måste minst ett plagg bytas, tas bort eller läggas till.

Nu hade han, efter Skellefteåtorsken, lagt till slips till den bruna kostymen.

Det gick ju inget vidare och med läget och trenden och spelschemat i åtanke är det kanske dags att göra något drastiskt.

Stålmannendräkt? Onepiece? Speedos?

För med tanke på närmaste motståndet – Frölunda i Scandinavium, torsdag, och Örebro i Behrn Arena, lördag – så är risken överhängande att IK Oskarshamn på lördag kväll står där med fem raka förluster.