Inte ens 6 500 AC/DC-gapande Lulebor skrämde slag på filbunke-IKO, som bidade sin tid, tog över och vann.

Därför var det lite förvånande att det såg ut som det gjorde i Tegera Arena i Leksand den här oktobertorsdagskvällen.

Visst, en snudd fullspikad lada i Leksand har få motsvarigheter i hockey-Europa, det är ett sjuhelsickes drag, det är högljutt och maffigt och massor av dåliga hårdrockslåtar på alldeles för hög volym och det är säkert lite skrämmande att vara bortalag, men jag trodde nog ändå att vi skulle få se ett lite morskare och kavatare IK Oskarshamn.

I stället blev det hej kom och hjälp mig-hockey och försvarsspel på en höft och knappt det.

De fick liksom ingen ordning på sitt lir, som Lars Winnerbäck – typ – sjöng.

• • •

Backbesättningen, som pendlat mellan klanderfri och superb i de flesta matcher hittills, möttes plötsligt av gegenpressande och översköljande hemmaspelare som pressade IKO-försvararna till ideliga misstag.

Gästerna spelade fast sig, kom inte ur zon och mötte gång på gång en hel hoper publiken tillbaka-stinna leksingar.

Det blev ett spel IKO:s backar inte riktigt utsatts för tidigare – och som de inte riktigt klarade av.

Det var inte spelsystemet det var fel på, inte intentionerna. Skickligheten att under grav tidspress spela sig ur situationer och zon fanns helt enkelt inte.

Därtill bjöd IK Oskarshamn rakt av på Leksands första och andra mål.

1–0 får kapten Jonas Engström ta på sig och vid 2–0 bjussade ett powerplayspelande IKO Max Véronneau, av alla, på både puck och enorma ytor. Kanadensaren rundade Fredrik Olofsson och vräkte upp en läcker backhand i krysset.

Framför allt andra halvan av första och hela andra perioden var det snudd på spel mot ett mål. Leksand kunde och borde ha haft tre, kanske fyra, måls försprång.

Men som alla vet finns det en offensiv spets i det här IKO-laget som sminkar över snudd på vilka defensiva blottor som helst.

Hynek Zohorna styrde, med sitt första SHL-mål, IKO tillbaka in i matchen när han gjorde 2–1.

3–2 i slutet av andra var orättvist – och ursnyggt.

Fredrik Olofsson – som kanske borde fått ett matchstraff med sig när han bentacklades – serverade Patrik Karlkvist som bombade i tom kasse.

• • •

I tredje perioden var det ett nytt, desperat IK Oskarshamn som kom ut. De pressade tillbaka Leksand, hamnade sällan i egen zon över huvud taget och fick omgående vittring.

IKO skapade mängder av chanser. Johan Johnsson brände exempelvis ett friläge.

Under slutminuten tryckte IKO ner Leksand i knät på Kasimir Kaskisuo som fick stå på huvudet i kassen.

Kvitteringen hängde i luften gång efter annan, men det hade inte varit rättvist om IKO fått in 3–3. Leksand var sett över 60 minuter klart bättre.

Men har man den offensiva armada som IKO satt på pränt och is, så har man alltid chansen att vinna SHL-matcher – oaktat hur det ser ut.

• • •

För IKO är det ur askan, i elden som gäller. Efter en halvvägs hem-hotellnatt i Västerås väntar buss till Småland under fredagen.

På lördagskvällen står Linköpings HC på menyn i ett böljande, salongsberusat, vrålande Be-Ge Hockey Center.

Då är det upp till IK Oskarshamn att göra ungefär det Leksand gjorde den här kvällen i Dalarna.