Christian Gustafsson: "Hilda,16, kan bli världens bästa hockeyspelare”

Vad har vi på ordet?

"Foppa" i början av 90-talet, Pelé på Råsunda.

Håkan Hellström när han slutade vara anonym basist i Broder Daniel och brakade in i var mans tillvaro runt millennieskiftet.

Mats Wilander i Paris, J-O i pingis-EM -82, Sarah Sjöström när hon vann EM när hon gick i åttan.

Det – "Genombrott" – är också en vanvettigt bra låt med Mönsteråsbandet evelyne. Lyssna!

Visst är det nåt visst med det där ordet.

Genombrott.

Här och nu-känsla och framtidstro i ett. Kanske inte svenskans vackraste, men ett av de mest kraftfullt bultande orden.

• • •

Hilda Svensson – som för övrigt är dotter till gamle IKO-tredjecentern Per ”Botta” Svensson – lämnade Oskarshamn redan som 14-åring och flyttade till Växjö. Där har hon härdats genom att lira med killar. Förrförra säsongen var hon högt upp i poängligan i Lakers U16-lag där hon spelade med jämnåriga killar.

Hon har slagit poängrekord i Tv-pucken, en turnering hon vunnit två gånger med Småland. Sista gången gjorde hon det som lagkapten. Hon debuterade i SDHL för HV71 redan som 14-åring och som 16-åring var hon den gångna säsongen en av HV:s nyckelspelare i SDHL.

I junior-VM vintras var hon – trots att hon är född 2006, och alltså får spela JVM även nästa år – sensationell och fixstjärnan när Sverige tog brons och utmanade drakarna Kanada och USA.

Det var ett genombrott.

Men det var ändå ingenting mot vad som skedde i Kanada förra veckan.

• • •

Svensk damhockey har haft Mount Everst-höga toppar och Marianergravsdjupa dalar de senaste dryga 15 åren. Från det bragdartade OS-silvret i Turin 2006 till att laget åkte ur VM:s A-grupp i Finland 2019.

För ett drygt år sedan torskade Damkronorna OS-kvarten mot Kanada med 11–0.

Sedan dess har det hänt remarkabla saker. En ny generation har poppat upp. Unga spelare som inte verkar fatta att de borde vara chanslösa.

Young guns-generationen leds av en 16-åring från Oskarshamn. En spelare som inte är något extra. Hon är extraordinär bortom extra.

Jag hoppas att ni sett Hilda Svensson spela hockey – det är nämligen fröjdernas fröjd.

Första gången jag för några år sedan såg henne spela minns jag att jag tänkte: "Vad fan är det här?". Hon var liksom dubbelt så snabb, dubbelt så bra som alla andra. Hon bara tog pucken, åkte förbi lite motståndare hit och dit och så gjorde hon mål när hon kände för det.

Så gör hon i princip fortfarande, fast nu på yppersta världsnivå.

Genombrottet Hilda Svensson fått i VM – alltså senior-VM, där alla de stora nationerna är med – är smått ogreppbart.

Återigen: hon är liksom 16 bast. Något man inte kan tro när hon får en mikrofon under näsan. Underhållande, självsäker och vältalig på ett kavat sätt som 16-åringar inte brukar vara. Hon har hela paketet.

Under VM-gruppspelet, där Sverige förvisso var i den "dåliga" gruppen och mötte halvdana lag, gjorde hon nio poäng. I kvarten mot Kanada var det just Svensson som skickade in den euforiska kvitteringen i slutsekunderna.

Nu vann förvisso Kanada, helt rättvist, i förlängningen, men för Damkronorna var kvartsfinalförlusten nästan som att vinna guld.

Och Hilda Svensson blev den unga symbolen för Damkronornas tillkvicknande.

• • •

Hilda Svenssons framfart på världsnivå sätter också fingret på att Oskarshamn faktiskt har blivit något av en liten, skymundig, miniatyrig talangfabrik – helt utan att sakna förutsättningar.

Om vi bortser 30 something-trion Oscar och Filiph Engsund och SM-finalisten Manuel Ågren, så har det de senaste åren kommit fram en hel radda IKO-produkter som snabbt nått hög höjd:

• Olle Lycksell, född 1999, NHL-debuterade för Philadelphia Flyers i vintras.

• Hilda Svensson, född 2006, var alltså en av VM:s bästa spelare.

• Joel Svensson, född 2005, storebror till Hilda, har spelat i U17-landslaget och fick sitta på bänken i tre SHL-macher för Växjö Lakers i vintras.

• Herman Träff, född 2005, registrerades för en SHL-match för HV71.

• Albin Laksonen, född 2007, Växjö Lakers, har gjort fem pong på tio U16-landskamper.

Kvintetten har gemensamt att de inte längre spelar för IK Oskarshamn, utan för andra klubbar. Det kan så klart ha olika orsaker, men huvudanledningen är säkerligen att det i dag saknas förutsättningar att vara ung och satsande hockeyspelare och stanna i Oskarshamn.

En isyta, det är allt som finns. Där ska SHL-lag, damlag, juniorlag, pojk- och flicklag och allmänhetsåkare samsas. Det är lika stor brist på istider som det var äggbrist i påsk. Det är fullt.

Samtidigt har stans bandybana – vinterns folkligaste mötesplats – bommat igen under två år och det är högst oklart vad som händer i arenafrågan. Ett skarpt politiskt beslut är om allt går som det ska, typ, ett år bort. Om arenan blir verklighet är den i bästa fall klar 2027 eller, mer troligt, 2028.

Fan tro´t.

Man har ett starkt och lokalsuperpopulärt SHL-lag som leder till att en aldrig sinande ström ungdomar vill börja spela hockey. IK Oskarshamn har 308 (all time high) ungdomsspelare, varav 108 (all time high) är tjejer. Det är rakt av en frukt av SHL-framgångarna. Hur mycket potentiell jättetalang, hur många "nya Hilda Svenssons" finns det bland de där 300 kidsen?

Hur många av dem lägger av i förtid?

Tyvärr kan inte klubben skörda av det stora intresset, då infrastrukturen för att bedriva en blomstrande ungdomsishockeyverksamhet saknas.

Det är synd och skam.