Nej, jag tänker inte säga sexpoängsmatch, jag vägrar. Helt enkelt av anledningen att det är ett av de där nötta klyschuttrycken som man som offentlig pennfäktare låter bli att, ens med tång, nudda vid.

Det är liksom vokabulär paria och principiellt förkastligt.

Med det sagt; tisdagsmatchen i Jönköping hade…eh…sexpoängsingredienser, som gör att det trots allt är värt att göra vissa avsteg från principer.

För HV:s del var det en match för att på allvar slita in fler lag i bottenstriden.

För IKO var det en, låt oss säga, att det var en 15-poängsmatch.

Förutsättningarna var nämligen sådana att Martin Filander & Co i händelse av seger i Jönköping hade kunnat skapa sig en lucka på 15 poäng ner till femfaldiga mästaren där nere under strecket.

Med 16 matcher kvar att spela.

Dylika avstånd låter sig icke hämtas in. Jag vågar slå fast. En trepoängare i Jönköping hade säkrat fortsatt SHL-status för IK Oskarshamn.

Nu blev det som sagt inte så.

• • •

Matchen i Husqvarna Garden började ungefär som jag hade trott. Tungt HV-tryck, dubbla powerplay, 10–2 i skott efter några minuter och 1–0 genom ligans coolaste namn: Joey LaLeggia.

Sedan växte IKO in. Kvitteringen var mycket märklig och hyggligt rättvis. Jiří Smejkal bufflade sig runt LaLeggia och skulle lägga in pucken, då hade HV-keepern Jonas Gunnarsson flyttat målburen. Pucken gick över mållinjen, men buren var borta. Efter videogranskning godkändes målet.

Lyckan? Kortvarig. Victor Sjöholm höstlövade (det är ofta så – löst skott och skymning – HV gör sina mål) 2–1 för HV bara minuter senare.

HV-lyckan? Inte heller så långvarig. Med fem minuter kvar av andra tjuvade Patrik Karlkvist läckert bakom mål, fick pucken av en HV-back spelade vidare till ni vet vem – och 2-2.

Med minuten kvar av andra small det igen i IKO-favör. Riikola till Brace till Smejkal – öppen bur. Läckert.

HV skulle kvittera i tredje. Gissa hur? Ledtrådar: Höst och löv.

Matchen till straffar.

Där avgjorde Fredrik Forsberg för HV efter tre IKO-bommar.

Två poäng till HV, en till IK Oskarshamn.

Jag vet inte om jag tycker det var helt rättvist, jag var inte speciellt impad av HV och tycker att IKO gjorde en helt okej bortamatch.

• • •

Vi sticker emellan med lite kebab.

Man skulle med lite skarvning kunna kalla HV–IKO för kebabderby. Jönköpings speciella majonnässås mot Oskarshamns klassiska rödvita.

Jag och kollega Hallberg – skicklig på alla former av kebab – käkade (faktiskt efter tips från en spelare i HV71) på Holy Kebab på A6-området före matchen och det var ren och skär klass. Därtill träffade vi, inne på kebaben, Oskarshamnssönerna Filip Engsund (Södertälje SK var på väg till Kristianstad och hade matstopp) och Oscar Josefsson (bor i Jönköping).

Två utomordentligt behagliga pojkar (som snart fyller 30).

• • •

Lineupen på pressläktaren var synnerligen profilstark. Framför mig satt: Stefan Elvenes, Mats Hallin, Juha Riihijärvi, "Big" Kjell Samuelsson och Sami Kapanen.

Samtliga NHL-scouter.

Gissningsvis var de mest överväldigade av 192 kilo blåklädd, tjeckisk vepřo-knedlo-zelo-biff.

Jiří Smejkal var återigen så där läskigt bra. Han bara tog pucken och satte fart. Om någon försökte tackla märkte han det inte. Två mål gjorde han också.

• • •

Med det sagt. Åter till tabeller och nuffror.

Tabellmässigt handlar allt om att hänga kvar för IK Oskarshamn. Det gjorde det i fjol, det gör det i år och det kommer göra det nästa år. Allt annat är bonus.

Nu blev det inget säkrat kontrakt den här kvällen, men HV tog bara in en poäng. Det är fortfarande elva poäng ner till strecket, det är tre lag mellan IKO och HV och målskillnaden är på ostkustens sida.

Således inget fog att kluddra fan eller mormor på väggen eller att skicka ut några kossor på isen.

Tabelläget måste alltjämt betecknas som synnerligen gynnsamt.

Poängen i Jönköping ger, trots allt, fortsatt arbetsro och gör att IK Oskarshamn håller bottenstriden på armlängds avstånd.