Christian Gustafsson: Christian Gustafsson: Det är dags att byta tränare, IKO

Det har skurit sig med sportchefen Daniel Stolt, det vittnas om en radda andra brydsamheter mellan tränaren och folk i föreningen.

Håkan Åhlund sa upp sitt optionskontrakt med IKO för ett par veckor sedan och meddelade det till spelarna på ett ytterst märkligt sätt efter Färjestadsmatchen. Det gör att han inte tränar laget nästa säsong. Men ska fortsätta att göra det under våren.

Det är en märklig situation. Som har blivit ett dilemma för klubben.

Så länge det gick (hyggligt) bra resultatmässigt kunde de knappast byta tränare. Hade de brutit med Åhlund efter Frölundafemettan så hade hela hockey-Sverige kliat sig i huvudet.

Nu är läget hux flux ett annat.

IKO tappade säsongens absolut viktigaste match – Leksand i lördags – i sista perioden. Dalmasarna vände och vann.

På torsdagskvällen kändes det som att Håkan Åhlund gett upp på förhand.

Han valde att ställa iskalle Fredrik Pettersson-Wentzel i kassen. Bara det var märkligt.

När sedan darrige “PW” tackade med att släppa först stolpen och hundradelen senare 1–3 så gjorde Åhlund – ingenting. En självförtroendedränerad Pettersson-Wentzel såg ut som en blöt trasa som ville vara på alla andra platser än i det där målet. Men han fick stå kvar. Det kändes som ett straff.

Åhlund tog heller ingen time out när det började rasa i andra perioden.

När min kollega Johnny Larsson på presskonferensen frågade en grinig Åhlund varför han inte tog time out och inte bytte målvakt svarade han A) “Jag svarar samma som senast, det får du fundera på“, B) “Det var inte målvaktens fel”.

Yxskaft, någon?

Naturligtvis skulle han ha ställt Tex Williamsson i mål. Naturligtvis skulle han ha bytt målvakt när det rasade. Naturligtvis skulle han ha tagit time out.

Det låter kanske inte som hela världen, men det känns som en demonstration från Håkan Åhlund: Jag skiter i det här.

Att lira hockey i medgång är en sak, då går det av sig självt. Att göra det i motgång en helt annan. Sättet IKO vek ned sig mot Leksand och sättet de – efter en furiös förstaperiod – kläddes av mot Malmö, tycker jag vittnar om ett lag med skyhög potential, men i någon slags flexibel disharmoni.

Håkan Åhlund är en sjusärdeles hockeytränare, det har han visat med eftertryck. Han har gjort gärningar för IK Oskarshamn som ingen annan någonsin gjort. Jag skulle snudd på kunna sträcka mig till att kalla karln för hockeygeni.

Men i det här läget är han mest en belastning.

Han tar märkliga beslut. Spelarna spelar inte för sin tränare. Det vittnas om ideliga interna stridigheter. Tabelltåget har börjat tuffa.

Jag skrev redan förra veckan att jag tyckte att IK Oskarshamn ska byta tränare redan nu, om det finns pengar och ersättare.

Nu är jag helt övertygad. Skifta tränare medan tid är, ge någon annan en fair chans att komma in och skapa förutsättningar för att rädda laget kvar i SHL.

För känslan är att Håkan Åhlund inte vill vara här. Att han inte brinner för att rädda det här laget kvar i SHL.

Att IK Oskarshamn skulle må bra av att ha en annan tränare i båset.