Christian Gustafsson: Christian Gustafsson: Därför kommer IK Oskarshamn vara bättre år två
De har kontrakt nästa säsong
Tyler Kelleher
Rickard Palmberg
Jonas Engström
Filiph Engsund
Tex Williamsson
Emil Wahlberg
Gustaf Franzén
Filip Karlsson
Markus Modigs
Jeff Jakobs (tränare)
Bortsett de inledande två meningarna blir det här en virusfri text, jag lovar. Om någon missat och undrar över min syn på realiteten att IK Oskarshamn spelar i SHL nästa säsong också, så hänvisar jag till den 5 000 tecken långa krönikan i ämnet som jag skrev i söndags.
Den här texten tar avstamp i meningen som jag tänkt sedan den dagen IKO gick upp i SHL: Allt handlar om att få ett andra år.
Att gå upp och åka ur blir mest en festlig, men meningslös parentes.
Som för Timrå.
De gick upp, planen var att hanka sig kvar. Ett antal tunga spelarrekryteringar var redan i hamn för år två – om de hängde kvar. SHL-organisationen var satt. Därifrån skulle de – likt ett Växjö, Örebro eller Rögle in spe – sakta lyfta och på sikt etablera sig.
Men Matias Sointu & Co kom emellan. Ett steg uppåt/framåt, blev två nedåt/bakåt.
Allt handlar alltså om att hanka sig kvar.
Nu har IK Oskarshamn, låt vara med det mest okonventionella förfaringssättet i hockeyhistorien, gjort just det – hankat sig kvar i SHL.
På vilka sätt kommer då IKO vara slagkraftigare år två?
• Organisationen. IKO utökade efter avancemanget organisationen. Bland annat värvades Therese Elofsson som försäljningschef. Men vi kan nog slå fast att man rent organisatoriskt spatserade lite väl naivt in i SHL-verkligheten. Efter hand kompletterades personalstyrkan och nu vet klubben på ett helt annat sätt vad som krävs.
Vid en degradering hade organisationen garanterat krympt. Nu kan klubben i stället få utväxling på de försäljnings- och marknadssatsningar som gjorts.
• Sportslig organisation. Daniel Stolt hamnade i en skärseld. Mer eller mindre på egen hand skulle han – som tidigare huserat i division 1-miljö – bygga en SHL-trupp. Det med seriens överlägset minsta budget. Dessutom brakade relationen med tränaren Håkan Åhlund snabbt samman. Det var först när IKO i november anställde Thomas Fröberg som general manager som ett lugn lade sig över den sportsliga organisationen.
Med både en general manager och en sportchef redan från början finns större erfarenhet, bredare kunskapsbas och en helt annan trygghet.
• Tränare. Som sagt. Relationen mellan Håkan Åhlund och Daniel Stolt – och för den delen hela föreningen – imploderade successivt. Hela Åhlundsoppan har varit ett blytungt, splittrande ok. Nu har IKO redan gjort klart med en av landets hetaste ”unga” tränare. Jag gissar att Martin Filander presenteras vilken dag som.
Vid sin sida får han Jeff Jakobs, som ju jobbat i IKO sedan januari. Där bakom ska ytterligare en tränare in.
Känslan: att IKO har en av SHL:s mest intressanta tränarkonstellationer.
• Attraktiviteten. IKO kommer fortfarande vara laget som sladdar sist i SHL:s kösystem. Men från att ha varit sistavalens sistaval, som skulle vara glada om de tog fem poäng, vet spelarna och agenterna nu att IKO är en klubb med stark ekonomi, vettiga förutsättningar, kapabel organisation och snudd på konstant (95-procentig beläggning) fullsatt arena. Det kommer kunna plockas från en något högre hylla.
Slagpåseepitet lär vara intakt, men är nu skrivet med blyerts, snarare än ristat i sten.
• Ekonomin. Trots alla turer med spelare som dök upp och försvann under säsongen, så höll IKO i pengarna. Det var heller inte budgeterat med kvalspel. Osäkerheten kring centrala intäkter och statusen på den lokala sponsormarknaden till trots – IKO har en stark ekonomi. Nästa säsong slipper de sannolikt också att betala sexmiljonersfallskärmen, som de fick göra till Timrå förra året.
• Lagbygget. Efter avancemanget blev det rörigt. Nyckelspelare lämnade. Ingen ville komma. Skulle stommen som blev kvar hålla? IKO fick hafsa ihop ett lag och inledde SHL med ett från höften-bygge som var i paritet med det som gick upp. Chanvärvningar flippade och floppade.
Nu är sitsen och tiden en annan.
En med IKO-mått mätt utomordentlig stomme finns redan på kontrakt. Jag tänker främst offensivt och främst kanske på Rickard Palmberg, Jonas Engström, Filiph Engsund och Tyler Kelleher. Den sistnämnde spår jag för övrigt en strålande andrasäsong, då han kommer från (två) tränare som mer eller mindre motarbetat honom, till en som tror på honom stenhårt. Vad jag hör var Kelleher-fanet Filander högst involverad i att förlänga minijänkarens kontrakt.
Johannes Salmonsson, IKO:s bästa spelare, ska vara nära att skriva på nytt kontrakt. Johan Johnsson – december-/januari-HV-lånet, ni vet – står säkert högt på Fröbergs lista.
Det sägs också att Filander handplockar med sig Anton Mylläri, senast i Djurgården. Det var som en pusselbit i den nye IKO-tränarens försvarsspel i Malmö som Mylläri gjorde karriärens bästa säsonger.
Joakim Thelin, Nichlas Torp och John Dahlström är under bearbetning. Simon Després, undrar ni? Jag tror att IKO, efter vårens trubbel, velar lite där, även om en hel och motiverad nummer 8 är en tillgång i alla SHL-lag.
Annars handlar mycket om att totalrenovera backsidan, jaga rätt på ett par offensiva spetsspelare och – framför allt – hitta en förstekeeper, som ska bilda målvaktsduo med Tex Williamsson.
D-e-t – med årets målvaktscirkus i färsk åminnelse – blir silly seasons största och viktigaste utmaning.
• • •
Med allt detta sagt.
IK Oskarshamn kommer tippas sist nästa säsong också.
Men jämfört med i fjol – då de från dag ett stod nedgrävda i myllan med jord upp över Bauerplösarna – börjar de minst ett par pinnhål upp den här gången.