Här har Jakob Karlsson ett av sin tre jobb.

Han beskriver sig som ”hjälpreda” till hustrun Josefin, som helt uppenbart är den som styr och ställer på gården.

– Hon pekar, jag utför. Det är hon som byggt upp allt det här och jag hjälper till på ett hörn när jag kan och hinner. Säger hon att jag ska gräva, så gräver jag, säger Jakob Karlsson och skrattar.

Bakom den röda trävillan ligger odlingarna, som är uppdelad i fyra kvarter. Det började i liten skala. I dag odlas det mesta: bönor, ärtor, morötter, kål, tomater och gurka. Det saftas och mustas och görs marmelad och kola.

Just den här dagen står mustning på programmet. Hittills har över tusen liter mustats, men många liter återstår.

Besöksträdgården, dit folk kan åka för att fika och handla, har stängt för säsongen.

– Under sommaren har ”Jossan” öppet fyra dagar i veckan och det brukar vara mellan 50 och 100 besökare om dagen, säger Jakob Karlsson.

• • •

Han sågs som en lovande hockeyspelare i unga dagar och spelade TV-pucken med namn som förre Kalmar HC-backen Martin Åkesson, nuvarande Nybro Vikings-backen Nichlas Torp samt IKO-tränaren Björn Karlsson. I truppen fanns även elitspelare som Simon Hjalmarsson, Mattias Tedenby och David Ullström med.

Jakob Karlsson fick en plats på HV71:s åtråvärda hockeygymnasium. Fyra år senare skrev han på för hårdsatsande Växjö Lakers och blev på nytt lagkamrat med Björn Karlsson – men också med nuvarande IKO-sportchefen Oscar Alsenfelt. Sejouren blev bara 19 matcher och fem poäng lång innan han fick sparken av sportchefen Henrik Evertsson.

– Jag har ingen relation med Björn i dag, men det är det mest oväntade tränarnamnet som finns – han och Anton Blomqvist i HV71. Det trodde jag inte efter säsongen i Pantern. De var underbara, men det kanske inte var hockey och särskilt inte tankar om spelet ishockey som kändes som fokus nummer ett, skrattar Jakob Karlsson.

Det blev två och en halv säsong i Olofström, som då tränades av en viss Fredrik Söderström och senare Mats Lusth, innan han på nytt återvände till moderklubben. Därefter gick han till Södertälje innan IK Pantern i Malmö pockade på hans uppmärksamhet. Det blev även en kort sejour i IK Oskarshamn.

Nu har han varit Vimmerby trogen sedan 2017 och det blir med all sannolikhet slutstationen.

I skrivande stund ligger Vimmerby, planenligt, på kvalplats i den allsvenska tabellen. Men inför lördagsderbyt mot IKO är det bara fyra poäng upp till säker mark.

Jakob Karlsson fyller 36 i vår. Hur länge han ska fortsätta att kombinera bonde- och tidningslivet med ishockeyn, ja, det avgörs sannolikt just av resultaten.

– Klarar vi oss kvar och jag känner att jag kan hävda mig vill jag fortsätta. Nu inser man ju vilket mörker det har varit i ettan. Det är som natt och dag. Men åker vi ur är det nog dags att lämna över stafettpinnen

• • •

Ska man nödvändigtvis etikettera Jakob Karlsson så är han en liten del bonde och en större del journalist och hockeyspelare. Han säger att han inte ser sig som en hockeyspelare, utan som en journalist som har en betald hobby.

Att han skulle hamna i mediesvängen stod klart ganska tidigt. Jakobs morbror, Göran Ohlsson, var under många år profilerad sportskribent på Barometern-OT och redan som 13-14-åring började han ringa in småmatcher på Vimmerby Tidning.

– Jag lärde mig läsa genom sportsidorna i Aftonbladet och kolla resultatbörsen i olika tidningar. Simon Bank var min favoritjournalist när jag växte upp och det är han nog fortfarande.

Jakob Karlsson gillade egentligen fotboll mer, men var bättre på hockey. Det stod snabbt klart att han inte direkt passade in i genrebilden av ”unga hockeyspelare”.

I stället för att spela tv-spel och springa på krogen, lyssnade han på Broder Daniel och skrev dikter. Han benämner de sena tonåren som ”deppåren”.

– Jag var olyckligt kär och skrev dikter och gjorde en bok. Det var mer Bruno K. Öijer, Thåström och Jocke Berg som var mina förebilder än Johan Davidsson. Jag gick hockeygymnasiet i Jönköping och var med på en diktuppläsning en gång. Farsan kom dit och sa sen: ”Ibland skiner solen också”. Jag var mörk, helt svart. Jag var väldigt konfunderad över att så få hade förstått att livet var komplett meningslöst och att vi alla snart skulle dö. I dag tänker jag mer på det som att jag var kliniskt deprimerad.

• • •

Hur länge Karlsson kommer att spela hockey avgörs av hur länge Vimmerby hänger kvar i Hockeyallsvenskan. Efter närmare 14 säsonger i Hockeyettan är han inte sugen på en återkomst dit igen.

Att de tog steget upp har gett någon form av nytändning i hans karriär.

– Jag är egentligen rätt överraskad över att jag spelar fortfarande. Men någonstans har jag ändå haft en stark inre motivation, verkligen tyckt att det varit genuint kul att spela. Åker du ner till Tyringe en söndag och är borta hela dagen från familjen, då vill du vara ganska bra om du lägger ner den tiden på det. Hockeyallsvenskan är en helt annan sak, en annan värld jämfört med ettan. Premiären mot Nybro var otrolig, hela staden pratade om det och det är det vi har strävat efter i tio år.

– Jag är jäkligt tacksam för att vi gick upp, att jag fick vara med och uppleva det. Det kommer jag alltid att bära med mig och det är en stolthet. Om det inte hade hänt hade jag behövt lägga av utan en enda framgång. Jag känner att vi har uppnått något som är speciellt för många som bor här och verkligen för oss som var med och gjorde det, fortsätter Karlsson.

Hur är Vimmerby som idrottsstad?

– Ganska svag. Det är väl en handelsstad och kulturell stad i första hand, men det är ändå skillnad nu. Innan har vi haft 600–700 trogna. Nu kanske det kan bli 1 000 trogna. Det är jättemånga som kommer fram och säger att de aldrig sett på hockey innan, men nu ser alla matcher. Det har aldrig varit samma intresse som det är nu. Runt 2010 var fotbollen den stora idrotten. Innebandy har också ett rätt bra intresse och de var ju faktiskt uppe i högstaligan på 90-talet.

• • •

Machokulturen och locker room talk-mentaliteten är vida omtalad, inte minst inom ishockeyn. Numera är inkilningar och förnedrande ritualer i det närmaste utrotat.

Annat var det för 15 år sedan.

Jakob Karlsson har tidigare vittnat om upplevelser från den gamla omklädningsrumskulturen.

– Jag har haft väldigt stora problem med avarterna i den äldre omklädningsrumskulturen och den gamla ordningen med inkilningar och förnedring. Sedan vill jag absolut säga att jag inte varit ofelbar, det finns absolut saker som jag själv inte borde gått med på och som jag borde gjort mer för att stoppa.

Du har upplevt det själv?

– Jaja, det har jag och det tror jag alla har i min generation av hockeyspelare. I HV var det vidrigt.

Vad hände då?

– Ja, vad hände inte... Man skulle raka sig och skämma ut sig på stan. Det fanns något som hette ”grisen”. Man skulle krypa naken på alla fyra i omklädningsrummet och så stod alla i laget och drog skridskoskyddet i röven.

Jakob Karlsson säger att det pågick med, så att säga, allas goda minne.

– Det var som en film. Det var världens liv och hördes över hela hallen, alla visste vad som försiggick. Hets.

Han berättar om en fest med liknande inslag.

– Det var på seniornivå i en annan klubb. Alla spelare var där med respektive. Plötsligt skulle alla killar krypa ner i en jävla vinkällare – nakna. Och kvar där uppe satt alla flickvänner. Det har varit många grejer, men absolut har det hänt väldigt konstiga och väldigt vidriga saker i hockeyns namn. Men jag hoppas att det har blivit mycket bättre.

Du var ju junior då, jag gissar att man inte ställde sig upp och sa i från?

– Nä, det gjorde jag inte, men min kompis, Emil Karlsson från Tranås, gjorde det. Han vägrade och sa ifrån och då dog det faktiskt. Så han var starkare än mig.

Tror du att liknande saker förekommer än i dag inom hockeyn?

– Inte här i Vimmerby i alla fall. Men jag vet inte hur det är på andra ställen. Då, i HV, handlade det om att det var elitsatsning. 20 ungdomar kastades in i omklädningsrummet och alla slogs om, typ, två seniorkontrakt. Det var mycket råare och man ville säkert ha det så.

Han säger att han numera trivs ganska bra i omklädningsrumsmiljön.

– Jag tycker det är kul att prata med folk och man delar ju ett intresse. Det är ganska kul att kunna påverka en grupp som jag kan göra här. Det handlar om hur vi ska spela, att jag kliver in i samtal och pratar om hur vi ska göra, hur vi ska gå ut till match, hur vi ska agera. Jag pratar nog ganska mycket och har en tydlig bild av hur jag vill att vi ska spela och vad vi ska ha för karaktär, säger han och fortsätter.

– Det är ju inte för det sociala jag håller på längre, jag har inte så mycket gemensamt med de yngre spelarna. Det är matcherna, spelet, att vinna och kämpa tillsammans som driver mig.

Hockeyallsvenskan är en veritabel dröm för den Kalmar länsderbyvurmande hockeyälskaren. Jakob Karlsson har spelat i IK Oskarshamn och klubbarna beskrivs som något av ärkerivaler, men för honom är det hetaste mot ett annat länslag.

– Det känns ju sjukt att vi möter Oskarshamn, med tanke på var de var förra säsongen och var vi var. Men jag har aldrig personligen upplevt rivaliteten mellan Oskarshamn och Vimmerby, den som de som är äldre pratar om. Och mot Kalmar tycker jag inte det finns någon riktig hetta ännu. Så för mig är matcherna mot Nybro de hetaste. Vi, och jag, har en historik mot dem.

En infekterad sådan.

Inför en division 1-match mot Nybro 2023 jämförde Jakob Karlsson Nybros ”supporterinvasion” av Vimmerby med Rysslands invasion av Ukraina: ”Bara så ni inte blir besvikna vill jag vara tydlig med att frontlinjen inte går i Vimmerby. Tror den är runt Bachmut, men det kan ni säkert googla fram”, skrev han på Facebook.

Även en tydlig anspelning på att Nybro hade en rysk spelare i truppen. Det tog hus i helsefyr.

– Det är inte så många gånger det blivit så livat. Men, absolut, jag är van att göra intervjuer och då vill man inte skapa en klyschfest, utan säga något som sticker ut. Just det där med Nybro var ingen intervju, utan jag skrev en kommentar på deras supportersida på Facebook. Jag förstod att det skulle bli uppmärksammat och tyckte det var lite kul. De hade en ryss i laget och skrev att de skulle invadera Vimmerby. Jag tyckte mest det var en rolig kommentar, men de blev ju vansinniga.

Inlägget lever kvar än i dag. När lagen möttes i premiären skanderade Nybroklacken ”Världens sämsta Karlsson”, men sista ordet, ja, det gick till Vimmerbykaptenen, som avgjorde med sista straffen.

– Från min sida är det hatkärlek, från Nybros är det nog mer hat. Det är väldigt enögt där nere och väldigt passionerade fans. Men jag har stor respekt för Nybro, de har ändå byggt upp något otroligt. Det är inte så länge sedan de var i ekonomisk kris och ett ganska medelmåttigt ettanlag. Nu är det ändå en stabil allsvensk förening med bra med pengar. Utvecklingen i Nybro har gått jäkligt fort.

När det vankas bortamatcher och långa bussresor brukar hockeyspelare streama filmer och serier, sitta och snacka eller samlas för att spela kort.

Jakob Karlsson?

Han jobbar, han skriver.

– Ja, om vi ska åka buss till exempelvis Mora, då sitter jag och jobbar.

För han är som sagt inte bara bonde och hockeyspelare. Han är kanske framför allt journalist.

En kombination som sannolikt är helt unik i landet – en elitspelare själv äger tidningen som bevakar laget.

För att göra en lång historia kort så startades Dagens Vimmerby 2015. Den digitala tidningen sprang ur Jakob Karlssons bloggprojekt ”Vimmerbybloggen”, som han startade under tiden han spelade i allsvenskan för Södertälje SK.

– Jag hade flyttat till Södertälje och det hade skurit sig mellan mig och ledningen på Vimmerby Tidning, där jag jobbat i många år. Jag ville fortsätta jobba för dem, men de tyckte inte att det gick. Distansarbete var inte så hett på den tiden.

Han berättar att han vantrivdes med livet utanför hockeyn.

– Jag har aldrig tyckt att det är så kul att hänga med andra hockeyspelare eller andra människor heller för den delen. Det finns jättefina människor, men att hänga i grupp har aldrig varit min grej. Jag är väl lite ensamvarg överlag och jag gillar att sysselsätta mig. Så då satt man mest i sin lägenhet i Södertälje och väntade på att dagen skulle gå.

I mars 2015 startade han ”Vimmerbybloggen”, mest som ett tidsfördriv. Ett inlägg om kommunpolitik om dagen var målet. Där och då kunde vare sig han eller någon annan ana att det skulle mynna ut i ett mindre tidningsimperium.

– Jag hade börjat skriva lite kommunpolitik för Vimmerby Tidning tidigare. Det var det jag kunde och var mest intresserad av där och då, så det var smidigt för mig att skriva om det.

Någon vecka senare kom det bulletiner att Vimmerby kommun skulle lägga ner fyra skolor och två förskolor.

Det gav ”Vimmerbybloggen” en rivstart.

– Det blev ju världens hets runt skolorna och förskolorna, med folkomröstning och allt möjligt. Alla var ju helt vansinniga och det blev ett väldigt högt tonläge. Det gjorde att intresset för kommunens ekonomi blev väldigt stort bland folk och jag såg vad lokaljournalistik kan betyda för en liten kommun.

Skolnedläggningarna spelade Jakob Karlsson i händerna.

– Det där blev ett draglok för bloggen. Jag hade kanske 1 500 läsare vissa dagar. Det var bra för en enda artikel om lokalpolitik. Jag var hårdare och djupare än andra medier och kunde bygga upp ett förtroende.

Bloggsuccén födde tanken om en egen tidning.

– Det gick det ganska snabbt att tänka tanken att ”det här var kul” till ”varför inte göra en hel nyhetssajt?”. Varför skulle inte det kunna funka i Vimmerby, liksom?

Jakob Karlsson fick med sig två kompisar och reportrar – Linus Johansson och Simon Henriksson – från Vimmerby Tidning.

Den 28 augusti 2015 lanserades Dagens Vimmerby. Något som slog ner som en mindre bomb i byn.

– Det var väldigt hett. Reaktionerna från folk i allmänhet var väldigt positiva, men våra tidigare kollegor på Vimmerby Tidning var inte lika nöjda. De hade knappt någon webb, men var väldigt starka på papperstidningen. De hade ju inte haft någon konkurrens på många många år och hade väl 75 procent i hushållstäckning. Det var nog bäst i Sverige på papperet.

Det här var också starten på ett lågintensivt tidningskrig i Vimmerby, som pågår än i dag. Vimmerby Tidning har helt förändrat sin taktik och är numer en tredagars papperstidning, där fokus i stället ligger på webben. Sedan en tid har de, precis som DV, alla artiklar olåsta. Något som är väldigt ovanligt i tidningsbranschen numera.

– Det var ganska infekterat ett tag. Jag vet reportrar på Vimmerby Tidning som sa till sina barn att inte hälsa på oss och jag kan absolut förstå den reaktionen. Vi skapade ju något som inte funnits på många år, men i dag tror jag alla ser vilken nytta det är med två konkurrerande tidningar, även på ett mindre ställe.

Jakob Karlsson hade vid tiden bytt klubb till IK Pantern och skötte Dagens Vimmerby från Malmö. En kamera och ett par datorer köptes in. Reportrarnas vardagsrum blev redaktion.

– Det var en vågad satsning. Vi var ju som ett garageband. Vi startade med 50 000 och sedan har vi hankat oss fram genom med- och motgång. Vi har aldrig tagit in externt kapital. Det låter galet i dag, men vi kände att vi var tre duktiga personer och att det borde gå att få läsning. Första åren tog jag inte ut någon lön alls, utan levde på hockeyn.

Hur mycket har du tjänat som bäst som hockeyspelare?

– 26 000 i månaden.

Nu har Dagens Vimmerby funnits i snart tio år. Avknoppningarna Dagens Kalmar, Dagens Västervik och Dagens Hultsfred rullar på, men är små jämfört med flaggskeppet i Vimmerby.

Vid senaste bokslutet omsatte tidningarna totalt knappt fem miljoner kronor.

Redaktionen i centrala Vimmerby har fem arbetsplatser. Jakob Karlsson säger att man ”lockat över de reportrar man vill ha”.

– Jag är oerhört nöjd med den laguppställning vi har i dag. Vi vill ha de som har ett inre driv för journalistik och inte vill sitta i så mycket möten. De som är ”hands on” och arbetar för läsarna i första hand trivs hos oss.

Från att reportrarna initialt jobbat i princip dygnet runt, beskriver Jakob Karlsson tillvaron som avsevärt mer harmonisk.

– Det är stor skillnad nu, det känns ganska stabilt och vi har det mycket bättre än i början. Det går ganska bra.

• • •

Jakob Karlsson beskriver sig själv som allt-i-allo. En förenklad, men inte så dum beskrivning. Parallellt med att han är ägare, vd och ansvarig utgivare, skriver han också om lokala innebandymatcher och avslöjar kommunala skumraskaffärer.

Dock finns det dilemman med att vara lagkapten för stadens populäraste idrottslag och chefa över tidningen som bevakar laget.

Så sent som för några veckor sedan lämnade exempelvis Vimmerby Hockeys klubbchef Andreas Zukiewicz sin post efter uppgifter om att han hamnat i bråk på krogen – iförd Vimmerby Hockey-jacka.

Något som Dagens Vimmerby avslöjade.

Jakob Karlsson medger, utan att gå in på specifika fall, att situationen är speciell.

– Det är klart att det är unikt, men vi har ändå hållit rågången rätt bra. Jag lägger mig inte i vad mina kollegor skriver om Vimmerby Hockey. Vi pratar inte om det över huvud taget.

Ponera att du får reda på att det förekommer svarta löner i Vimmerby Hockey – hur agerar du då?

– Jag tycker att klubben ska sköta sig och förväntar mig det. Handlar det om lagbrott så hade jag lämnat föreningen.

Men det blir ju ofrånkomligen någon form av dubbla lojaliteter, och hypotetiskt skulle du kunna hamna i besvärliga och etiskt tveksamma situationer?

– Så är det ju. Men jag känner också: utan hockeyn hade inte DV funnits. Det måste man också ha med i ekvationen.

Om du får reda på ett nyförvärv, då håller du tyst om det, helt enkelt?

– Ja, det gör jag.

Du är ju också politisk reporter. Säg att det ska fattas beslut om ombyggnad av ishallen eller liknande, hur gör du då?

–Jag skriver inte om något som berör Vimmerby Hockey.

Du är lagkapten. Hur fungerar det att bli intervjuad av kollegor och konkurrenter?

– Det är inga problem överhuvudtaget. Jag tror att jag är tillgänglig för alla.