Christian Gustafsson: CG: Jönssons värvningar tog IK Oskarshamn till SHL

Han rekryterade två tränare som utvecklade och med sjumilakliv förde Oskarshamnshockeyn framåt, han hittade fynd som Kalle Johansson, Filip Sveningsson, Martin Fehérváry, Marcus Björk och Christoffer Rifalk, han fick fjutt på Joakim Hilldings, Nicklas Heinerös och Joakim Thelins falnande karriärer och han landade säkra tunga, säkra kort som Jesper Dahlroth, Alex Hutchings, Nolan Zajac och Oskar Nilsson.

Men mitt i denna Kenttä- och presensyra är det lätt att glömma vem som faktiskt byggde stommen för laget som tog steget upp i SHL för två månader sedan.

• • •

Faktum är att det räcker att kolla i toppen av poängligan – Jonas Engström tvåa, Arsi Piispanen trea, Filiph Engsund fyra – från den gångna säsongen för att förstå att många nog glömt bort Roger Jönssons betydelse i sammanhanget.

• Jonas Engström. Kaptenen gick på vatten, moln, adrenalin genom hela kvalet och bar sitt lag hela vägen. Sju mål, 37 poäng i grundserien. Sex mål på tolv matcher i kvalet. IKO hade inte gått upp utan Engström, så är det.

Värvades till IKO av Roger Jönsson 2015 som en lite stukad, lite sökande ersättare till Lukas Ericsson. Det var alls ingen given succé.

• Filiph Engsund. Enda egna produkten numera. Fick ett blixt och dunder-genombrott förra säsongen med 32 poäng i grundserien, bäst plus/minus av alla forwards i allsvenskan och ett brutalt kval. Plockades – vilket inte var någon självklar värvning – in av Roger Jönsson efter en stark division 1-säsong i Västervik på våren 2015. På hösten permanentades kontraktet.

• Robin Söderqvist. Plockades lite tilltufsad in av Jönsson 2016. Inte blev han mindre tilltufsad av att Fredrik Söderström placerade honom bortom både Piggelin och fiskpinnar i frysboxen. Men Söderqvist var mer än så. 21 poäng 17/18, starkt centerspel och gott ledarskapt gav honom ett A på tröjan och Söderqvist blev – trots en höstjobbig skada – till slut en viktig SHL-avancemangspjäs som en av lagets stora ledarfigurer.

• Arsi Piispanen. Det var väl ingen som, trots många säsonger i SM-Liiga, höjde särdeles på ögonbrynen när Roger Jönsson presenterade en lång finländare som mer såg ut som en montör på Scania än en snitsig center, där i början av juni 2013.

Sex säsonger senare ses nummer 16 som en av klubbens största någonsin. Tröjan lär väl ligga sjyst till för en takfärd vad det lider. Förra säsongen var hans bästa i karriären. Piispanen blev i den här publikationen utsedd till Årets sportprofil och lekte stundtals – klubban mellan benen-trollerimålet mot Leksand borta, Maradona 86-målet borta mot Almtuna, skottfintframspelningen till Filip Sveningsson mot Leksand hemma – hockey på ett sätt som allsvenskan knappt sett maken till.

• • •

Roger Jönsson har, bortsett från kneg i hemmaföreningen Olofström, inte haft något riktigt hockeyjobb sedan han lämnade IK Oskarshamn 2017.

Hans IKO-gärning har, vilket kanske inte är så konstigt, drunknat fullständigt i Per Kenttä-superlativer.

Men den lilla stomme – fyra spelare, långt i från några givna succéer när de rekryterades – som överlevde Roger Jönsson-eran och följde med in i säsong två av Per Kenttä-regimen, var också helt avgörande för SHL-avancemanget.

För det ska bortglömde Roger Jönsson hyllas.