Christian Gustafsson: Christian Gustafsson: ”Hur mår egentligen relationen mellan Åhlund och Stolt?”

Klubbens mantra är tydligt: att få ut så mycket hockey per krona som bara är möjligt.

Lägg då till att man är i behov av lite flax, då lågt pris ofta går hand i hand med att man behöver ta en slovensk eller nordamerikansk rövare lite här och var.

Har då IKO lyckats maxa hockey per krona-koefficienten? Har de haft flax? Snarare tvärt om.

Vi börjar med det där de inte kan rå för. Det vill säga spelare som skadat sig.

Gängse tillvägagångssätt – som vi utgår från – är att när en spelare är skadad så betalar klubben full lön de första två veckorna. Därefter bekostar Försäkringskassan 24 000 kronor/månad före skatt. Inte särskilt mycket i sammanhanget, alltså. Resten av pengarna, upp till 90 procent av lönen, står klubben för.

Först efter dag 90 kliver försäkringsbolaget in och tar hela kostnaden.

• Johan Alm är korsbandsskadad och missar sannolikt hela säsongen. Trots det får IKO alltså stå det mesta av lönekostnaden de tre första månaderna. Det vill säga en bra bit in i januari. Och det är ingen liten lön. Sanny Lindström – Expressen och C More – hävdar att Alm tjänar cirka 150 000 kronor/månad.

• Oskar Nilsson är som bekant borta på obestämd tid. Samma där. IKO tvingas betala majoriteten av Nilssons lön fram till jul ungefär.

• Nichlas Hardt är en annan av lagets dyraste spelare. Han har varit skadad ett par veckor och beräknas missa ytterligare en månads spel. Även där får IKO elda för kråkorna och betala för en justerad spelare.

Utöver det har Markus Modigs, Nicklas Heinerö och Gustaf Franzén varit skadade i perioder.

Det är alltså många, många hundra tusen kronor IKO tvingats och tvingas skyffla i in i öppna spisen – utan att få något för det.

Utöver det har vi fallet där IKO får skylla sig själva.

Jake Newton – med en lön på gissningsvis någonstans strax under 100 000/månad – fick kicken redan den 23 augusti. Amerikanen traskar fortfarande runt i Oskarshamn med full lön. Jag klandrar inte Newton. Han har sin fulla rätt att hänga på Munthes och shoppa i Kå-Be-hallen fram till våren, om han så vill. Men för IKO:s del är det som att köra tusenlappar i en dokumentförstörare.

Hur det är med David Goodwin vet jag faktiskt inte. Är IKO med och betalar en del av hans Moralön? Från vissa håll hävdas att så är fallet, men jag placerar det i facket för obekräftade rykten. Lägg till Janne Kivilahti-utköpet. Inte svindyrt, inte Stolts fel (här får vi klandra Per Kenttä), men likväl stålar i sjön.

• • •

För att lappa ihop laget och läget har IKO tvingats till en radda lösningar av nödkaraktär.

KHL- och VM-meriterade (och därmed inte helt odyre) Roc Tičar fick ett, till synes panikartat, ettårskontrakt efter bara ett par träningar veckan före seriestart. So far har han varken riktigt fått eller tagit chansen. Han har gjort en synnerligen blek figur och till och med varit utanför laget. Det sägs att han får specialträning på gymmet för att komma i fatt fysiskt.

Felix Schütz, med ett höglöneklubbs-cv, har ett sexmatcherskontrakt. Nichlas Torp sitter på ett sjuveckorskontrakt. Två figurer som i det närmaste kan betraktas som tryoutspelare tills vidare.

Jag vet inte hur mycket av de 28 spelarbudgetmiljonerna som är brända, men vad jag hör – det mesta.

I en bra värld hade IKO nog tänkt sig att segla i genom hösten med ungefär truppen de gick in i SHL med, för att sedan spetsa och boosta efter behov framåt januari, februari. Lagom till ett förmodat kvalspel.

Nu har de tvingats göra de dragen, rycka de tussarna, redan nu.

Finns det pengar att skjuta till för att utöka budgeten när läget blivit som det har blivit?

Hur relationen mellan tränaren Håkan Åhlund och sportchefen Daniel Stolt – föreningens sportsligt viktigaste och mäktigaste personer – är vet jag inte.

Drar de jämt? Har de samsyn på lagbygget? Kör de samma eller varsitt race?

Häftar de kanske upp varandras nunor hemma på väggarna och kastar illvilliga dartpilar? Eller brassar de kanske boeuf bourguignon och tömmer en Tre apor-bib i goda kollegors lag på fredagskvällarna?

Ingen aning. Men vissa spelaraffärer och Flanadendjungeltrumman, som jag lyssnar på med skeptiska öron, vittnar om en inte 100-procentig situation.

Och när jag läste IKO-tränarens uttalanden efter Malmötorsken blev jag än mer fundersam. I intervjun med min kollega Jesper Hallberg specade Åhlund upp en detaljerad önskelista över spetsspelare han vill få in å det snaraste.

• En ersättare för kaptenen Johan Alm.

• En spelande back.

• En stor center.

Håkan Åhlund valde alltså att sätta benhård och offentlig press på sin redan pressade sportchef.

Det normala förfarandet i det här läget hade varit att tränare och sportchef tagit diskussionen i ett reglat rum. Inte i media.

Den klurige Åhlund är så klart medveten om de ekonomiska förutsättningarna, han vet vad tre spetsspelare kostar, han känner till läget.

Han vill sätta press, visa att han inte är tillfreds och hivar därmed ut Stolt lite lätt framför bussen. För det blir ju kontentan – sportchefen får kånka runt på hundhuvudet om han inte kan uppfylla tränarens publika begär.

Håkan Åhlunds kalkylerade och offentliga önskelista gör mig kort sagt lite brydd över hur det egentligen står till mellan IK Oskarshamns tränare och sportchef.