Hon konstaterar att det i varje fall var bättre än förra matchen, den som slutade 12–1 till Runsten/Möckleby. Nu höll Timmernabben stången fram till slutminuterna när Borgholm gjorde 1–0.

Anna-Lena Adolfsson har kämpat sig tillbaka till fotbollen efter att ha skadat baksidan på försäsongen. Snart 51 år gammal är hon verkligen ”still going strong” i den lokala fotbollen.

Vi identifierade Anna-Lena Adolfsson redan i vintras när hon spelade Rödsle damcup i Oskarshamns sporthall. Då storspelade hon mellan stolparna i Timmernabben.

– Det här var min första hela match. Jag spelade mot R/M och då gick det inte så bra. Det var usla förhållanden och nu har en annan tagit förstaplatsen och då är jag reserv. Hon skadade sig och jag fick hoppa in i andra halvlek, berättar Anna-Lena Adolfsson.

Hon fortsätter:

– Nu har jag väl tänkt att jag ska kliva åt sidan, men…

•••••••••

Nellie Rosvall, 22, har spelat med Anna-Lena Adolfsson i ett par år nu. Hon beskriver henne som en peppande person.

– Det har hon alltid varit. Sedan är hon sjukt grym i målet! Hon har alltid sagt att: ”Det blir mitt sista år”, men hon bara fortsätter. Hon är en kämpe, säger Nellie Rosvall.

Hon skulle kunna vara din mamma?

– Ja, men typ. Hon är lite vår mamma i laget. Hon betyder väldigt mycket. Anna-Lena tar sig alltid tid.

Rosvall får även medhåll av tränaren Joakim Andersson, som beskriver vikten av att ha Anna-Lena i laget.

– Hon är vår ”grand old lady” – i alla bemärkelser. Positiv och härlig på alla sätt och vis. Hon visar vägen för de unga och det är väldigt viktigt att ha med henne, säger Joakim Andersson.

•••••••••

Tillbaka till Tillingevallen i de centrala delarna av Timmernabben. Anna-Lena Adolfsson har börjat vandra tillbaka mot omklädningsrummet. I början oktober fyller hon 51 år, och fotbollen betyder fortfarande väldigt mycket för henne.

– Det är så jäkla roligt! Det ger så mycket energi att åka ner på träningarna, att kunna släppa allting annat och bara vara med tjejerna. Här spelar det ingen roll om man är 15 år eller 50 år som i mitt fall, vi är här av samma anledning. Jag har alltid brunnit mycket för laget – fixa och dona och så vidare.

– Det ger mig så mycket energi till att kunna vara en bättre mamma, en bättre sambo, fortsätter hon.

Hur länge har du spelat fotboll?

– Jag slutade när jag var 16 år och började när jag var 30. Nu har jag spelat i 21 år.

Vad gjorde du under åren du inte spelade fotboll?

– Är det något jag ångrar i livet är det att jag slutade spela fotboll. Då var jag nog mest ute och hade roligt, jag tyckte att livet inte var fotboll.

Trots sin ålder är Anna-Lena Adolfsson smidig mellan stolparna – och framför allt är hon orädd. Något hon ser som sin största styrka som fotbollsmålvakt.

– Jag har inte någon längd med mig direkt. Styrkan är att jag är orädd och kanske läser spelet bra.

Till vardags är Anna-Lena Adolfsson gruppchef på Scania i Oskarshamn. För henne handlar det om att bygga lag även där.

– Jag ser det som ett fotbollslag, vi är ett lag, vi ska må bra, vi är människor och göra saker tillsammans. Är man en lagmänniska tror jag man har svårt att lägga av.

Ser du något slut på fotbollskarriären?

– Ja, det gör jag nog. Jag tänker att jag ska sluta spela matcher och bara vara med på träningar.

Men då ser du inget slut egentligen?

– Nej, du tänker så… Jag vet inte, haha. Jag har tränat lite målvakter också eftersom jag har en grabb som tränar och spelar. Ska jag inte fortsätta spela själv kanske jag kan hjälpa till med sådana saker.

I stället har Anna-Lena något av en dröm som hon har ställt in siktet på – att spela med sitt barnbarn.

– Hon är åtta år och jag tänker att när hon är 13 år kanske hon kan göra ett inhopp, skrattar Anna-Lena Adolfsson.