21-åriga tränare gör succé med laget som egentligen inte finns

20 september. Dramat på Ryttarvallen i Gislaved har nått närmast komiska höjder. Det är semifinal i distriktsmästerskapet i fotboll för P16-lag och 1-1 efter full tid och förlängning. 13 straffar har skjutits, men ännu ingen vinnare.

Bortalaget Smedby Boik har i turneringen åkt på den ena mardrömslottningen efter den andra. Tuffa Tingsryd på bortaplan, hårdsatsande Oskarshamns AIK hemma, Superettaledaren Värnamos P16-killar borta. Men gänget från Tingbyskans har överraskat igen, igen – och igen. Nu är Gislaved IS det sista hindret på vägen mot final.

När Smedbys målvakt Gustav Åhnstrand ännu en gång tar plats mellan stolparna ser han hur skytten måttar en rak ansats till bollen. Det betyder ofta att skottet ska gå till vänster. Gustav fläker sig ut mot stolpen och i samma stund som bollen träffar hans handflata är det klart. Lagkamraterna rusar in på planen i vild glädje. Smedby Boik har nått DM-final, som det andra pojklaget i klubbens snart 90-åriga historia.

En häftig prestation i sig. Än mer imponerande med tanke på att laget som tagit sig dit formellt sett inte ens finns.

***

För två år sedan var framtiden osäker för Smedbys lag med pojkar födda 2004 och 2005. Många spelare hade tappat sugen och de föräldrar som tränade gruppen hade planer på att lämna. Det var då Smedbyspelaren Anton Remle, som vid tiden var 19 år, råkade hamna framför en av lagets träningar i väntan på att bussen skulle gå till a-lagets bortamatch. Han kom i samtal med några ledare vid sidlinjen och fick veta att laget behövde nya tränare. Anton kände till flera av spelarna sedan tidigare, de hade setts vid olika klubbaktiviteter genom åren. Plötsligt blev han intresserad, kanske skulle han träna dem?

På väg till matchen snackade han med kompisen och lagkamraten Melvin Danielsson. När också han gillade idén var det snart bestämt: Den unga duon tog över 04-05-laget.

Melvin och Anton var helt utan tränarerfarenhet men bestämde tidigt att satsningen skulle bli helhjärtad.

– Vi är bra polare och ringer ofta och tjatar hål i huvudet på varandra med fotbollstugg. Vi pratar laguppställningar, taktik, planbokningar och så vidare. Ska man vara ärlig så tar det här himla stor del av våra liv, säger Melvin.

Det är söndag förmiddag och han har, tillsammans med Anton, tagit plats i snålblåsten på Tingbyskans a-plan. Träningen håller på att avslutas med match på liten plan och spelet svänger snabbt från sida till sida. Nästan lika många killar som deltar i övningen sitter i tjocka jackor på en bänk vid sidlinjen med diverse skavanker och blessyrer. Flera i laget, som nu spelar i en J18-serie, är även ordinarie i Smedby Boiks unga a-lag som dagen före säkrade fortsatt division 4-kontrakt.

– Det är lite halv-latjig stämning idag eftersom vi har flera som vilar. Det har varit många matcher den senaste tiden och det är ett pussel att få ihop allt, säger Melvin samtidigt som det rasslar till i nätet på en av målburarna och han avbryter sig själv med att ropa:

– Fint Olle, 1–1!

Melvin och Anton vill se en fartfylld fotboll där spelarna tillåts ta egna initiativ. Samtidigt betonar de att det ska finnas en tanke bakom varje beslut på planen, spelarna ska veta varför de tar en särskild löpning och varför de söker en särskild passning. I början kunde all teori och allt nötande gå vissa spelare på nerverna. De var ju där för att spela fotboll! Men nu börjar duons envisa arbete ge resultat. Melvin och Anton menar att de hittat en bra balans mellan tydliga krav och en kul och schysst träningsmiljö.

J18-laget slåss i toppen av tabellen och många spelare har haft en brant utvecklingskurva.

– Det betyder mycket för dem att få spela i en fungerande fotbollsmiljö och det är många som tagit fantastiska steg både som fotbollsspelare och som människor under den här tiden, säger Melvin.

Han tycker att han själv har fått minst lika mycket tillbaka.

– Man känner att man gör en god gärning för de här killarna och det är något man kan leva på. Man blir stolt och mår bra i själen.

Tränarna berättar att de upplever ett speciellt band till spelarna eftersom de lärt känna många av dem under uppväxten i Smedby.

– Det gör det lite extra roligt. Vi vet att det är bra killar. Vi känner för dem och tycker om dem, säger Melvin.

Anton och Melvin blåser av träningen och låter spelarna sakta lunka bort till Tingbyskans läktare för att klunka vatten och smågnabbas.

Lagkaptenen Filip Svendsén är tydlig med vad de nya tränarnas intåg har betytt för gruppen.

– De räddade laget från att läggas ned. Innan Melvin och Anton kom var det svajigt, man visste inte vilka som ville vara med utan många kom och gick. När de tog över var det som att vi gick från pojkfotboll till riktigt fotboll. Det är mycket tack vare dem vi står här i dag.

Nu väntar snart säsongens största match för Filip och lagkamraterna i DM-laget. Klassiska storlaget Östers IF i final på hemmaplan. Han ler brett bara matchen kommer på tal.

Länge var det dock osäkert om Smedby Boik överhuvudtaget skulle vara representerat i turneringen. Där spelar pojkar födda 2005 eller senare och de flesta klubbar ställer upp med rena P16-lag. Men något sådant finns inte i Smedby Boik. I J18-laget spelar både 04:or och 05:or ihop och många är alltså för gamla för att vara med i årets DM-spel.

Till slut skickade man ändå in en anmälan, halvt på skoj för att se om det gick att få ihop spelare. Med bara några enstaka avbytare och inlånade yngre talanger har gruppen ändå tagit sig hela vägen till DM-final med en rad tunga skalper på vägen. Smedby har mött lag som tränar tillsammans fyra-fem gånger i veckan och spelar med helt andra förutsättningar. Filip menar att Smedbys främsta styrka varit gemenskapen.

– Visst har vi spelat bra fotboll, men mycket har handlat om det runt omkring. 04:orna som inte får spela har ändå hängt med på bussresorna till bortamatcherna och stöttat. Jag tror att det är därför vi gått så bra.

Tränarna är inne på samma linje. Sammanhållningen och tron på sig själva har burit laget genom turneringen.

– Det är häftigt att se vad ett lag kan åstadkomma trots alla odds emot sig. Det var ingen som tippade att Smedby skulle kunna slå ut Värnamo, Oskarshamn och Gislaved, säger Anton och tystnar innan han lägger till:

– Förutom vi själva så klart.

***

Det unga Smedbylagets framgångar sprider välbehövlig energi i hela klubben.

– Det är sådant här som är det allra roligaste med att engagera sig, säger Ove Andersson, ordförande i Smedby Boik.

Han är på plats på Tingbyskans tillsammans med styrelseledamoten Börje Olsson och Leif ”Leffe” Nylander som är kassör och fotbollsansvarig. Trion spenderar timme efter timme på anläggningen varje vecka.

Ibland är det motigt. Alla upplever att det har blivit betydligt svårare att väcka engagemang bland ungdomar och föräldrar. Ove Andersson blev en del av klubben 1989 när han började träna sin äldsta dotters fotbollslag. Då hade Smedby Boik 24 ungdomslag, i dag är de nere på tio.

– Det är så mycket annat som drar, i den åldern har ungdomarna tusen saker att göra. Och problemet är inte bara ungarna, utan lika mycket föräldrarna. De orkar inte skjutsa utan sitter hellre hemma med mobilen, säger Ove med ett snett leende.

Han visar vägen in i klubbstugan, på en liten kulle ovanför a-planen. Lagfoton med leende och rakryggade grönvita Smedbyspelare från nutid och dåtid pryder väggarna i entrén. I det stora mötesrummet hänger klubbvimplar likt en bård runt hela lokalen. Längs ena långsidan löper flera hyllplan som dignar av stora och små pokaler som klubbens ungdomslag spelat in. Men alla priser kommer från turneringar och serier på 2000-talet. Nästan allt klubbrelaterat som är äldre än så gick förlorat när den gamla klubbstugan eldhärjades en natt strax efter millennieskiftet. En 15-årig pojke dömdes för att ha anlagt branden.

Ove minns väl när han kom fram till platsen morgonen efter. Ytterväggen såg i det närmaste orörd ut, men allt där bakom hade slukats av lågorna. Damlaget som hade seriepremiär bara dagar därpå tvingades låna motståndarlagets reservställ för att ha några kläder att spela i.

Smedby Boik har onekligen gått igenom tuffa perioder, men nu är trion hoppfull.

– Att nå en DM-final är väldigt stort för en klubb i vår storlek, betonar Börje.

För fyra år sedan spelade Smedby kombination, med tjejer både från klubben och föreningarna i Södermöre, F15-final och föll mot Habo. Senast Smedby hade ett pojklag som gjorde upp om DM-guldet var i mitten av 00-talet. Då var Leffe tränare. Han säger att han minns det mesta som har med fotboll att göra, men inte just den matchen.

– Så jag antar att vi inte vann, konstaterar han med ett flin.

Ove, Börje och Leffe hyllar Melvin och Anton för deras driv och förmåga att utveckla sina spelare. Det är tydligt att många i truppen har tagit stora kliv framåt de senaste åren. Det har skapat ett flöde av unga spelare in i a-laget, precis så som Smedby Boik vill jobba.

– Man ser ju några som man aldrig trodde att det skulle bli spelare av, säger Ove och skrattar.

– Det är ju det som är så kul, att se nya förmågor komma upp och ta för sig.

***

Söndagens träning är över och ett pärlband av mopeder puttrar iväg från parkeringen. Melvin och Anton samlar ihop bollar, västar och koner. De småpratar med några spelarföräldrar innan de traskar ut från Tingbyskans för den här gången.

När DM-finalen spelas på söndag hoppas de mötas av fullsatta läktare. Stämningen var vild i laget när Smedby lottades som matchens hemmalag.

– Finalen är nästan det enda spelarna pratar om, säger Melvin och skrattar.

Tränarna tycker att matchen känns som en fin belöning efter en märklig säsong där matcherna, på grund av corona, inte kom igång förrän i juni. De är inte förvånade över att det är just Öster som väntar i finalen. Det kändes på förhand som turneringens bästa lag. I sin semifinal mosade man Nässjö med 7–0 och ska egentligen vara några några nivåer för bra för Smedby.

Men gänget från Tingby har ju överraskat förr.

– På pappret ska vi inte vara i final. Men det är det vackra i idrott, att det avgörs på planen. Jag tror spelarna känner det, de tror på den här möjligheten, säger Melvin Danielsson och fortsätter:

– Spelarna är redan vinnare, men när domaren blåser igång matchen kommer det bara finnas en sak i deras tankar – guldet.