The Script

Nyheter • Publicerad 15 oktober 2010

Nej, The Script är inte så himla party. Inte i bemärkelsen att irländarna väntas göra partymusik de väntas snarare kopiera U2 på mer eller mindre innovativa sätt utan i bemärkelsen att det inte på något vis är roligt att lyssna på dem. Det har hörts förut, det är powerballader med plastiga rockriff ur textboken, det är ack så svår kärlek och sporadisk falsett-ångest. Oftast blir det helt enkelt för mycket, som den där sista tuggan på kaféets jättemuffins med överpris. Stundvis är det förstås medryckande, och ibland pampigt på ett lagom sätt, utan frosseri. Men mest är det platt fallande arenarock-försök som växer i munnen.

Matilda Källén

Så här jobbar Barometern Oskarshamns-Tidningen med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons