Richard Andersson, 23 år från Ålem, sjunger om kärlek och klasskamp och vi kan nästan se Lars Winnerbäck-planscherna inne på hans rum.

Att sjunga på svenska är vanskligt. Behärskar man inte konsten löper man risken att antingen låta krystad eller att sluta som en namnlös avbild av Stefan Sundström eller just Winnerbäck.

Här går att skönja viss talang och några spår har goda intentioner; Idioten är härligt na-na-nannig och Här dansar kärleken förbi är en självsäker kärleksförklaring som håller, men Anderssons saknar Winnerbäcks förmåga att skapa en symbios mellan vers och refräng och flera texter snubblar fram med hjälp av nödrim och snudd på överpretantiösa ordval.

Det största problemet med Höstglöd är ändå att den saknar riktig karaktär. Vi har hört det här så många gånger förut och det är Richard Anderssons röst oförmögen att ändra på.

Lyssna också på: Lars Winnerbäck - Kom.