Bo Kaspers Orkester
Det finns de som avskyr BKO. Som tycker att de står för en slags hissmusik. Jag är emellertid inte en av dem.
För det finns ju något under den där smidiga ytan. Något som skaver och smärtar. En vacker melankoli. Och jag har sett ett par konserter med Bo Kaspers Orkester som har varit bland de bästa i liveväg som jag någonsin sett. Humoristiskt, vasst och med en musikalisk ångvältsförmåga som kört över allt i sin väg.
New Orleans är inspelad i just New Orleans. "Strunta i förproduktion och eftersträva ett så autentiskt och dokumentärt sound som möjligt" står det i pressreleasen.
Resultatet, då? Nja. Det är möjligt att skivan låter exakt så som BKO önskade att den skulle låta. Men jag saknar den där melodimässiga rörelsen framåt som BKO alltid varit så skickliga på.
Nu hör jag det i Tiden läker ingenting, En sländas andetag och Morgonfågel. Men det är för sällan.
