Vart tog humaniteten vägen?
Fall 2: En familj bestående av mamma, pappa och fyra barn flyttar från en kommun till en annan i hopp om att få jobb. Dessa individer för en kamp mot myndigheter om rätten till sin existens och för sin egen och sina barns framtid.
I kapitel fyra i socialtjänstlagen står det att den enskilde har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning. Stödet ska lämnas för kostnader för mat, kläder, boende, skor, lek, fritid, förbrukningsvaror, hälsa, hygien, dagstidning, telefon, tv-avgift, el, arbetsresor, hemförsäkring, fackavgift och a-kassa. Socialstyrelsen ger ut Allmänna Råd om ekonomiskt bistånd, där ges rekommendationer till stöd för bedömning av den enskildes rätt till ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen.
Tydligen tolkas lagen olika beroende på i vilken kommun man bor i, men rätten att leva ett självständigt liv är en grundläggande mänsklig rättighet som rör alla. Det är en mänsklig rättighet att ha tak över huvudet, mat på bordet, kläder på kroppen och pengar för att försörja sig. Lagen är tydlig men myndigheter har olika regelverk och tolkningsförmån. Svara mig då: vart tog humaniteten vägen i vårt land? Vad ger samhället för signaler till individer när enskilda blir offer för en situation som individen inte kan råda över. Vad säger man till sina barn när det inte finns mat på bordet, när mamma eller pappa inte har mat på bordet? Vart tog grundläggande mänskliga rättigheter vägen?
Helene A