Tack du snälla, okända välgörare
Några månader senare fick jag reda på att en eller flera anonyma människor hade skickat pengar till Torsås Missionskyrka till mig om jag ville konfirmera mig på Klintagården och då ville de veta om de skulle fortsätta bidra.
Jag kunde inte hålla mig för gråt och jag gråter nästan fortfarande när jag tänker på det.
Den eller dessa människor ville dock förbli anonyma och jag fick aldrig reda på vem det var, tyvärr.
Att läsa på Klintagården var det bästa jag har varit med om hittills i mitt liv.
Jag bodde där i tre veckor med 37 andra konfirmander och 9 ledare som har blivit människor som spelar stor roll i mitt liv. Jag har fått vänner för livet, men jag har också fått mer än så. Jag har lyckats hitta något större, något starkare och jag älskar det.
Vännerna är utspridda över hela Sverige men vi har redan träffats två gånger sedan juli och det lär bli fler!
Vem du än är där ute så hoppas jag att du ser detta, för jag trodde inte att det fanns sådana människor men du har uppenbarligen bevisat motsatsen. Du har betytt så mycket i mitt liv och jag vet inte ens vem du är. Jag kan inte tacka dig nog för allt.
Tack, tack och tack!
Nathalie Thuresson