Sága och Hilma – ett makalöst par på tävlingsbanorna

I år går hon och hästen Sága upp en nivå och börjar tävla i femgång och pass.

– Pass är roligt för det går så snabbt. Det är en häftig känsla när adrenalinpåslaget kommer, säger Hilma Pettersson.

Hon sitter hemma vid köksbordet i Bockara där familjen har sin gård. I hagen utanför går fyra inhyrda hästar och nere i stallet står de två egna - islandshästarna Sága och Diva.

Många unga tjejer rider islandshäst men få har skördat så stora framgångar på tävlingsbanor runt om i landet som Hilma. Inför årets SM ligger hon långt över kvalgränserna och då är det ändå premiär i flera tävlingsgrenar, då Hilma byter klass från barn till junior.

En av de nya grenarna är pass. Där gäller det att först lägga hästen i pass från galopp och sedan rida hundra meter på så kort tid som möjligt. Hilma och Ságas tid ligger på tio sekunder.

– Sága gillar att springa och hon är väldigt arbetsvillig. Hon är också en ödmjuk och snäll häst, säger Hilma Pettersson.

Efter många års strävan ingår nu Svenska islandshästförbundet i Riksidrottsförbundet. Det innebär bland annat att reglerna i år ändras så att den som tävlar på högre nivå måste fylla 13 år i år.

– Där har Hilma haft lite tur, hade reglerna gällt tidigare skulle hon inte ha kunnat tävla på samma vis som hon har gjort, konstaterar Hilmas mamma Sara Rannemalm Pettersson som också har ett stort hästintresse.

Det som skiljer islandshästar från andra raser är att de har upp till fem gångarter; skritt, trav, galopp, tölt och pass. För ryttaren gäller det att få hästen att gå snyggt och i rätt tempo i alla fem. När man, som Hilma, går upp i juniorklass öppnas möjligheten att få tävla i femgång och pass, som är den snabbaste gångarten.

– Det roligaste med att rida islandshäst är variationen. Eftersom det finns så många gångarter är det många olika saker att träna på. Passen är rolig för att det går så snabbt, säger Hilma och ler.

– I femgång är utmaningen att få övergångarna att sitta. Den svåraste övergången är mellan galopp och skritt, Sága vill gärna fortsätta att springa.

Just nu ligger Hilma och Sága i hårdträning inför sommarens tävlingar. Nästan alla dagar i veckan är paret ute i paddocken och bygger muskler tillsammans.

– Det är nu som Hilma tränar upp Ságas ryggmuskulatur samtidigt som hon ger henne mer foder. När tävlingssäsongen kör i gång gör vi andra saker, som att longera Sága eller motionera henne med hjälp av cykel eller fyrhjuling. Allt för att få så lite spänningar i kroppen som möjligt.

Att Sága kom till gården i Bockara var Saras förtjänst. 2016 letade hon efter en pigg och framåt tävlingshäst och valet föll på Sága från Dahlgården i Skåne. En häst vars mamma Brynja kan stoltsera med titeln världsmästare i pass.

– När jag provred henne blev jag såld direkt och köpte henne även om hon var mindre än vad jag hade tänkt mig. Men redan året efter bestämde jag mig för att sluta tävla. Så jag lade ut henne till försäljning, berättar Sara Rannemalm Pettersson.

Samtidigt startade dottern Hilma, då nio år gammal, en klassisk tjatoffensiv och lyckades till slut övertala sin mamma att behålla Sága i familjen.

– Jag trodde inte att Hilma skulle fixa en så kraftfull häst men hon är aldrig rädd och med facit i hand var det ett väldigt bra beslut. Bara en enda gång har Hilma fått bryta ett tävlingsprogram för att Sága blivit för uppjagad och inte kunnat sluta galoppera, säger Sara och skrattar.

– Självklart är det jätteroligt att Hilma har ett så starkt intresse, även om det tar mycket tid. Men hon är noggrann och hjälper till med det som ska göras, gillar inte att få allt serverat.

I samma veva som Hilma tog över tävlingsstafettpinnen från sin mamma Sara så drabbades familjen av allvarlig sjukdom. I december 2017 upptäcktes en hjärntumör hos Hilmas pappa Björn, som fick gå igenom en operation två månader senare. Förra året fick han göra en ny operation då ytterligare en tumör hittats.

– Det här har givetvis påverkat vår familj jättemycket. En hjärntumör är inte bara att plocka bort, operationen påverkar hjärnan på många sätt och Björn jobbar till exempel bara halvtid för att orka med vardagen, säger Sara.

– Mitt i allt det här hittade Hilma till tävlingsbanorna och för henne har hästarna blivit ett sätt att finna glädje och tröst. Hästarna betyder allt för henne.

I april startar tävlingssäsongen och då dammas gårdens hästtransport av för att ta Hilma och hennes mamma till både mindre och större tävlingar runt om i södra Sverige. Bredvid Sága i transporten står kompisen Dìva.

– Jag tävlar henne också men bara på lite mindre tävlingar. Hon är mer nervös och temperamentsfull än Sága och har inte lärt sig allt än. Så vi lär oss tillsammans, säger Hilma och Sara håller med.

– Ja, Dìva är lite av en läromästare för Hilma. Hon är inte alls lika enkel att rida som Sága.

– Men det är roligt att ha två hästar som är så olika att rida, tillägger Hilma.

Du går i åttonde klass nu, vad tycker du om det?

– Det går bra, mitt bästa ämne är bild. Slöjd är också roligt.

Vad är planen efter grundskolan?

– Då vill jag flytta till Östersund och gå på skolan Wången som har ett särskilt gymnasieprogram inriktat mot islandshästar.

Vill du jobba med hästar när du blir vuxen?

– Jag tänker att det är bra att ha ett yrke, så planen är att jag ska utbilda mig till psykolog. Men jag vill bo på en gård när jag blir vuxen och ha hästar och fortsätta tävla.