IKO-supportern Per Sandberg: ”Den dagen kommer jag aldrig glömma.”

Det har gått några dagar in på julmånaden december. Per Sandberg har precis kommit hem från sitt jobb på SKB när han kliver in på tidningen för att summera året som supporter till IK Oskarshamn.

Man borde börja prata kronologiskt, om början av året, men först pratar vi lite om bedriften som han och de båda supporterkompisarna Jonas Forsberg och Andreas Hauge genomförde. De cyklade 125 mil till Skellefteå när IKO skulle spela sin urpremiär i Sveriges högsta hockeyliga, finrummet SHL. Allt på grund av ett Twitterinlägg från Andreas Hauge.

– Det var helt galet. Visst, det gjorde lite ont i rumpan ibland, men vi hade bra utrustning och salvor att smörja in oss med.

Var ni rädda någon gång?

– Ja, faktiskt. Vi var tvungna att cykla vissa sträckor på dumma vägar. Värst för oss var det på E4:an när vi cyklade en mil på en 2+1-väg. Det fanns inte så mycket asfalt över efter linjerna, så vi fick cykla på linjen eller till vänster om den. Sedan var Högakustenbron lite otäck också. Det var så högt, berättar Per Sandberg med skräckblandad förtjusning i rösten.

I samband med den nätta trippen till Skellefteå passade de också på att samla in pengar till Tobias Forsbergs stiftelse (Leksandsspelaren som skadade sig svårt och blev förlamad från bröstet och neråt under en match på annandagen 2018).

Med en sån cykelresa i ryggen skulle man kunna tro att Per Sandberg var mätt på cykling för ett bra tag framöver, men icke.

– Jag och Jonas (Forsberg, som var med och cyklade till Skellefteå) har anmält oss till Vätternrundan. Även där ska vi cykla under hashtagen CyklaFörTobbe, givetvis med stort IK Oskarshamn-fokus, berättar han.

Vi backar tillbaka till vårens händelser, som är en av de större händelser som OT kommer att lyfta lite extra den närmaste tiden när vi summerar 2019.

Hur IKO:s avslutning på förra säsongen gick vet vi. Det började med att de slog ut AIK i första kvalet. följt av den historiska bataljen över sju svettiga ronder mot Timrå.

Per Sandberg, som självklart var på plats i Timrå, minns fortfarande känslan efteråt.

– Glad och trött. Den känslan är ganska bra när Jonatan Bergöö (videoreporter på Barometern/Oskarshamns-Tidningen) kom med kameran i ansiktet på mig, Jag var så glad men också så trött. Vi var nog nästan lika slitna som spelarna. Det var en så speciell känsla. Jag hade ingen röst kvar efter det, minns han.

Bussresan hem, de dryga 70 milen till Småland, blev mestadels en dejt med John Blund, men en timme från Oskarshamn väcktes han med informationen att spelarna väntade på dem i Oskarshamn.

– Då tänkte jag bara, näe, jag orkar inte mer, haha. Men det var bara några från kansliet som mötte upp oss. Vi kramade om varandra lite bara. Det var fullt tillräckligt där och då, säger han.

Trodde du någonsin att IKO skulle ta sig upp i högsta serien, SHL?

– Jag kommer ihåg när Mora gick upp första gången. Det var en klubb lite som IKO och kunde de gå upp vore det ingen omöjlighet. IKO har ju varit med och kvalat och nosat lite på det några gånger.

Vad har SHL-avancemanget betytt för dig personligen och för staden?

– Man är alltid stolt över sitt lag, men det är klart att jag blev extra stolt när de tog sig upp till SHL. Det är ju något jag alltid hoppats och drömt om och för staden ger det en grym reklam.

Dagen efter avancemanget skulle hockeyhjältarna hyllas på Lilla torget.

– Det var en häftig dag hela dagen, med utsmyckningen av lastbilen, paraden till Lilla torget och allt. Jag fick gå upp med Marcus Ericsson (trubadur och IKO-supporter) och sjunga på scenen men ingen av oss hade så mycket röst kvar och jag var helt oförberedd. Men det var häftigt och det gick ju rätt bra, säger han och fortsätter:

– Den dagen kommer jag aldrig glömma. Det känns som alla varit delaktiga, spelare, fans och staden. Och då blir man väldigt stolt i själen. Det var en härlig hockeyvår, minns han.

IKO:s först halva av första säsongen i SHL har bjudit på både några vinster men också en hel del förluster.

Hur är det att leva med hockeyn så mycket som du gör, särskilt nu när det gått lite tyngre en längre period?

– När IKO förlorar är det inte lika mycket energi i kroppen så visst har det betydelse hur man själv mår beroende på hur det går i hockeyn. Men man får tillbaka energin när de vinner.

Märker familjen av hur det har gått när du kommer hem efter en match?

– Har vi fått stryk kan jag vara ganska irriterad när jag kommer hem. Då försöker jag vara lite för mig själv. Men jag brukar svära av mig det mesta på cykeln på vägen hem efter matchen, säger han och tillägger:

– Har vi vunnit är känslan den motsatta, hela livet leker.

Per Sandberg såg sin första match med IKO i slutet på 70-talet. Men det var inte förrän i mitten på 90-talet som han började följa IKO som supporter. Så han har en hel del erfarenhet med sina snart 25 år på läktaren. Och det finns inte mycket som kan hålla honom borta.

– Allvarligare familjerelaterade saker naturligtvis, det går före allt. Men annars är det svårt att hålla sig undan från hockeyn, haha.

Vad är skillnaden att vara supporter till ett lag i hockeyallsvenskan kontra SHL?

– Det är mer intresse nu. Fler är delaktiga i klackverksamheten. En SHL-plats är lite häftigare och vi har aldrig haft så många medlemmar i Blue Front Support som nu.

Säsongens höjdpunkt hittills?

– Det är nog Skellefteåmatchen borta och allt som var runt omkring den, med cyklingen och allt. Sedan första hemmamatchen mot Leksand också, då vi lämnade över checken till Tobias Forsbergs stiftelse. Det var en fantastisk början på säsongen.

Efter fyra spelade omgångar toppade IKO tabellen. Men kort därefter började IKO:s tabellhiss åka neråt. I skrivande stund, början av december, ligger laget i hans hjärta i botten av SHL-tabellen tillsammans med Leksand.

Hur tror du det blir till våren, kan de undvika kval?

– Jag hoppas fortfarande att vi ska slippa det. Men tyvärr har vi mycket skador i truppen, så visst är man lite orolig.

Om det nu blir kval, vilka tror du de har bäst chans mot?

– Björklöven ser ju väldigt starka ut och de har en väldigt bra hemmapublik. Karlskoga, ja, den hallen har vi inte vunnit i jättemånga gånger. Det sitter i väggarna där. Sen är det kanske Timrå och Modo som det ser ut just nu. Timrå vill säkerligen hämnas, så det får nog bli Modo, säger Per Sandberg och tillägger:

– Oavsett kval eller inte är det viktigt att laget fortsätter att försöka bli så bra som möjligt hela tiden.

Hur har den här första halvan av säsongen varit om man tittar i ett större perspektiv?

– Fantastiskt att få komma upp och möta de stora drakarna i SHL, även om de kanske inte respekterar oss till fullo än. Men jag hoppas verkligen vi får ett år till på oss.

LÄS MER: Här hittar du samtliga Barometern-OT:s årskrönikor