Hon har bott i Kristineberg i över 40 år: ”Trivs bra”

På åttonde våningen i det röda höghuset med magnifik utsikt mot havet och Blå Jungfrun finns träffpunktens lokal som Kristina Pettersson besöker två gånger i veckan.

Själv bor hon några trappor ned och hennes balkong vetter åt andra hållet, mot det blå höghuset.

– Jag har inte den här utsikten men jag är här uppe två gånger i veckan, säger hon medan hon blickar ut över trädtoppar och huskroppar.

Från ovan syns också den nybyggda hälsocentralen, den som byggdes på platsen där det gröna höghuset tidigare stod. Sedumaket går i murriga höstfärger och fyrkantiga ljusgårdar bryter mönstret.

Måndagar och fredagar är det aktiviteter på träffpunkten. Idag väntar först rollatorservice och sedan blir det lite balansträning, något Kristina Pettersson ser fram emot.

Hon ser också skymten av sin tidigare lägenhet härifrån. Den låg i markplan med en liten täppa.

– Jag har trivts på båda ställena, säger Kristina Pettersson.

Hon berättar att hon flyttade för att hon inte längre hade ork att sköta rabatterna så det blev skönt att slippa det ansvaret. Och så var det lite ungdomsbus nere på gatan också. Det hände även att folk gick in i parten för att vänta på bussen om det var dåligt väder.

Men numera är porten låst, förklarar Andreas Wöhry, chef för uthyrningen på Byggebo. Han är också ansvarig för Vikingaklubben, ett sällskap för alla hyresgäster som bott hos Byggebo i över 25 år. Där kvalar Kristina Pettersson in med råge. Hon är också med i programgruppen och planerar aktiviteterna ihop med chefen. De brukar ha julbord och en sommarresa varje år.

I somras blev det en tur på smalspåret med paus för lunch och sedan fika i Mellingerum på vägen hem.

– Det var helt fantastiskt. Det var varmt i år så man blev trött. Men det är så trevligt att åka de här resorna, alla är så nöjda, säger Kristina Pettersson.

Vikingaklubben föddes för 30 år sedan, i samband med den stora ombyggnaden i Kristineberg på 1990-talet.

Kristina Pettersson har bott i området sedan 1982 då hon flyttade hit från Skåne.

– Jag ville hit till Kristineberg, min syster bodde i Södertorn men jag ville inte bo för nära henne.

Hon har bott i tre olika lägenheter, men hon har varit området trogen hela tiden. Första anhalt var en lägenhet i den blå höghuset.

– Då var det hemskt att bo här med mycket bus och fylla. Min pojke var liten och jag var livrädd för att gå utanför dörren, säger Kristina Pettersson.

När det var dags att renovera på 1990-talet flyttade hon in i en ny. En tvåa, den med den lilla täppan, vilket passade bra när sonen flyttat hemifrån. Efter ombyggnaden blev området också tryggare.

– Det är stor skillnad, det är mycket lugnare och ljusare nu också.

Och sedan tre år tillbaka bor hon alltså i det röda höghuset. Just höghusen blev inte totalrenoverade på samma sätt som övriga lägenheter.

Den här lägenheten har därför lite enklare standard med kök i originalskick men också lägre hyra. Det finns till exempel ingen tvättmaskin i badrummet.

– Jag får gå ner till tvättstugan. Men det gör mig ingenting, jag är uppvuxen med det.