Barometern-OT har i en tidigare granskning berättat om Region Kalmar läns skenande kostnader för inköp av adhd-utredningar. För företagen har utredningarna varit en bra affär. Samtidigt avlastade företagen regionens egna psykologer och läkare.

Men nu har något hänt. Regionens kostnader för privata utredningar har minskat drastiskt. Från över 14 miljoner kronor 2023 till knappt fyra miljoner hittills i år. Samtidigt har utredningarna också blivit billigare.

Vi ska återkomma till varför inköpen minskat. Men först ska vi berätta om konsekvenserna.

***

Efter en dag med skola och fritids har Johan, sju år, kommit för att träffa tidningen tillsammans med sin pappa David. Nu är de på besök i ett konferensrum på en av Barometern-OT:s redaktioner i länet. De vill berätta om familjens vardag. En tillvaro som just nu präglas av väntan.

Ända sedan Johan gick på förskolan har föräldrarna tyckt att något varit annorlunda med sonen.

När det var dags att börja förskoleklass blev det ofta bråk och konflikter. Johan fick gå till kuratorn för att prata om känslor vilket hjälpte, det intygar både pappa och Johan.

Via skolhälsovården uppmanades familjen att göra en egenremiss till barn- och ungdomspsykiatrin, BUP. De fick göra en telefonintervju som komplement till skolans pedagogiska kartläggning. Sedan kom beskedet att det var för tidigt med en neuropsykiatrisk utredning. Johan borde få gå ut första klass först.

Pappa David berättar att de på uppmaning av skolan då sökte hjälp via skolläkare istället.

– Efter skolläkarens remiss fick vi en tid på BUP där vi fick göra om samma intervju som vi hade haft på telefon. Efter några veckor fick vi beskedet att det behövdes en fördjupad utredning, säger David.

En utredning som skulle kunna visa på eventuell NPF-diagnos.

Men de fick också höra att väntetiden var lång, sju till åtta månader. Det här var i februari i år och familjen väntar fortfarande på utredningen.

– Sedan dess har vi inte fått någon återkoppling och jag har börjat bli lite otålig, säger David.

***

I ett annat konferensrum, med storbildsskärm, bord för fyra och lätt klaustrofobisk utsikt över Regionhusets inomhusgård på Strömgatan i Kalmar sitter Mats Petersson. Han är psykiatridirektör och högst ansvarig för barn och ungdomspsykiatrin, BUP, i Kalmar län.

– Jag kan bara att beklaga att vi möter inte upp tillräckligt snabbt i alla lägen. Vi behöver ha en tät dialog också med de som väntar kring hur vi kan stödja under tiden, säger Mats Peterson.

Han visar diagram och staplar som visar hur barnen som söker hjälp blir allt fler. Sedan 2020 har antalet barn som har vårdkontakt med BUP ökat med tusen till över 4 500.

– Den psykiska ohälsan bland barn och unga har nog tagit hela samhället med storm i de volymer det handlar om. De neuropsykiatriska funktionsnedsättningarna är en väldigt stor grupp. Men sedan finns det de mer traditionella diagnoserna som depression och ångest, främst bland flickor.

Neuropsykiatriska diagnoser, adhd och ADD, står i dag för hälften av BUP:s totala verksamhet, 2018 var det 30 procent.

– I samhällsdebatten får neuropsykiatrisk problematik väldigt stort utrymme. Och det ska det ha, men det får inte skymma den andra problematiken som finns, säger Mats Peterson.

Just nu finns 1 600 barn med diagnosen adhd i Kalmar län och antalet ökar hela tiden.

De flesta, åtta av tio och andelen ökar, av barnen som utreds får också en diagnos. Men diagnosen är bara första steget. Sedan ska barnen få uppföljning och behandling, kanske medicinering.

Ökningen har fött ett behov av att köpa in fler utredningar från företag för att hinna med.

Den första externa utredningen köptes in 2019. Sedan dess har det ökat för varje år. Fram till nu då regionen fått bromsa och dra ned på inköpen. Det beror delvis på att man vill hinna med att erbjuda behandling efter de utredningar som gjorts. Men den främsta orsaken är upphandlingsreglerna, enligt Mats Petersson.

När en offentlig myndighet vill köpa in något, exempelvis en maskin eller hundratals adhd-utredningar, för större summor måste det göras en upphandling så att flera företag får möjlighet att lägga bud.

Tidigare har regionen köpt utredningar via ett avtal som Region Dalarna en gång tecknat med flera företag. Men det löpte ut den 31 augusti 2023. Nu ska regionen göra en egen upphandling, men den är inte klar.

– Olika faktorer har gjort att processen dragit ut på tiden, varför vi under tiden fattade beslut om direktupphandling, säger Mats Petersson.

Region Kalmar län har tecknat egna kontrakt med Rehn Psykologi, ett av de företag man gjort affärer med tidigare. Men enligt Lagen om offentlig upphandling, LOU, får regionen inte handla för mer än 8,1 miljoner kronor av ett företag utan att fler fått vara med och lämna anbud.

Först skrevs ett kontrakt på 60 utredningar med Rehn Psykologi. Därefter förlängdes avtalet två gånger med 120 respektive 110 utredningar.

Ändå räcker det inte på långa vägar.

– Vi maxar avtalet utifrån upphandlingsreglerna, ändå slår vi i taket, säger Mats Petersson.

Vad får det för konsekvenser att regionen har köpt in färre utredningar?

– Det innebär mer väntan, vilket är olyckligt för varje barn och familj som drabbas. Men det måste ändå ske en klinisk prioritering och det görs utifrån principen att störst vårdbehov går först. Vi förminskar inte de som får vänta länge men det är så sjukvården ska och måste fungera.

Vid årsskiftet löper avtalet med Rehn Psykologi ut. Då ska regionens nya upphandling vara klar.

Regionen har en tydlig ambition att minska på hyrpersonalen. Det gäller även psykiatrin. Och det har delvis lyckats, berättar Mats Petersson.

– Vi eftersträvar hela tiden att ha vår egen personal, det är bäst för patienten. När jag började här 2022 hade vi fem hyrpsykologer, i dag är de en och en halv, säger Mats Petersson.

Men det finns däremot inget krav uppifrån på att minska inköpen av adhd-utredningar.

***

Parallellt med att de byråkratiska kranarna mal i Region Kalmar läns kontorskomplex på Strömgatan i Kalmar får David och Johan fortsätta vänta.

Johan är själv med och deltar aktivt under intervjun. Han snurrar på kontorsstolen, pillar på en telefon på bordet och har svårt att sitta still. Men han reagerar samtidigt vaket och bekräftar det pappa säger.

David berättar att han själv har kollat upp vad som gäller och läst på om den förstärkta vårdgaranti inom barn- och ungdomspsykiatrin. Den innebär att det maximalt får gå 30 dagar till första bedömning, och sedan ytterligare 30 dagar till fördjupad utredning och behandling.

Nu har Johan börjat i ettan och familjen tycker att skolan fungerar sämre nu. De berättar att Johan lätt blir otålig och inte har tillgång till lika många hjälpmedel som i förskoleklassen.

David berättar att Johan, trots att han har problem med att koncentrera sig, ligger långt före klasskompisarna i flera ämnen och att han redan längtar efter att få börja läsa engelska.

Han behöver bland annat hjälp i övergångarna mellan olika aktiviteter. Johan berättar själv att det händer att han glömmer ryggsäcken i skolan när han ska till fritids.

Tror du att Johan skulle få mer anpassningar i skolan om han hade fått en diagnos av regionen?

– Regeringen har sagt att barn med NPF ska ha stärkt stöd, säger David och hänvisar till beskedet om ett nytt statsbidrag som kom i våras.

För familjen skulle en diagnos innebära en form av trygghet, förklarar han.

– Vi föräldrar är rätt säkra på att Johan har en adhd-diagnos, eventuellt med autismspektrum. Men vi kan ändå inte säga att han har det.

Vad skulle det göra för skillnad?

– Det är det extra stöd som både vi föräldrar och även Johan kan ha behov av. Det här är en utmaning för oss alla tre. Vi behöver verktyg för att hantera vardagssituationer som utbrott och hur vi kan underlätta övergångar mellan olika aktiviteter.

David beskriver en dag förra veckan när ”allt” blev fel, då flög saker omkring Johan.

Pappa David fick själv en adhd-diagnos i vuxen ålder och han känner igen sig i sin son.

– Det är därför jag känner att det är så viktigt att han utreds tidigt. För hade jag fått göra det så jag kunnat få bättre anpassningar när jag gick i skolan, säger David.

Han tar ingen medicin i dag.

– Jag försökte men det fungerade inte på grund av biverkningarna. Däremot så har det gett svar på en hel del frågor på varför man är som man är. Jag har i stället för medicinering fått hjälp från psykiatrin med olika verktyg som har hjälpt mig att underlätta vardagen.

Han är lite tveksam till att sonen ska medicin men tycker att det ändå kan vara ett alternativ.

– Det är inte det första man vill göra men om det hjälper så är det bra för allas skull.

Vad tänker du om den här långa väntan?

– Jag tycker att det är fruktansvärt dåligt att man åsidosätter barn. De kan hamna i ett utanförskap senare, säger David.

***

David och Johan är långtifrån ensamma om att behöva hjälp. Kurvorna för neuropsykiatriska diagnoser fortsätter peka uppåt.

– Det finns inga prognoser för hur utvecklingen kommer att gå, men det sägs att det kommer att ”peaka” om några år och sedan plana ut, säger Mats Petersson.

Vad tror du?

– Jag vågar inte spekulera. Det har gått så oerhört fort de sista tre, fyra åren. Men jag tror nog att det kommer att öka ett tag till.

Han tror att en lösning kan vara att dela in de neuropsykiatriska funktionsnedsättningarna i lätta, medelsvåra och svårare fall.

– Den tror jag skulle vara viktigt att jobba med framöver. Då kan den specialiserade psykiatrin ta hand om de svåra tillstånden där det kanske också finns en samsjuklighet medan övriga kan få hjälp av primärvården.

***

Dagen efter intervjun med Barometern-OT hör David av sig och berättar att BUP meddelat att det inte blir någon utredning förrän i februari 2025. Det finns andra barn som behöver hjälpen bättre.

Han lägger ansvaret på politikerna.

– Jag vill ha ett svar av politikerna. Varför gör de inte något åt problemet när de själva har skrivit den förstärkta vårdgarantin.

Lena Granath (V) är regionråd med ansvar för psykiatri.

– Att få vänta innebär ett stort lidande både för barnet och familjen, det är aldrig bra. Vi har ett stort inflöde av patienter som vill ha och behöver utredningar och där görs det alltid en medicinsk bedömning. Det är också viktigt att få stöd och behandling i väntan på utredningen, säger hon.

Vad har du som politiker för ansvar för att det är så här?

– Politikens ansvar är att tillsätta resurser men vi det finns begränsat både med pengar och personal i de här yrkeskategorierna. Vi använder de verktyg vi har och försöker ändå öka antalet patientkontakter så att vi gör det vi ska.

Fotnot: David och Johan heter egentligen något annat.