Jan Brunby: ”Curling – stenkul men livsfarligt”
Nja, livsfarligt är kanske att ta i. Men lite farligt i alla fall – åtminstone för den riktigt klumpige.
Jag vet.
Jag slog mig halvt fördärvad när jag provade på att curla för några år sedan. Det är inget man talar högt om. Det är lite pinsamt.
”Att skada sig i slalombacken är väl en sak. Men curling?”, skrattar till exempel kollegan Antonsson rått när jag berättar om mina Stig-Helmer-eskapader.
Redan när jag spelade i väg första stenen var olyckan framme. Dragningen var allt annat än perfekt, om man säger så. Men den riktigt stora blundern gjorde jag några sekunder senare när jag tog några steg baklänges – och snubblade.
På en curlingsten.
Följden blev en rejäl luftfärd. Och jag landade inte precis mjukt.
På isen hade väl varit okej. Men på handtaget på en sten? Aj!
Smällen tog i ryggslutet, men lyckligtvis tillräckligt många centimeter från ryggraden. Men oj, vad ont jag hade! I veckor.
Det enda positiva var att jag slapp dammsuga.
När jag följt Lag Anette Norbergs spännande väg fram till OS-guldet de senaste två veckorna hemma i tv-soffan har de plågsamma minnena väckts till liv.
Men mest har jag förstås njutit av god tv-underhållning. Av en sport vi svenskar lärt oss att älska – vart fjärde år.
• • •
Och så något helt annat.
Det är alltid en upplevelse att se engelsk fotboll live. Härom veckan var jag i England – och givetvis fanns även fotboll med på programmet.
Vilken Premier League-match jag såg?
Nja, det var inte riktigt fotboll på den nivån.
Det var fotboll på engelsk gärdsgårdsnivå.
Totalt var vi ett 50-tal personer som bevittnade toppmötet mellan Wem Town FC och Broseley Juniors, i County Premier League, denna lördagseftermiddag i lilla Wem strax utanför Shrewsbury på den engelska vischan.
Det var inte mycket som påminde om inramningen på en riktig Premier League-match.
Men ge engelsmän en fotboll och inställningen – och lidelsen för spelet – är densamma. Oavsett serie, oavsett nivå.
Wem Town – med min engelske kompis som stabil mittback – bjöd på några riktigt vackra mål och vann till slut överraskande med hela 5–0.
I samma ögonblick som domaren – som knappt hade en lugn stund på 90 minuter – satte pipan i munnen och förkunnade slutsignalen gick den lilla publiken upp i rök.
Vart tog de vägen?
Till puben – i den egna klubblokalen – såklart.
