Åsa A Cederbom: Åsa A Cederbom: ”Man saknar inte vattnet förrän brunnen är torr”

När det inte alls är möjligt för vissa att ens gå och handla en liter mjölk i affären och än mindre se en hockeymatch eller träffa barnbarnen.

Nu tillhör jag inte någon riskgrupp eller har fritidsintressen som har fått stryka på foten under pandemin, så jag ska verkligen inte klaga. Men jag har pratat med flera människor som i princip har varit helt isolerade från omvärlden i ett års tid.

Som min granne som redan tidigt insåg faran med covid-19 och satte sig själv och maken i sträng karantän.

Nu, över ett år senare, har båda fått sina sprutor med vaccin och i helgen kunde hon äntligen vinterbada med oss andra igen. Glad som en lärka berättade hon att hon nu kan klippa sig, handla mat och träffa vänner.

Saker som vi innan pandemin kanske inte skulle hoppa jämfota av glädje för, särskilt inte för att gå och handla mat, men som nu framkallar ren och skär lycka.

Samma sak med en tidigare kollega och vän som varit tvungen att beskära sitt liv under pandemin ungefär lika hårt som ett kinesiskt bonsaiträd.

Han var tidigt ute med att använda munskydd, visir och handskar. Nu har han fått båda sina sprutor och kan gå utanför dörren igen utan att ta på sig hela munderingen.

– Det känns som en stor befrielse, i början var det knappt att jag förstod att det var sant. Man får tillbaka sitt liv igen, tycker han.

Nu kan vi ju inte ropa hej förrän vi är över bäcken och det dröjer säkert länge än innan alla är vaccinerade.

Så det gäller att hålla i och hålla ut.

Men om vi riktar blicken mot framtiden kan vi snart börja skymta bilden av att vi, precis som humlan i sagan, släpps ut ur glasburken och kan njuta av vår nyfunna frihet.

Det ska sannerligen bli härligt.

Trevlig helg på er!