Pinsam latino, opera och svängande höfter

Under hela fredagen repeterade artisterna i Rosenholm arena. Varje låt kördes igenom tre gånger med kläder. Nej, nu var ju inte artisterna under torsdagens repetitioner nakna. Snarare så hade de flesta mer kläder på sig då. Men nu fick vi i pressen "tjuvtitta" på vad som komma skulle. Se kreationerna.

Låtarna har vi redan hört under torsdagen och uppträdandena ja, de börjar vi också få ett hum om. Så utgången är ganska säker. Eller. Nej, jag ska inte spela blygsam. Den är helt säker. BWO är solklart bäst och tar med sig Patrik Isaksson till Globen. Kayo får en andra chans. Resten, ja, de kommer vi att minnas eller vilja glömma av olika anledningar.

LÅTARNA. Musikaliskt så har BWO den låt som kan ta sig längst även i ett internationellt sammanhang. Temple of love är stark och har en enorm

hitpotential på den kommersiella radion och på discogolven.

Patrik Isakssons låt Faller du så faller jag är en självklar

svensktoppsuccé. Här är låten som du och din käresta kommer att minnas som den svenska sommarhiten 2006. Tänk sommar, tänk hav och en ölsort som folk på tv dricker i skärgården när det är extra gemytlig stämning.

Till andra chansen tror jag på Kayo. Hennes Innan natten är över har något rejält över sig men är omöjlig att lyssna på utan att börja svänga på

höfterna. Det är så mycket klassisk schlager som det kan bli.

Pinsammast är Gregors Mi Amor. Plastig latino som bara blir för mycket.

Jessica Anderssons låt Kalla nätter är en helt okej uptempolåt men i det här starka startfältet försvinner den. Samma sak gäller för Jessica Folckers låt When loveÕs coming back som under repetitionerna framförts av Dea Norberg. Troligtvis får Dea rycka in även på lördag.

Hårdrockarna The Poodles låt Night of passion är helt okej efter några genomlyssningar. Men det är samma med den. Det är för många bra låtar här

i Karlskrona för att den ska kunna ta sig vidare. Dessutom har jag svårt att tro att de hårdrockare som verkligen tittar på Melodifestivalen a. tar The Poodles på allvar b. ringer in och röstar.

En låt som jag verkligen gillar är Elysions operainspirerade Golden star.

Den är kraftfullt pampig och jag hoppas att den får ett liv efter Karlskrona.

KLÄDERNA. Snyggast på scenen är tveklöst Hannah Holgersson i Elysion.

Hennes Roberto Cavalli-inspirerade Lars Wallin-klänning är urläcker i turkost mönster på vit botten. Otroligt feminin.

Värst på scenen är lika tveklöst Jessica Anderssons lila sparkdräkt. Den är superkort och urringad både i rygg och dekolletage.

I övrigt så är festivaldeltagarna förvånansvärt tråkigt klädda. Både Gregor, BWO-sångaren Martin Rolanski och Patrik Isaksson satsar på väst,

och det mest spännande som kan hända är om Dea Norberg får bära Jessica Folckers svarta klänning - för den är väl djup i urringningen för henne och då kan vi få en så kallad "bröstchock". Det påpekade Dea Norberg själv från scenen på fredagen.

UPPTRÄDANDEN. Hetaste showen har Gregor. Små eldklot puffar över scenen och när hela bakgrunden sätts i lågor hettar det ordentligt ända till fjärde raden. Pyrotekniken är minst sagt påkostad.

Det är den även under BWO:s nummer som avslutas med eldsprut och brinnande bokstäver. The Poodles får också en brinnande show som inleds med att trummisen slår på gånggång med en brinnande stav.

Hårdrocksgruppen har också ett gigantiskt trumset med inte mindre än fyra bastrummor. Exakt hur många par fötter trummisen har framgår inte, men det kanske inte spelar någon roll när all musik på scenen är inspelad på förhand, bara sången är live, och trummorna inte ens är uppmickade.

Jessica Folckers nummer är gravidanpassat och hon är mest still. Patrik Isaksson rör sig inte mycket heller men hans utstrålning gör jobbet åt

honom.

Kayo gör en del av sin show mot en vägg som börjar luta och Elysions Hannah Holgersson hissas effektfullt ned från taket i en gunga.

Så långt en trevligt varierad och effektfull föreställning.

Men så var det det här med Jessica Andersson. I den redan nämnda sparkdräkten. Hon ålar på en stol med ett stort J på. Och när hon sätter sig gränsle över den. Då blir det inget annat än vulgärt. Riktigt vulgärt.

Och pinsamt. Riktigt pinsamt.