”Man är stjärna en gång om året – i Malung”

Sannex är ett av Sveriges största band – inom dansbandsgenren.

Men vardagen är långt ifrån något lyxliv, även om de älskar det de gör.

– Den största missuppfattningen om dansbandsmusiker är att alla undrar vilken musik jag vill göra egentligen, säger basisten Christian Olsson.

Klockan 16:30

Det är ett av Sveriges hetaste dansband just nu som rullar in på baksidan av dansrestaurangen Sandra i Kalmar. Sannex blev Årets dansband både 2014 och 2015. Det är en kylig novemberkväll, så där så det nästan bildas rök när man andas ut, och det är redan mörkt fast klockan bara är eftermiddag. Medan merparten av oss gör sig i ordning för lördagskvällens festligheter alternativt hemmamys börjar i stället ännu en dag på jobbet för Nybrosonen Patrich Rundstrom och hans kollegor i Sannex.

– Vi brukar säga att det är det här vi får betalt för, säger basisten Christian Olsson med ett snett leende och fortsätter att putta den stora hjulförsedda lådan framför sig in genom bakdörren på Sandra.

Bagageutrymmet bak i bussen är öppet på vid gavel och de fyra bandmedlemmarna har börjat ut- och upp-packningen inför kvällens spelning. Sandras ägare, Torbjörn Håkansson, är själv på plats, låser upp och hälsar välkommen.

Nu väntar ett par timmars jobb. Sannex gör allt själva och i princip behöver stället bara stå för el – resten fixar de. Skulle det behövas kan de bygga upp en hel scen från grunden. Men i kväll bygger de upp ett extra podium för trumsetet, drar sladdar, riggar strålkastare, förstärkare och ser till att backdropen hamnar på plats. Även merchandise-bordet packas upp och ställs precis bredvid scenen. De är snabba och effektiva, samtidigt som internskämten står som spön i backen.

– Det är klart vi blir jävligt trötta på att umgås eftersom vi lever så nära inpå varandra. Att vara på scen är alltid kul, men jag skulle vilja säga att vi mer har en parrelation för man bryr sig om vad de andra gör. Är man bara polare så kan man strunta i det, säger Andreas Olsson.

– Men vi är bra kompisar, kontrar trummisen Micke Norsten som fortsätter:

– Blir det problem är det viktigt att snacka om det direkt.

– Men man kan inte vara långsint och vi har en lång buss, säger Patrich Rundström som spelar keyboard.

Nybrosonen Patrich Rundström är, precis som de andra i Sannex, uppväxta i dansbandsvärlden. Patrichs pappa, Swinge Rundström, spelade med Nybrobanden Kitts och Nonnes på sin tid. De andra killarna i bandet har också dansbandsgener.

– Det går nog lite i arv. Jag hängde med min pappa ut på turné och kollade, sedan brukade jag spela på soundchecket och ganska snart började jag spela själv. Det är ett väldigt fritt liv, säger Micke.

– Min fru sade till mig för några år sedan att ”kommer du hem med ett instrument till så är det slut”, säger Patrich Rundström och penselborstar kärleksfullt av sina keyboardtangenter.

– Dammet ihop med fukten som blir i lokalen blir till slut till en beläggning man knappt får bort, förklarar han.

I kväll när Sannex spelar så nära hemma för Patrich kommer frun Anna Rundström dit och dansar. Det blir ett sätt att ses. Patrich är den enda i bandet som har barn. Det är tufft att vara borta från dottern Nova, så det är tur att det finns facetime.

Klockan 18:20

– Det är inte som det var förut, men det är det inte på något ställe. Förr lockade ställena folket, nu är det banden som lockar, säger Patrich.

Bandmedlemmarna sitter samlade kring bordet i ”fikarummet” backstage på Sandra. Vi dricker automatkaffe, men sångaren Andreas väljer te. Han har gått in i väggen, tappade rösten och bandet tvingades ta en paus. Nu var det ett par år sedan, men han har alltid lite känning – ”musiken blev min boxpåse och all stress satte sig på rösten, typiskt” – och måste ”ta hand om sig” på ett annat sätt nu; äta och dricka bra, sova ordentligt och vila oftare.

– På samma sätt som det här är vår livsstil så är det också vår publiks livsstil att åka runt och dansa. Och det är ju vi tacksamma för, säger Micke.

Sannex gör runt 150 spelningar per år. Det är ”smärtgränsen för att ha fyra vuxna män i jobb och ge dem en dräglig lön”, enligt företagsledaren Andreas Olsson. För Sannex är ett företag. Andreas, som har spelat i bandet sedan 2007, köpte bandet för två år sedan av den ursprunglige ägaren (som haft det sedan starten 1977) och nu är det han som driver det.

– De andra killarna är mina anställda. Jag var sångare och frontperson och den som gjorde det mesta med bandet ändå så det kändes naturligt att ta över, förklarar Andreas.

Som alla småföretagare har Andreas svårt att känna sig ledig. Det finns alltid något att göra. Han sköter det mesta av marknadsföring och PR själv, fixar med hemsidan och sociala medier. Det är ingen tvekan om vem som fattar besluten i bandet.

– Ja, det är Andreas som bestämmer för det är hans band. Man behöver en chef, säger Micke.

– Men om någon frågar om vi kan ta en spelning på semestern skulle jag aldrig säga ja utan att fråga killarna, säger Andreas.

Klockan 19:30

Det är matdags. Ibland bjuder spelstället på mat. Ibland inte. På somrarna har de med sig grillen och grillar. I kväll bjuder Sandra på uppvärmd pyttipanna med rödbetor och stekt ägg. Vi dricker mineralvatten.

– Spelar man 150 kvällar om året kan man inte vara full varje kväll. Då har man snart åkt dit. Det är annars en av de största fördomarna om det här livet; att vi bara dricker sprit och ligger, säger Micke.

De berättar att det finns en ”Sannex-kodex” som de uppför sig efter på jobbet. I och med att det finns färre spelställen finns det färre band och branschen har varit självsanerande. Nu är det de seriösa och duktiga banden kvar.

– Det tar lång tid att bygga ett förtroende, men det går snabbt att rasera. Det räcker med ett misstag, säger Micke.

De andra nickar och Andreas nämner Melodifestivalen, snabbt och nästan i förbigående, men det står klart att det finns höga målsättningar.

– Man måste vara förberedd för när det smäller till på riktigt. Det går bra för oss nu, men jag har ännu större planer, säger han.

Det börjar närma sig spelning och det är dags att duscha och byta om till scenkläder.

– 45 minuter före spelning brukar vi börja duscha, säger Andreas.

– Jag går in i duschen tio i, säger Micke.

– Någon blockerar toaletten alldeles för länge före spelningen, säger Patrich och pekar på sig själv.

– Någon tittar på Youtube-klipp fram tills fem minuter före spelningen, säger Christian och nickar åt Mickes håll.

– Och någon blir förbannad när toan är blockerad, säger Patrich och tittar menande på Andreas.

Klockan 21:15

Sandra är en stor lokal så det ser nästan lite tomt ut när Sannex stegar upp på scenen, men snart fylls dansgolvet. De dansande är fullt fokuserade; på musiken, de mjuka följsamma stegen, gnussandet med sin partner, medan bandet får mindre uppmärksamhet. Det blir knappt applåder mellan låtarna.

Att spela i dansband är ofta oglamouröst. Det är inget någon av dem försöker dölja. Men de känner sig privilegierade.

– Det är världens roligaste jobb, men har också sina baksidor. Allt socialt händer på helger när vi jobbar. Jag var varken med när min pappa eller mamma fyllde 50, säger Patrich.

– Det är alltid kul att stå på scenen och det är ingen av oss som drömmer om att stå och trängas i systemkön på fredagseftermiddagarna, säger Andreas som kallar Sannex för ett ”band som knegar hårt”.

– Man får vara stjärna en gång om året – i Malung (dansbandsveckan reds anm), men sedan är det slut med det. Det är inte direkt Bruce Springsteen-style.

Klockan 01:30

Spelningen är slut. Bandet hänger kvar runt scenen för att prata med fans. Någon vill ha autografer och en annan vill ta en bild. Sannex kallar sina fans ”engagerade, hängivna och krävande”.

– En man från Skåne åkte efter oss två veckor i somras och kom till vartenda ställe vi spelade på, säger Andreas som själv kallar sig ”väldigt integritetig” när det kommer till kontakten med fans.

– Men Micke är väldigt social. Det är tur vi har honom, säger Andreas.

– Det finns ju en del fans som vi typ känner. Och det är ofta de som behöver snacka som stannar kvar efter spelningarna. Så man kan fråga hur läget är och få att ”mamma har cancer och katten har dött” till svar. Man får veta ganska mycket om folk, säger Micke.

Kvällen på Sandra var okej och Sverige vann under tiden spelningen pågick den första EM-playoffmatchen mot Danmark med 2–1. Micke hade full koll hela tiden och avslöjar sitt knep.

– Jag hade Radiosporten i ena örat hela tiden och de låg några sekunder före tv-sändningen så när jag hörde att det blev mål kunde jag titta på ipaden. Så jag såg alla målen, säger han nöjt och nickar åt surfplattan som står uppställd inom synhåll vid trumsetet.

Hoppackandet är redan i gång. Nu längtar bandet till bussen och sängarna. De ska köra vidare mot Växjö redan i natt och sova på plats där. Det är en i sammanhanget mycket kort resa. Ofta har de betydligt fler mil att avverka mellan spelställena.

– Det är jag eller Christian som kör. Vi byts av. Andreas behöver sova mycket och har mycket administrativt arbete att göra. Mickes uppgift är att hålla chauffören vaken, berättar Patrich Rundström.

Ännu en kväll på jobbet.

Fotnot: Sannex spelar på Kristallen i Nybro på söndag kväll.