Bråk om löner och luftbolag när bageri byggs om

Regnet faller över Färjestaden. Tunga droppar landar på mobilskärmen. Det hörs borrljud från telefonen. Och skratt.

På filmen syns hur en man bryter upp en vägg med en bilningsmaskin. Han ser nöjd ut när betongblocken rasar till marken.

Du gör en dörr?

– Ja… Vi var glada då. Det var en av de första dagarna, säger Luca.

Vi står utanför hans tidigare arbetsplats – det gamla bageriet på Storgatan i Färjestaden.

Nu jobbar ett annat arbetslag från Östeuropa här. För Luca och hans tre kollegor har arbetsglädjen bytts mot ilska och besvikelse.

•••

På arkitektskissen är det blå himmel över nybygget, som försetts med nya franska fönster och inglasade balkonger.

Bygglovshandlingarna beskriver planerna för det gamla bageriet. 322 kvadratmeter, på baksidan av nuvarande Konditori Fiesta, ska förvandlas från industrilokaler och lager till fem fräscha lägenheter.

– Jag hoppas det blir fint när det blir färdigt. Det ska bli handikapphiss och värmegolv och allt möjligt. Du kan få flytta in om du vill, säger fastighetsägaren Håkan Andersson.

•••

Från Färjestaden till den lilla glasbruksorten tar det 45 minuter med bil. De gamla arbetarbostäderna lyser falurött i solskenet.

Men i lägenheten på tredje våningen är gardinerna fördragna. Bara ett svagt dagsljus letar sig in genom springorna i tyget. En pojke i tioårsåldern tittar på ett rumänskt tv-program.

Hans pappa Paul Vilceanu och kollegorna Florian, Luca och Tomi har samlats i vardagsrummet. Att hitta jobb under coronapandemin är inte lätt, förklarar de. Självklart blev de glada när företagaren från Trekanten erbjöd dem arbete. Det handlade om småjobb i Oskarshamn och Kalmar – och så ombyggnaden av bageriet.

– Han sade att han hade startat ett nytt företag och skulle behöva mycket personal. Och att jag skulle fixa folk från Rumänien, säger Paul Vilceanu.

•••

Totalt fick Paul Vilceanu ihop fem killar från sitt hemland – inklusive honom själv och brodern Florian Vasile.

Männen i lägenheten visar upp kontrakt som är underskrivna av företagaren i Trekanten och dennes litauiske samarbetspartner.

Anställningsdatum är den 1 april i år. Timlönen är på 135 kronor. Under arbetsuppgifter står det ”byggare, rivare”.

Men när Barometern-OT kollar upp organisationsnumret som står på kontraktet – då tätnar mystiken. Numret går till ett företag som ägs av Bolagspartner AB i Lund. Skånebolagets affärsidé är att sälja färdiga aktiebolag.

Trekantenföretagaren har mycket riktigt beställt ett företag från Bolagspartner, bekräftar bolagets vd Karl-Johan Tångby. Och fått ett preliminärt organisationsnummer.

Men Bolagspartner har inte fått betalt. Och senare i maj kom ett mejl där mannen från Trekanten drog tillbaka beställningen.

Kan han teckna avtal med det här organisationsnumret?

– Absolut inte, säger Karl-Johan Tångby.

Paul, Luca och de två kollegorna visar filmer och bilder från renoveringsarbetet i Färjestaden. Byggnadsställningar, containrar och bageriets grå klinkergolv skymtar förbi. Tomi och Luca syns i arbetskläder.

Ni ser coola ut på bilderna?

– Ja, coola – men utan pengar, säger Tomi.

•••

Hur många rumäner som arbetar i Kalmar län kan ingen svara på. För att arbeta inom EU krävs inget uppehålls- eller arbetstillstånd. Migrationsverket hänvisar till Skatteverket, som delar ut samordningsnummer för att gästarbetare ska kunna betala skatt.

Men inte heller Skatteverket har några svar. Ett samordningsnummer gäller i flera år, och det går inte att se om någon faktiskt arbetar här just nu.

Paul och Luca har jobbat flera år i Sverige och har svenska personnummer.

– Jag har jobbat i många länder, Portugal, Spanien… Men aldrig haft den här typen av problem, säger Paul.

– Det var den sista platsen där jag trodde att något sådant här skulle kunna hända. Aldrig i Sverige, säger Luca.

Tomi kom hit enbart för jobbet i Färjestaden. En genomsnittlig månadslön i Rumänien ligger på omkring 3 000 kronor i månaden – och matpriserna är höga, berättar han. Landet lever till stor del på att invånarna arbetar i andra länder och skicka hem pengar.

– Jag har familj i Rumänien, en dotter och en son på 3,5 och sex år. Jag kom hit för att försörja dem. Men han bryr sig inte, säger Tomi och gör en gest mot bilden av företagaren på sin kollegas mobiltelefon.

•••

Filmklippet är från slutet av maj. De fyra männen har sökt upp företagaren och hans samarbetspartner i Trekanten. Dialogen från mötet är hård.

– Okej, så vi har inte betalat något? Så var är alla de jävla svarta pengarna? säger företagaren på engelska.

Han påstår att han ska ”ringa en kille” och tillägger.

– Om ni jävlas med mig, så ska jag jävlas med allihop här.

Om det är ett hot eller inte är svårt att avgöra. Men diskussionen tar allt mer karaktären av ett bråk.

– Ingen jävlas. Jag följer reglerna, de svenska reglerna. Jag vill bara ha pengar för mitt arbete, säger Paul på filmen.

– Du har fått pengar förut, från april. Du har hela tiden fått det i svarta pengar, säger företagaren.

•••

När Barometern-OT kontaktar företagaren och samarbetspartnern onsdag den 10 juni låter det annorlunda. Inga svarta löner betalats, uppger de. Och rumänerna ska få sina pengar i slutet av juni.

Har de fått någon lön?

– Nej, säger Trekantenföretagaren.

De jobbade i april också?

– Nej, inte åt mig.

Nähä. Vem jobbade de för då?

– Inte en aning. Det får du prata med min samarbetspartner om.

De har anställningskontrakt som du har skrivit på?

– Precis. Vi hann ju aldrig börja med det här företaget. Så vi körde ju genom en annan firma.

•••

Sedan går det fort. På eftermiddagen samma dag ringer företagaren upp igen. Han har haft ett möte med männen, berättar han.

– Vi har betalat dem. Nu är allting löst, hela situationen. Vi satt ner och gjorde upp allting. Det har blivit väldigt mycket missförstånd, hela situationen.

Vad var det som hände, som ledde till missförståndet?

– Språk… Det är väl det enda jag kan säga egentligen. Men nu har vi gjort upp. Jag har betalat in. Det är sociala avgifter och det är skatter. Allt sånt har vi betalat.

Eftersom det planerade aktiebolaget aldrig blev verklighet har han gjort utbetalningarna från sin egen enskilda firma. Att anställningskontraktet gäller ett bolag som inte fanns är bara en teknikalitet, menar han.

– Vi skrev ett annat kontrakt också. Vi har skrivit kontrakt på enskilda firman också. Nu har vi gjort allting klart, rätt och redigt, så alla är nöjda.

•••

Fastighetsägaren Håkan Andersson fick höra talas om problemen i början av juni, uppger han.

– Sånt där är bara sjabbel. Det tycker jag inte är trevligt, utan det ska fungera.

Han säger att han satte press på företagaren för att lönerna skulle betalas ut.

– Det är klart de ska ha sina löner, grabbarna.

Byggfirman Stenhus Öland är huvudentreprenör för ombyggnaden av bageriet. Det var de som anlitade Trekantenföretagarens och samarbetspartnerns luftbolag, som underleverantör. Men nu har han avslutat allt samarbete, uppger han.

– När jag upptäckte att de inte var seriösa så slutade jag direkt med dem, säger Jahan Makipour, vd för Stenhus Öland.

– De här rumänska killarna kom till mig och jag blev så förbannad. Så jag stoppade Trekantenföretagarens fakturor tills de hade fått betalt.

Stenhus Öland har avtal med fackförbundet Byggnads. Har du något ansvar för de problem som uppstod?

– Nej, jag har löst det. Jag pratade med facket, det är helt löst. Jag vill inte ha såna killar som är oseriösa.

•••

På torsdagen firar Paul och Florian med varsin kaffe i svart pappmugg på Citygross. Vid mötet dagen innan skrev båda två på nya kontrakt med Trekantenföretagarens enskilda firma. Sen fick de pengar direkt.

Paul visar inbetalningarna till hans bankkonto. Siffrorna från Swedbank-appen lyser på displayen. ”Överföring lön, 17 000 kronor, Bokföringsdatum 2020-06-10”, står det.

– Om ni inte hade undersökt det här, så hade pengarna inte kommit. För oss var det verkligen en stor hjälp, säger Paul Vilceanu och ler brett.

– Vi har försökt tala med Skatteverket, polisen, Byggnads – inget har funkat förrän nu, säger Florian Vasile.

Vad ska ni göra nu?

– Jag vet inte. Jag ska pröva att gå till arbetsförmedlingen och ansöka om ett annat jobb. Kanske hittar jag något. Och så måste jag fixa några papper för min sons skola, säger Paul.

– Jag är inte säker. Om jag hittar något arbete kanske jag stannar. Men får jag inga timmar så går det inte. Då har jag ingenting här i Sverige, säger Florian.

Fotnot: Luca och Tomi vill inte ha sina riktiga namn i tidningen. De heter egentligen något annat.