Nadja Ericson, 23, drivs av att möta människor från andra länder och kulturer och Barometern-OT har tidigare uppmärksammat hennes äventyr på den grönländska ön Qeqertaq.

Sedan drygt två månader tillbaka bor hon i Filippinerna. Hennes vistelse är en del av Svenska kyrkans utbytesprogram Ung i den världsvida kyrkan.

– Det viktigaste för mig är människomötena – att få se och ta del av vardagslivet här. En stor del kretsar kring kyrkolivet och att hjälpa till där, berättar Nadja Ericson.

Partnerkyrkan som Nadja och hennes medresenär Fredrik Häll, från Falun, arbetar för är den oberoende filippinska kyrkan (Iglesia filipina independiente) som är en katolsk kyrka. I Filippinerna är katolsk kristendom den dominerande religionen.

– Men de är väldigt öppna och progressiva. Både kvinnor och män kan vara präster och får gifta sig. På många sätt är det ganska likt Svenska kyrkan.

Under sin vistelse i Filippinerna har Nadja bott i huvudstaden Manilla och i kommunen Lubao i provinsen Pampanga. Sedan två veckor tillbaka är hon stationerad i staden Tarlac drygt två timmars bilfärd norr om Manilla. I Tarlac bor ”bara” cirka 260 000 människor.

– Det som påverkar en mycket är att det är väldigt stora kontraster i landet. Vi slängs hela tiden mellan paradisvyer och fina resort till att träffa människor som bor under plåttak och betongväggar, säger Nadja, och berättar att en femtedel av befolkningen lever under fattighetsgränsen på 1,5 dollar (16 kronor) om dagen.

– Man uppskattar både de små och stora sakerna som man har hemma. Att bara kunna trycka på en knapp för att tvätta ... I dag har vi tvättat för hand, vilket de flesta gör här. Man pumpar upp vatten ur en pump, sedan får man tvätta med händerna. Det är nästan ett heldagsprojekt.

Förutom det dagliga arbetet i församlingen har Nadja testat att arbeta som risbonde och fiskare. Hon har även besökt och sovit över hos människor från Aeta-folket. Aeta är en samlingsterm för flera av Filippinernas ursprungsfolk.

– De har ganska svåra levnadsförhållanden. Ofta kan de inte äta sig mätta varje dag utan det blir banan till frukost, lunch och middag. De kämpar för att behålla sin mark mot företag som vill bygga turistområden, berättar Nadja, som under sitt besök fick sova på en träbrits och dela rum med en gris och get.

Och så var det det här med maten. När Nadja arbetade som risbonde fick hon testa hur det är att tvingas dryga ut matkontot genom att leta och äta sniglar.

En annan dag köpte hon en hink paddor från en flicka på gatan. Paddorna tillagades av mamman i hennes värdfamilj som gjorde en adobo – en enkel maträtt där kött eller grönsaker bryns i olja och sedan marineras i vinäger och salt. Även sojasås och vitlök kan ingå.

– Det var faktiskt gott, precis som sniglarna. Padda smakar lite som kyckling, berättar Nadja och skrattar.

Något som dock inte fallit Nadja på läppen är maträtten balut.

– Det är ett ankfoster i ett ägg. Ägget kokas när fågeln nästan är helt utvecklad. Den första vi åt hade fjädrar, näbb, ben och allting. Förutom balut så är maten generellt sett jättegod.

I början av december är det tre månader långa utbytet slut och Nadja Ericson beger sig åter hem till Sverige.

– Trots att många här har det kämpigt får man uppleva en sådan kärlek, gästfrihet och värme. Man skrattar mer här än i Sverige. Samtidigt märker man hur lika vi människor faktiskt är, vi har bara olika förutsättningar i livet, och det är en av de viktigaste lärdomarna jag kommer att ta med mig.