Hon vågade lita på sin känsla

Blåsten driver in från Kalmarsund, bildar gäss på ett mörkblått vatten. Det är nästan tomt i hamnen, några bilar, fyra-fem båtar. Måsarna seglar in och ut över sundet, några skarvar stryker ytan i nordlig riktning.

Det är ingen nostalgisk sommarlovsvärme.

En dag för att sitta inne och kura i en ombonad kaffestuga.

Anita Blomgren Rothschild är några minuter sen, ber om ursäkt, frågar om vi fått kaffe. Cykeln, den bedagade, parkeras utanför Mormors Stenugnsbageri & Kaffestuga, ursprunget, hjärtat, i en verksamhet som på några år växt med filial i Kalmar, pensionat och en krog.

Det var här allt började.

En promenad med maken i hamnen för att njuta av solnedgången och en förflugen tanke om en gammal sjöbod som varit till salu under flera år är embryot till utvecklingen.

– Kan inte någon baka lite bröd, sälja morgonfrallor, det skulle vara trevligt, sa jag. Mer än så var det faktiskt inte, säger hon och ler.

Men tanken fastnade, frågan ställdes till Borgholms kommun: är det möjligt att göra om sjöboden till ett bageri.

– Svaret var nej.

Men när de kommunala instanserna malt färdig kom ett klartecken och med det en rätt viktig fråga: Vem ska baka?

Inte Anita Blomgren Rothschild. Den kompetensen hämtades in, men visionen var tydlig.

– Grundkänslan med Mormors var att jag ville baka kvalitetsbröd, ta vara på hantverket, inte fuska med råvaror. Det har vi värnat om.

2012 öppnade Mormors och det gick bra direkt. Lokalbefolkning och turister hittade dit och Anita Blomgren Rothschild förstod att känslan, den som gjorde att hon vågade ta steget, vägledde henne trots bristen på erfarenhet.

– Det fanns ingen plan eller vision och jag är egentligen ingen företagsledare och det har varit tufft många gånger.

För att förstå bevekelsegrunder tar vi historien från början.

Anita Blomgren Rothschild är född i Kalmar, men familjen flyttade till Uppsala när hon var fyra år. Pappa var pilot och förolyckades i en krasch efter bara drygt ett år på F16.

– Världen rasade samman, förstås, med djup sorg som följd. Varför berättar jag det här, jo, för det blev min räddning att få komma till mormor här på Öland under somrarna.

Mormor och morfars inköpta sommarstuga finns kvar. Byggd i jugendstil och inbäddad bland tallarna, omkring hundra meter från sundet.

– Det var alltid en speciell känsla att kliva på färjan på Revsudden. Det pirrade i magen, hjärtat slog extraslag och jag har så mycket ljusa minnen härifrån. Trygghet, värme och kamratskap.

Första sommarjobbet i en kiosk, senare kolloledare på det som i dag är Mormors Pensionat Strandhagen, men också Hotell Borgholm och Ebbas. Anita Blomgren Rothschild är djupt rotad sommarölänning.

– Väldigt mycket av barndomskänslan försvann när färjan slutade gå. Affärerna slog igen, pensionatet blev privatboende, posten stängde, även kiosken. Det som förut var ett levande samhälle blev till slut bara en vacker solnedgång.

Hennes egna tre döttrar tyckte naturligtvis det var roligt i Stora Rör så länge de var små, men sedan fanns inte mycket att erbjuda.

Det är ur den känslan, den bakgrunden som Anita Blomgren Rothschild hämtat kraft för att försöka återskapa den där familjära känslan hon älskade som barn och tonåring.

Men det skulle ta tid.

Livet kom emellan.

Gymnasiet i Uppsala, fortsatta studier i Lund, Frankrike i ett och ett halvt år för att lära sig språket. Sekreterarutbildning, psykologilinjen i Göteborg, jobb i Jönköping innan färden gick till Schweiz och ett galleri som hon öppnade med en väninna.

– Vi blev inte rika, men hade väldigt roligt. Vi var nog lite för tidigt ute. I dag är Verbier mycket mer utvecklat. Lite obetänksamt, men det är så jag fungerar. Jag går på känsla, säger hon skrattar.

Tillbaka till Sverige, Stockholm, nya studier, reklamvärlden (inte helt friktionsfritt), äktenskap, barn.

– Min man var i ett mellanläge och behövde en frist. Vi drog till Frankrike som jag alltid älskat, tog i hand på att vi skulle stanna i två år. 32 år senare är vi fortfarande kvar med ekologisk gård där vi gör olivolja.

Teet får stå nästan orört under samtalet. Det finns så mycket att berätta och Anita Blomgren Rothschild gör det passionerat, rakt och ärligt.

– Min man ville flytta hem 1995. Inte jag. Vi hade startat verksamhet i Avignon - restaurang i en fantastisk miljö, ett gammalt kloster - och Provence hade blivit en del av mig. Jag blev kvar med barnen i ett år innan vi flyttade hem. Det var en tuff tid.

Stockholm och Lidingö blev nästa destination, ny utbildningsvända (filosofisk councelling), egen terapiverksamhet, för att till slut på allvar återknyta kontakten med Öland 2012.

– Först nu fattar jag hur det har brunnit och att jag egentligen under hela min resa varit entreprenör utan att veta om det. Jag har nästan alltid gått min egen väg och längtat efter att få skapa något.

I botten ligger en önskan, en ambition, att skapa något som andra människor kan få glädje av, något som bidrar till en bättre värld, det som går att påverka i det lilla.

Gräv där du står är inte svårt att applicera på Anita Blomgren Rothschild. Samtidigt är hon en paradox. Det är inte businessen som är drivkraften, även om affärerna måste gå runt, det är något annat: själva byggandet.

Vi lämnar Mormors för att titta på övriga verksamheter i Atina Enterprises AB: Mormors Pensionat Strandhagen och det senaste tillskottet, Hamnkrogen, det som i fortsättningen kommer att heta Mormors Bistro.

Om Mormors Stenugnsbageri & Kaffestuga är mer svenskt med mycket svenska loppisfynd - möbler, prylar, små fina dukar och ljusstakar - så kommer bistron att andas Frankrike.

Snickarna bygger veranda, det öppnas upp, skapas en helt annan miljö än tidigare. Anita Blomgren Rothschild har en klar vision vad hon vill uppnå.

– Jag såg potentialen med platsen. Läget måste vara ett av de absolut bästa på Öland och jag vill försköna, ta fram. Det här är en fantastiskt spännande utmaning och får jag chansen då går jag hela vägen.

Om det var tufft att driva Mormors i Stora Rör och i Kalmar och ett pensionat. Varför addera ytterligare en verksamhet?

– Sjukt, eller hur? Men det fanns en anledning.

När mäklaren uppvaktade första gången var det tvärnej, inte en chans, den ambitionen fanns inte.

– Sedan hände det saker på Mormors som påverkade verksamheten i negativ riktning, vad kan vi lämna utanför, och vi funderade på att lägga ner. Då dök Hamnkrogen upp och vi vågade inte chansa, så vi gick in i affären.

– Nu ordnade sig allt till slut, men här äger vi även marken. Det känns tryggt.

Kontraktet signerades den 2 februari och målet var att öppna till Öland spirar, något som fick revideras när processen med bygglov drog ut på tiden, vilket gör entreprenören lite upprörd.

– Kommunen vill att vi företagare ska hålla öppet längre, utveckla, men stödet är väl sådär och vi förlorar pengar varje dag vi inte har öppet.

Bygglovsprocessen verkar ändå vara hanterbar, men en telemast inte så långt från krogen, bara tio meter från lillstugan på familjens sommarstugetomt upprör i högre grad.

– För mig är det obegripligt att man får smälla upp en mast så nära bebyggelse och nu ska tänker man uppföra ytterligare en i kanten av badstranden. Hur tänker man på kommunen? Varför går man så okänsligt fram? Varför vill man förfula en så vacker plats?

– Man värnar inte människor, man värnar teknik. För mig är det obegripligt.

Inga yviga gester, eller höjt tonläge. Kritiken är ändå tydlig. Det vackra ska få vara vackert. Anita Blomgren Rothschild vill skapa platser med ett inre lugn där närproducerat och ekologiskt är i fokus.

– Vi hämtar mycket i växtvärlden, djuren ska ha levt ett värdigt liv. Det behöver inte var kravmärkt, men jag vill alltid ha garantier om ursprung och hantering från våra leverantörer. Det genomsyrar allt jag gör. Vi ska vara rädda om det som är levande, inklusive naturen.

Mormors Pensionat Strandhagen ligger enastående vackert i en parkliknande omgivning med en gräsmatta som sträcker sig ända ner till sundet och en terrass i västerläge med fantastisk utsikt och med ett lugn som det nästan går att ta på.

Precis som allt annat Anita Blomgren Rothschild företar sig fanns en känslomässig koppling till varför pensionatet köptes.

– Det fanns tankar, planer, på att exploatera området och bygga villor, här där jag åkt skrinda och plockat vitsippor som barn, där jag jobbat på kollot, nä, så vi blev med pensionat.

Tanken var att fortsätta driva det som vandrarhem, måla om, fixa det mest akuta.

– Man ska inte börja lyfta på korkmattor och fixa med rören på nedre botten. Det blev väldigt mycket mer och några riktigt tunga år där jag höll på att gå in i väggen.

Riktningsförändringen i bolaget är påbörjad. Från att ha varit en renodlad säsongsverksamhet har bageriet nu öppet året runt. Förra hösten öppnades en brödbod i Kalmar, en ren överlevnadsstrategi.

– Det är otroligt svårt med säsongsverksamhet, att hela tiden få börja om och förra året stod vi inför ett vägskäl - satsa eller försvinna - och anställa personal över helår. En risk, förstås, och året har varit jättetufft.

Med bistron och längre öppettider räknar entreprenören med synergieffekter och en positiv utveckling.

– Det roliga börjar surfa upp nu när måsten och tvång blir färre. Med bra medarbetare kan jag också delegera på ett annat sätt.

När kaffet är urdrucket frågar jag: Hur mycket av din mormor finns här? Anita Blomgren Rothschild reser på sig, hämtar locket till en gammal kakburk där en lapp sitter fastklistrad på insidan. En hälsning från mormor som varje jul bakade pepparkakor och knäck till alla barnbarn - 19 stycken.

– Mormor gick bort på midsommarafton 1995, 95 år gammal. Innan dansen hade hon bakat en jordgubbstårta och lade sig för att vila en stund. Med bakrocken på en krok, en tyllgardin som fläktade i sommarvinden och med jordgubbssmak i munnen somnade hon in till evigheten.

– Fint att du frågar, för jag upplever starkt att jag har hennes stöd i det här.