Eva Särne

En av rättvisans starkare röster har tystnat. Men gärningen består länge, och många i vår inte alltid så rättvisa värld har Eva att tacka för mycket.

Eva var en sällsynt rak och orädd människa. Som skolledare såg hon till barnens bästa och förstod att personalen var hennes viktigaste verktyg. Makthavarna var inte alltid så förtjusta i att få höra obehagliga sanningar, men bland personal och barn var hon omtyckt och respekterad. Eva kände barnen på skolgården och visste vilka som behövde extra stöd och omsorg och var noggrann med att följa upp. Så många barn har henne att tacka för så mycket.

Evas engagemang, hennes kamp mot orättvisor, stannade inte vid skolgårdens gräns. Tidigt engagerade hon sig i nyanlända flyktingars vardag och reste på sin lediga tid till olika förläggningar. Hon såg inte minst kvinnors utsatthet och hjälpte till att ordna stöd och rättvis behandling av deras ärenden. Eva öppnade sitt hem för många asylsökande och hennes stora kunnande om asylrätt och kontaktnät var till ovärderlig hjälp.

Amnesty var hennes speciella ”hjärtebarn”. För grupp 286 i Kalmar var Eva lika med Amnesty. Med brett kunnande och engagemang ledde hon arbetet i gruppen under många år. Hon var den flitigaste brevskrivaren av alla och brann för uppgiften att försöka få samvetsfångar fria. Stor var hennes glädje när detta hände, som när ”våra” ungdomar i Burma släpptes fria.

Presidenter i diktaturer, generaler, justitieministrar och liknande potentater gick aldrig fria för Evas brev och ständiga påminnelser om vikten av mänskliga rättigheter. Postverket har nu förlorat en av sina större kunder.

I kampen mot livets mörka orättvisor miste Eva aldrig glädjen till livet.

Evas underfundiga leende när hon levererat en skarp analys av någon diktatur eller despots göranden, kommer vi aldrig att glömma. Kampen går vidare, utan Eva, men med minnet av henne som ständig inspiration.

För Amnesty International Grupp 268 och andra vänner

genom Birgitta och Rolf Möller