Vinklad debatt om evakuering
Det tycks som att oppositionen vill utnyttja situationen i Libanon som ett slagträ mot regeringen. Men debatten om huruvida staten bör evakuera svenska medborgare i Libanon är alldeles för förenklad. Ett genomskinligt försök att kapitalisera på en konflikt på grund av dess koppling till Israel-Palestina-frågan. Socialdemokraterna anklagar regeringen för att vara ”extremt passiv”, och Miljöpartiet vill att man ska genomföra en evakuering på det sätt som skedde under Libanonkriget 2006.
Men faktum är att utrikesministern i god tid redan i juli var tydlig med att det inte var lämpligt att åka till Libanon, samt att man inte kommer att kunna förvänta sig statens hjälp att lämna landet. Och Utrikesdepartementet har i själva verket avrått från resor till Libanon ända sedan oktober förra året, kort efter Hamas terrormassaker. Den avrådan inkluderar även en uppmaning att lämna landet om man redan befinner sig där.
Apropå evakueringen 2006 så tål det att påminnas om den statliga utredning ”Konsulär katastrofinsats” som kom 2008, just med anledning av bland annat Libanon. Den utredningen behandlade frågan om statens ansvar i händelse av krig eller katastrof. Utredaren Mats Svegfors skriver att huvudprincipen är att den enskilde reser på eget ansvar; det allmänna ska bistå ”i första hand genom hjälp till självhjälp.”
”Huvudprincipen är att den enskilde reser på eget ansvar.”
Men en statligt organiserad evakuering kan vara påkallad under särskilda omständigheter, till exempel ”om situationen var oförutsedd” och att den enskilde ”oförskyllt hamnat i denna.” Förutsatt att en sådan katastrofinsats ens går att genomföra praktiskt sett – säkerhetsläget kan göra det omöjligt.
Utredningens tänkvärda slutsatser sätter den nuvarande regeringens agerande i ett helt annat ljus. Såväl förutsägbarheten som det rådande säkerhetsläget talar för att regeringen har följt riktlinjerna. Och fortfarande är det ju möjligt att lämna Libanon – flygplatsen har öppet och ett antal flygbolag fortsätter flyga.
Sverige sticker inte heller ut globalt. Uppmaningar till medborgare att lämna Libanon, utan att utlova statliga evakueringar, är snarare standard – även för EU-länder. Att vissa av dessa länder som Tyskland samtidigt uppges planera för eventuella evakueringar som en framtida sista nödåtgärd är en annan sak. Men även i fallet Tyskland har myndigheterna varnat för att medborgare inte kan räkna med något slags garanti att bli evakuerade, och om det sker kommer det innebära risker och utmaningar, stort eget ansvar, samt kostnader för den enskilde.
Kort sagt, regeringen följer regelverket och gör i stort sett som resten av världen. Att försöka utmåla det som något skandalöst eller avvikande är vinklat.
