Vi lever alltmer på lån

För några månader sedan, när eurodebatten gick het, skrev redaktören vid Svenska Dagbladet Per Ericson ett inlägg. Om räntan skulle sjunka eller stiga var inte ett argument, menade han. För en ansvarsfull borgerlig familj har nämligen inga lån, utan pengar på banken. Att utgå från att människor lånar pengar på banken var egentligen absurt, och ett gnagande hot mot välståndets samhälle, menade han.

Ingen brydde sig om att svara. Och de småbarnsfamiljer som nyss flyttat in i sina första egna hus blev väl bara förargade den morgonen. Fanns Per Ericson i denna verklighet eller i någon annan?

I veckan rapporterade Bankföreningen att svenskars bostadsskulder nu är omkring 1280 miljarder. Det är en större skuld än statsskulden. Lånen har också skjutit i höjden. Under månaden hann vi låna 29 miljarder till.

Men det var ju inget problem ansåg en kommentator. Räntorna är ju så låga.

För något årtionde sedan kunde man få fina villkor om man lånade till en bostadsrätt: 13,5 procents ränta. Lite senare skrek kvällstidningarnas löpsedlar ut budskapet ”Lär dig leva med räntekaos”. Riksbanken hade då höjd en räntesats till 500 procent.

Sverige har lyckats ganska väl i sitt mål att hålla inflationen nere därefter. Och en effektiv Riksbank har sett till att räntorna sjunkit och i dag är låga.

Men få av dem som tar ett bostadslån nu lär ha amorterat klart om tio år. Och om räntan då är 5 procent eller 15, därom vet vi absolut intet.

Är det den låga räntan som driver upp bostadspriserna, eller är det andra faktorer? Att priser snabbt kommer att sjunka den dag räntan stiger markant, det kan vi dock vara säkra på. Många kommer då att fastna i rävsaxen: höga boendekostnader tvingar dem att flytta, men det man får ut av att sälja sin bostad kommer inte att räcka för att betala tillbaka lånen. Familjer kommer att drabbas hårt, särskilt som kraven på att betala själv för social service av olika slag kommer att ha ökat.

Vi undviker inte detta genom att ställa diverse politiska teser, mer än att Sverige för en omdömesgill ekonomisk politik. Men frågan är om vi inte var och en, om vi är på vippen att skaffa oss en bostad, måste pröva om vi har råd även om räntan tredubblas.

Annars blir det fina huset lätt en råttfälla.