Var beredskapen god?

För andra på landsbygden väntar dagar och nätter utan elektricitet, problem som dock inte är att jämföra med konsekvenserna efter det att stormarna Gudrun och Per drog över södra Sverige.

Men frånvaron av omfattande störningar i samhällsfunktionerna vittnar inte alls om att beredskapen på det hela taget är god. Frågor om civil beredskap håller dessvärre på att nästan helt försvinna från den politiska dagordningen. Den som tar upp att landets 65 000 skyddsrum förfaller blir betraktad som en kuf. Frågor som livsmedelsförsörjning vid ett nationellt krisläge tas upp av Civilförsvarsförbundet, men ägnas inget engagemang av Försvarsberedningen.

Att Sverige är beroende av samarbetsländer såväl militärt som civilt ter sig i dag självklart, även om alla inte säger det högt. Men det är också symptomatiskt att den mest aktuella frågan på temat civil beredskap i dag handlar om hur Sverige ska kunna ta emot stöd vid en katastrof från andra stater.

I vinter väntas en proposition gällande bland annat hur utländsk personal ska kunna befrias från visum och arbetstillstånd vid en hjälpinsats i Sverige. (Man riktigt ser framför sig hur nitiska myndighetsföreträdare annars under en pågående kris börjar att granska hjälparbetares pass och viseringar). Med tanke på att det råder fri rörlighet för arbete inom EU tyder det på att Sverige ska kunna ta emot hjälp från länder utanför Norden och Unionen, läs USA. Den civila beredskapen ges här visserligen en dimension som den militära saknar. Försvarsexperter har varnat för att Sverige i dag saknar förmågan att vid ett krisläge ta emot militär hjälp.

Och på flera punkter är det internationella perspektivet det rätta. Samtidigt får inte samarbetslösningar leda till att den nationella förmågan tunnas ut. Länsstyrelsen i Kalmar län konstaterar i sin risk- och sårbarhetsutredning att myndigheten i dag inte är dimensionerad för att hantera en uthållig kris. Men problematiken är större än tjänstemännens otillräcklighet.

Det behövs ett Vi – en gemenskap – för att klara svårigheter. Såväl militärt som civilt försvar behöver en bred och djup förankring hos medborgarna. Värnplikten var militärt sett otidsenslig, men skapade också en försörjning av frivilliga till hemvärn, deltidsbrandkårer, beredskapspolis och sjöräddning. När den är avskaffad i fredstid måste frivilligheten och förankringen växa fram i nya former.

Även om frivilligförsvaret bygger upp transportcentrum som för Kalmars del ligger i Eksjö är det oroande att frivilligkrafter som Beredskapspolisen monterats ned. När kraftjätten EON väljer att inte använda sig av LRF:s stödgrupper – med all dess lokalkännedom och erfarenhet – i röjningen av stormfälld skog går bolaget i statens fotspår. Det är blott specialisering och professionalisering som gäller.

Så undermineras vi-känslan och gemenskapen i samhället. Och då blir nästa kris inte lättare utan svårare att hantera.