Tveeggad markering om värderingar
På senare år har det blivit vanligare att tala om begreppet ”svenska värderingar” – ibland i variationerna ”goda värderingar” eller ”västerländska värderingar” – inte minst kopplat till den migrationspolitiska debatten. Ett tag mötte Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch hård kritik för sin användning av de olika begreppen. På motståndet kunde det stundtals låta som om det inte finns några sådana värderingar, eller att alla värderingar är lika goda. En långt gången kulturrelativism, som alltför lätt slår över i en riskabel indifferens.
En upplyst och civiliserad diskussion om värderingar är sund att föra, dels i sig men också kopplat till frågan om integration. Men när regeringen meddelar att den nästa år ämnar kartlägga invandrares värderingar – förvisso på ett anonymiserat sätt, för att undvika åsiktsregistrering – är det något som skaver.
Än så länge tycks regeringens mål med undersökningen rätt diffus. På en fråga om vad syftet är ger integrationsminister Mats Persson (L) svaret att regeringen ”vill ha tydlighet kring vilka värderingar som gäller.” Men vad innebär det? I Sverige gäller svensk lag för alla medborgare, även nya sådana. Om regeringens syfte som statsrådet säger är att skydda den liberala demokratin förefaller det paradoxalt att gå bortom lagen och ställa krav på vissa åsikter hos medborgarna.
”Det behöver finnas en öppenhet för värderingar som inte sammanfaller med en sekulär norm.”
Det vore att börja rubba på den öppenhet och pluralism som vuxit fram i Sverige i samband med folkrörelsernas och demokratins framväxt från 1800-talet och framåt. Integrationsministern nämner bland annat ”synen på homosexuella” och ”attityder till kultur.” Men den mångfald Sverige präglas av inkluderar även sedan länge minoriteter som katoliker och frikyrkligheten, grupper där många delar åsikter som Persson pekar ut som osvenska. Den kan också påpekas att det bland sverigedemokratiska politiker och väljare finns de som är starkt kritiska till pridetåg.
Visst är det viktigt som ministern påpekar att ett pridetåg ska kunna tåga även genom en förort. Men det är mer en fråga om att den lagstadgade yttrandefriheten ska upprätthållas. Som det ofta behöver påpekas: Sverige är förvisso en sekulär stat, men samhället är inte sekulärt. Det behöver finnas en öppenhet för värderingar som inte sammanfaller med en sekulär norm.
Värderingsdebatter är alltid välkomna – men inte statlig detaljreglering av moralfrågor.
