Till påhittighetens lov

Innovationspolitik måste nå ända ut till förskolorna i Emmaboda, äldreomsorgen i Torsås och gatuunderhållet i Oskarshamn. De små förbättringarna i vardagen är också innovationer. Entreprenörer finns även i offentlig sektor.

Näringsminister Maud Olofsson (C) vill formulera "en ny svensk innovationsstrategi". Som hon presenterar detta (Dagens Industri 17 februari) ligger betoningen starkt på företag och forskning. Hon frammanar en bild av innovationslaboratorier, där forskare i vita rockar uppfinner saker som kan säljas på världsmarknaden. Det är bara halva den verkliga bilden.

Praktiskt påhittighet behövs också för att spara pengar i offentlig verksamhet. Det är här som frågan blir ideologisk och blockskiljande.

Om skattefinansierad verksamhet skall kunna omprövas och förbättras behöver människorna ända ute i det praktiska få större frihet och mer eget ansvar. Friskolor är ett exempel på den revolution som inträffade när Skolöverstyrelsens envälde bröts. Lärare, elever och föräldrar fick makt och inflytande. Inte oväntat får de rödgröna mentala skavsår bara av att tänka på friskolor. Där lever en stark kommando- och kontrollkultur kvar. De rödgröna i Kalmar är inte speciellt attraherade av valfrihet.

Innovation är därmed inte bara något tekniskt, utan i högsta grad politiskt. Detta måste synliggöras. Det är ett utmärkt tillfälle för de borgerliga att profilera sig i grundläggande idéer om skaparkraften hos varje individ. Borgerlighet är inte bara icke-socialism.

Innovationsstrategin ger allianspartierna en möjlighet att tala om att sammanhållningen inte bara är en valteknisk fint för att få majoritet. Partierna förenas i sin värdegrund. Allianspolitiken ger varjd människa möjligheten att skapa sitt liv och skapa det gemensamma.

För moderaterna är innovationsstrategin en chans att ge politiken en konkret innebörd i människors dagliga liv. Barometern-OT har flera gånger tidigare hävdat att få människor i Sverige vaknar med ambitionen att verka för arbetslinjen och sunda statsfinanser. De flesta vill göra nytta i det dagliga arbetet. Innovationsstrategin måste översättas till den enkla, praktiska, men viktiga strävan att göra saker lite bättre.

Maud Olofssons egen strategi måste därför gå ut på att göra innovation till en folkrörelse, grundad på en tro att stat och kommun är summan av allas önskan att skapa ett bättre samhälle. Då växer gapet till den socialdemokrati, som längtar hem till den tid då Skolöverstyrelsen alltid visste bäst.