Tandvård är inte sjukvård

Omsorgen om tänderna har förblivit konstant genom seklerna, men kunskapen och förmågan att vårda munhälsan har utvecklats. Det handlar inte bara om tillgången till professionell tandvård. Människan av i dag har en aldrig tidigare skådad kunskap om hur man bör ta hand om tänderna. Det finns en uppsjö av produkter och verktyg att nyttja, liksom goda möjligheter att anpassa kosten efter behov. Människan har i hög grad makten över sina tänders väl och ve.

Det är också en anledning till varför tandvården inte sorterar under övrig sjukvård. Den enskilde kan göra mycket för att påverka genom att förebygga och motverka tandproblem. Visst finns det också mycket man kan göra i termer av träning och kost för att förebygga allmänna hälsoproblem, men ödets nycker är en större faktor i detta sammanhang.

Man kan tycka att det är orättvist och betungande att behöva betala för tandvård, medan sjukvården är skattefinansierad. Men det finns åtminstone en logik i varför det är så. Att det skulle bli en stor kostnad för det allmänna om man införde avgiftsfri tandvård är också en faktor.

Under valrörelsen var dock ett större offentligt ansvar för tandhälsan något som Sverigedemokraterna gick till val på. Till en kostnad på sju miljarder årligen ville partiet att tänderna skulle ingå i det allmänna högkostnadsskyddet för vården.

Det var en betydligt avskalad variant av detta som Tidöpartierna kunde presentera på fredagens pressträff. Tandvårdens högkostnadsskydd ökas, men bara för dem som fyllt 67 år.

Ska man prioritera är det visserligen inte orimligt att välja pensionärerna. Har man det tufft ekonomiskt är steget inte långt till att välja bort tandläkarbesöket. Och försämrad tandhälsa kan sedan leda till skam, som bidrar till social isolering för en grupp som redan brottas med ensamhet.

Sverigedemokraterna visar dock sin radikalpopulism när partiet direkt går ut och ställer pensionärer mot invandrare. Som om det är på grund av invandringen som Sverige inte har avgiftsfri tandvård.

Avslöjande, men inte förvånande. Därtill missvisande. Det är snarare gruppen unga som får stå för en del av notan när denna reform sjösätts, vilket finansieras genom att avskaffa den kostnadsfria tandvården för åldern 19-23.

Hur klokt det är kan diskuteras. Redan i dag går allt färre unga till tandläkaren, i synnerhet män. Och det är i ung ålder grunden läggs för en god tandhälsa senare i livet.

Sverigedemokraterna argumenterar att tänderna ju är en del av kroppen. Med den logiken kan man även argumentera för att glasögon bör skattefinansieras. Resonemanget synes vara haltande.

Tandhälsa är viktigt. Men man bör inte bortse från det egna ansvaret.