Stoppa fartygens utsläpp i Östersjön

Det är en dyster läsning som leder till ett ifrågasättande av den svenska självbilden att vi vanligen står längst fram när det gäller att skydda miljö, natur och hav. Riksrevisionen slår nämligen fast att de svenska regleringarna ger större möjligheter än i ett flertal andra länder för fartyg att släppa ut skadliga ämnen i havet.

Ett fartyg kan exempelvis lämna svenska en svensk hamn för att släppa ut lastrester efter tankrengöring och sedan gå tillbaka till samma hamn för ny lastning.

Ytterst sällan leder miljöbrotten till rättsliga åtgärder efter utredning av Kustbevakningen som saknar möjlighet att vid andra utsläpp än mineralolja beräkna volymen.

Staten har heller inte förordnat inspektörer som ska övervaka och godkänna spolningen av lasttankar. Detta trots att det är ett konventionskrav.

Allt detta sker medan utsläppen från fartyg av ämnen som tvättvatten från rening av rökgaser (skrubbervatten) och i utsläpp av lastrester med skadliga flytande ämnen från rengöring av lasttankar fortsätter att öka i den allt mer hårt trafikerade Östersjön.

Men kritiken från Riksrevisionen slår också mot svenska hamnar, framför allt på ostkusten. Initiativet till rapporten tycks ha sitt ursprung i Havsmiljöinstitutets konferens ”Miljövänligare sjöfart” i oktober för två år sedan där branschföreträdare framförde att mottagningskapaciteten i en del hamnar av skadliga flytande ämnen från fartyg inte ansågs tillräcklig.

I utredningen nämns att Kustbevakningen påpekat att det finns brister i kapaciteten i hamnar där mottagningen av skadliga vätskor sker med hjälp av tankbilar.

Därmed utpekas indirekt bland andra Kalmar hamn. Av hamnens bestämmelser framgår hur slamsugningsbilar ska beställas och bland annat att fartyget ska kunna pumpa över avfallet med en egen pump till tankbilen.

Men vilka faktiska möjligheter hamnarna har att ta emot avfallet från fartygen har märkligt nog ingen myndighet exakt koll på.

Transportstyrelsen har inga register. Länsstyrelsernas uppdrag på området ter sig oklart. Och vad gäller mottagning av avfall har myndigheterna som Riksrevisionen skriver ”få kontakter med varandra”.

Hur mottagningen de facto fungerar har Riksrevisionen dock inte utrett. Det följer av att Riksrevisionen granskar regeringen och de statliga myndigheterna, men att den inte har mandat att kontrollera hur kommunala hamnar fungerar. Den uppgiften ankommer vad gäller revisionen kommunernas egen revision i linje med principen om det lokala självstyret. Så belyser denna rapport också en svaghet i den svenska granskningskulturen.

Visst finns det andra och större hot mot innanhavet. Den ryska skuggflottans åldrande tankers utgör flytande miljöbomber och frågan som många ställer är när och inte om en större oljekatastrof inträffar i Östersjön.Övergödningen och utsläppen från den ryska exklaven Kaliningrad står alltid på dagordningen när Östersjöns hälsa diskuteras. Men alla måste dra sitt strå till stacken för att stoppa också mindre utsläpp. Som bland annat kan vara en konsekvens av sämre mottagningskapacitet i ostkustens hamnar.