Stackars svenska skolan!

Den som satt sin fot i en svensk skola år 2011 vet att bilden som sänds ut på bästa sändningstid inte är överdriven. Tvärtom, lyckas serien fånga den totala anarki som blivit vardagsmat i många skolor.

Äldre generationer har i mötet med framtiden alltid hävdat att det var bättre förr, att ungdomen minsann kunde uppföra sig och att bildning var en dygd. Till viss del har de rätt. Dagens skola är det yttersta beviset för vad som kan inträffa när det blir modernt att ifrågasätta traditionella värden.

Den svenska skolan har gått från att vara en av världens bästa till att vara en pinsam uppvisning i total kravlöshet. Kravställning som fenomen har betraktats som något omodernt och elitistiskt. Vad ska man med bildning till när det finns Internet? Varför ska läraren vara en auktoritet när den kan vara en kompis? Och visst är det orättvist att ställa krav på barn som kommer från olika sociala miljöer?

Bilden som skildras i "Klass 9 A" är bilden av ett samhälle som i sin besatthet att skapa lika utfall har glömt vikten av att skapa lika förutsättningar. För sanningen är den att de som skulle gynnas av den moderna skolans reformer istället gjorts till dess största förlorare.

Statistiken talar sitt tydliga språk på denna punkt. Aldrig förr har så få elever fått godkända betyg i skolans kärnämnen. I dag har en tredjedel av eleverna icke godkända betyg på minst hälften av skolans alla ämnen.

Förutom att politiken under decennier bidragit till att nedmontera den teoretiska skolans grundmurar har den svenska lärarutbildningen kraftigt försämrats. Yrket har avprofessionaliserats i takt med att lärarens tid alltmer kommit att upptas av andra arbetsuppgifter än de som strikt kan relateras till undervisning. Föreställningen om att läraren inte ska vara någon som pekar med hela handen, utan istället en kompis, har också bidragit till att underminera yrkets status.

Men det är inte hela sanningen. I dag kan i princip vem som helst bli lärare. I dag blir dessvärre också vem som helst lärare eftersom antagningspoängen till nationens lärarutbildningar är pinsamt låga.

Den skrämmande slutsatsen blir att den svenska skolan till stor del kommit att definieras av trötta skolledare som är för fega för att agera, en lärarkår som i stort sett tappat kontrollen över situationen i klassrummen, samt av uppkäftiga barn som tillåts dominera och bete sig hur som helst. Var dessa barns föräldrar finns kan man sannerligen undra? För inte kan väl alla vuxna svalt samtidens påfund om att välviljans primära synonym är likgiltighet?

Mot denna bakgrund är det hoppfullt att regeringen lagt sig vinn om att vända den negativa utvecklingen. I höst startas en ny lärarutbildning. Istället för dagens sammanhållna lärarexamen avser regeringen att inrätta fyra olika examina med tydliga inriktningar mot undervisning för elever i olika åldrar.

Därutöver inrättas en lärarlegitimation som syftar till att stärka kvalitén i skolan. Från år 2012 är det enbart legitimerade lärare som får tillsvidareanställas och sätta betyg. Kraven för att få legitimation innebär att en lärare eller förskollärare ska ha examen och därefter ha visat sig lämplig för yrket under en introduktionsperiod på minst ett år.

Äntligen!