Stabilt med samsyn om skolpengen
Det kommer bli en minskad skolpeng till friskolorna, kunde skolminister Lotta Edholm (L) slå fast i en intervju med SVT. Eller rättare sagt: hon ”förutsätter” det. Ett konkretare besked än vad regeringen kunde ge i november när skolministern aviserade att en mer rättvis fördelning av skolpengen behöver utredas. Redan då kunde dock Edholm kalla utredningen för en av de absolut viktigaste som regeringen har att tillsätta, med ambitionen att – som det fastslogs redan i Tidöavtalet – införa en nationell skolpengsnorm för att öka skolornas likvärdighet.
Bakgrunden är den omtvistade utformningen av skolpengen. Den kommunala skolan har till skillnad från de fristående en kostsam skyldighet att kunna ta emot alla elever inom kommunen, men utan utan att det avspeglas i skolpengen. Nivån är densamma, trots olika lagstadgade ansvar.
Så har det dock inte alltid varit. När den borgerliga regeringen Bildt sjösatte friskolereformen 1992 fick friskolorna en ersättning som låg på 85 procent av den kommunala skolans budget. Det var 1997, under den socialdemokratiska regeringen Persson, som skolpengen till friskolorna sedermera kom att höjas till 100 procent.
Att något behöver göras åt hur finansieringen i dag är utformad framgick förra året både av Riksrevisionens rapport om skolpengen och den externa rapport om marknadsskolan som Lärarnas Riksförbund låtit beställa.
Riksrevisionen fastslog att nivån på ersättningen till fristående skolor ger bristande likvärdighet, i stället för att skapa lika villkor som det var tänkt. Ett nyligen uppmärksammat exempel är hur koncernen Watma Educations etablering av Nordic International School i Kalmar lett till nedskärningar i den kommunala skolan.
”Att justera och uppdatera skolpengens utformning är något annat än den tidigare S-regeringens breda anti-friskolepolitik.”
Och i rapporten om marknadsskolan – framtagen av bland annat Anne-Marie Pålsson, docent i nationalekonomi vid Lunds universitet och tidigare moderat riksdagsledamot – underströks det att det är skolpengen snarare än verksamhetsformen som är problemet.
Möjligheten till valfrihet i skolan är betydelsefull, och det är något att slå vakt om när partier som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vill förbjuda konfessionella friskolor. Ja till och med regeringspartiet Liberalerna gick till val på samma fråga.
Samtidigt har det har blivit allt mer uppenbart att finansieringsmodellen behöver revideras för att värna friskolesystemet och dess folkliga förankring. Att justera och uppdatera skolpengens utformning är något annat än den tidigare S-regeringens breda anti-friskolepolitik. Beskedet från skolministern är välkommet.
Sakta men säkert växer det fram något av en parlamentarisk samsyn i frågan om skolpengen. Även om det kan skilja sig åt i detaljerna är allt fler partier i riksdagen ense om att det behövs förändring. Även Centerpartiets nyvalde partiledare Muharrem Demirok har meddelat att skolpengssystemet måste göras om: ”Den som tar mest ansvar måste också få mest betalt.”
Det borde alltså inte vara några större svårigheter för regeringen att även få med sig oppositionens stöd för att reformera skolpengen. Om en ny utformning av friskolornas finansiering i sådana fall röstas igenom med en bred förankring i riksdagen bäddar det för ett stabilt system där både valfrihet och likvärdighet tryggas samtidigt som man tar hänsyn till den ansvarsskillnad som finns mellan kommunala och fristående skolor.
