Skym inte undan mödrarnas existens
Vintern 2020 tillsatte den då rödgröna regeringen en utredning om att se över de nuvarande föräldrabalken. Som titeln fick utredningen det lite missledande namnet ”Alla tiders föräldraskap – ett stärkt skydd för barns familjeliv.” Det gav intryck av att fokus för utredningen var barnets väl och dess rättigheter, och det låter ju lovvärt.
Men även om barnets bästa är en utgångspunkt framgick det snabbt när man läste utredningens direktiv att syftet som sådant var ett annat: att bland annat åstadkomma en mer ”könsneutral” reglering om föräldraskap med regler som är ”anpassade till olika familjekonstellationer.”
I somras kom också resultatet. I betänkandet, som nu varit ute på remiss, föreslog utredningen bland annat den kontroversiella lösningen att termen ”mor” och ”moderskap” ska ersättas med ”förälder”.
Utredningen tar sig förvisso an en modern fråga som behöver adresseras världen över. Hur hanterar samhället på myndighetsnivå det faktum att det numera finns en minoritet av familjer som inte följer det traditionella mönstret mamma+pappa+barn?
”Tänkvärd kritik mot förslaget lämnades av en stor bredd av svenska kvinnoorganisationer.”
Men huruvida det verkligen är i Sverige som reglerna behöver uppdateras kan diskuteras. Som utredningen själv påpekar så är den svenska föräldraskapsrättsliga regleringen ”innehållsmässigt en av de mest moderna i världen.” För så kallade regnbågsfamiljer finns redan ”samma förutsättningar för föräldraskap” för såväl sam- som olikkönade par – ”och detta oberoende av om någon av föräldrarna har ändrat könstillhörighet.”
Förslaget att rensa ut moderskapstermen, som man förklarar med att regleringen därmed blir ”tydligare”, ter sig som föga mer än ett plakatpolitisk ställningstagande av identitetspolitiskt slag. Ett demonstrerande mot minsta tillstymmelse till ett språkbruk som kan tolkas som att samhället känns vid att kärnfamiljen fortfarande faktiskt utgör majoriteten av svenska familjekonstellationer, eller ”normen” om man så vill.
Tänkvärd kritik mot förslaget lämnades i fredagens Svenska Dagbladet (10/2) av en imponerande skara signatärer som representerar en stor bredd av svenska kvinnoorganisationer, som knappast kan anklagas för att vara något slags bakåtsträvare:
Vad som i förstone kan misstas för en rent språklig revidering tenderar att reducera den födande kvinnan till ett brukbart objekt. Att synliggöra minoriteternas existens genom att exkludera majoriteten är i själva verket allt annat än inkluderande. Och om syftet sägs vara att göra lagen tydligare blir den snarare motsatsen.
Att osynliggöra Sveriges alla mödrar kan inte vara rätt väg framåt.
