Skrönan om den röda storstaden
I valet 2022 gick Socialdemokraterna vann Socialdemokraterna nya väljargrupper i framför allt Stockholms innerstadskvarter. Moderaterna gick samtidigt framåt i mellanstora och mindre kommuner, men tappade stort i det tidigare fästet huvudstaden.
Valutgången sätts inte sällan in i ett internationellt geografiskt mönster som ser ut ungefär så här: Storstäderna röstar i allt högre grad rött. Landsbygden borgerligt eller högerpopulistiskt. ”Polariseringen” stad-land förstärker detta mönster som därför är svår att bryta.
Det hänvisas ofta till röda städer som Köpenhamn och Oslo. Eller till den amerikanska utvecklingen där storstadsborna röstar på Demokraterna, medan Republikanernas fästen finns i Småstads-USA.
Sant är att röstningsbeteendet hos landsbygdens väljare förefaller tämligen intakt. Socialdemokraterna har varit starka i mindre industriorter - som Glasriket - men sällan på klassisk landsbygd. Som den socialdemokratiske twittraren Daniel Johansson konstaterade efter en Timbroseminarium om borgerlighet finns också skillnader mellan handelsstäder och industristäder i röstning. De tidigare röstar mer blått, de senare rött. Centern har brutit sig in i Stockholm och tappat stort landsbygden. Liberalerna som en gång värnade frisinne och landsortsliberalism har blivit ett storstadsparti.
”Men som oppositionsregionrådet (M) i Stockholm, Kristofer Tamsons skriver i Svensk Tidskrift är föreställningen om den röda europeiska storstaden något av en myt. Så sent som 2022 styrdes en tredjedel av Europas större städer av center-höger partier.”
Men som oppositionsregionrådet (M) i Stockholm, Kristofer Tamsons skriver i Svensk Tidskrift är föreställningen om den röda europeiska storstaden något av en myt. Så sent som 2022 styrdes en tredjedel av Europas större städer av center-höger partier. Något fler styrdes av socialistiska eller socialdemokratiska partier. På senare tid har högerpartier vunnit i lokalval i Madrid och i Romregionen. Tallinn, Riga, Vilnius och Prag leds av borgmästare från högerpartier. I Berlin, som många tror är en radikal stad vann kristdemokratiska CDU nyligen lokalvalet med stor marginal.
Väljarnas beteenden är således inte förutbestämda. Berättelsen om att konservativa och kristdemokratiska partier saknar möjligheter att vinna storstäder är således något av en skröna.
I valet 2006 var Moderaterna största parti på Södermalm i Stockholm, som numera är en symbol för en rödgrön livsstilsurbanism. M-tappet var också särskilt framträdandet i Stockholm, i jämförelse med Göteborg och Malmö. Det påminner om att livsstilsliberala väljare är lättrörliga. Röstning är en fråga om identitet. Genom ”expressiv röstning” berättar man vem man är.
Att jämföra väljarbeteenden mellan länder och städer är inte helt lätt. Traditioner och partimönster ser olika ut. Bara i Norden finns exempelvis den centerpartistiska familjen med rötter i en agrar tradition med självägande bönder. Andra konflikter än den i Sverige särskilt starka vänster-höger dimensionen spelar också in.
Moderaternas tidigare framgångar i Stockholm har dock inom partiet inte sällan förklarats med att partiet varit mindre konservativt och ”religiöst” än exempelvis CDU i Tyskland. Den förklaringsmodellen stämmer således sådär med den europeiska kartan. Däremot hade Moderaterna under många år en politik för staden, men ingen för landsort och landsbygd.
I valet 2022 vände sig både Moderaterna och Kristdemokraterna till bredare grupper än tidigare, men lyckats inte att formulera en ny politik för storstaden där den politiska agendan ser något annorlunda ut. Det straffade sig. Men väljarbeteendet är således inte förutbestämt. En spridd föreställning om att storstäder är röda eller rödgröna lär dock i sig påverka väljarnas beteende.