Rösterna dör i valurnan
Ett medborgarinitiativ i Kalmar vill ha en kommunal folkomröstning om universitetets planer att bygga nya lokaler centralt i staden. Folkpartiets Inger Hilmansson sade häromdagen, att hon kan ställa sig bakom ett sådant förslag.
Frågan lämpar sig utomordentligt illa att avgöras i en folkomröstning. Den är för komplicerad. Hur mycket ska byggas på Fredriksskans? Vad kostar det? Är alternativet att bygga bostäder eller bevara grönområdet? Hur röstar den som säger ja till Fredriksskans men nej till Ölandshamnen?
Att laborera med fler möjligheter än ja och nej ökar oklarheten. I folkomröstningen om kärnkraft 1980 fanns tre linjer, ja, nej och linje 2. Tvåan kunde tolkas som både ja och nej. Svensk energipolitik har levat i påtaglig förvirring sedan dess. Energiförsörjningen har misskötts, när partitaktik har blev viktigare än produktion.
Det sannolika utfallet av en folkomröstning i Kalmar är majoritet för linje nej, oavsett hur frågorna formuleras. Folk vill inte ha förändring, rusdrycksförbud, högertrafik eller euro. EU-omröstningen 1994 var ett undantag. Den hölls i en stämning av nationell kris.
Kalmarborna vill bevara. Det vill alla. Men en stor grupp är förhindrad att rösta. Det är framtidens studenter. De saknar av naturliga skäl möjlighet att säga, att de vill ha moderna lokaler.
Ett sannolikt nej lämnar efter sig en knepig fråga. Vem tar ansvaret för resultatet? Att säga nej innebär underförstått att säga ja till något annat? Vem formulerar vad detta är?
Dagens Kalmarbor kan inte och ska inte fatta beslut om universitetets framtida lokalbehov. Kalmars intressen i detta ärende bör bevakas och tillvaratas i partipolitik och kommunal förvaltning.
Däremot kan Kalmar göra som Göteborg gjorde när Götaleden ledde ner biltrafiken under jord längs södra Älvstranden. Kommunens politiker och tjänstemän frågade invånarna om de ville ha bostäder, arbetsplatser eller utrymmen för kultur och fritid. Det var folkavlyssning i?stället för folkomröstning. Många fick säga sitt. Ingen förväntade sig att det skulle finnas en sifferbelagd majoritet som låste framtiden.
Ett sådant förfarande kräver att universitetet visar större öppenhet om sina planer än hittills. Det kräver att kommunens partier vågar redovisa var de står. Det kräver att den medborgaropinion som idag säger nej har någon idé om vad alternativet skulle bli.
UW
